190
O min Fader
Innerligt
1. O min Fader, du som tronar
i din boning ovan skyn!
När får jag din närhet njuta
och ånyo se din syn?
Från din helga himlaboning
anden har i tiden gått,
i min första späda barndom,
där din ömma vård jag fått.
2. I en avsikt vis och härlig
har du mig på jorden satt,
himmelsk börd och släkt och vänner,
allt är gömt i glömskans natt.
Mången gång en hemlig tanke
viskat: ”Du är främling här.”
Och jag känner, att jag vandrat
från en överjordisk sfär.
3. Dig jag lärt att kalla Fader
genom Anden från dig sänd,
men förr’n kunskapsnyckeln skänktes,
grunden härtill var ej känd.
Icke är det fäder endast
uti himlen! Hör det svar
som förnuft och sanning giva:
”Där du ock en Moder har.”
4. När min svaga hydda
lägges ned i jordens kalla grus,
Fader, Moder, låt mig möta
eder i ert kungahus!
När till sist jag har fulländat
det vartill jag sändes ner,
låt med ömsesidig vilja
mig få komma hem till er.
Text: Eliza R. Snow, 1804–1887
Musik: James McGranahan, 1840–1907