10
Tack, Gud, att profeter du sänder
Glatt
1. Tack, Gud, att profeter du sänder,
som leda oss fram i ditt ljus,
för sanningens facklor du tänder
att upplysa livsstigens grus.
Vi tacka för varje förläning
du skänkt i din mildhet, o Gud.
Vi tjäna din sak i förening
och älska att lyda ditt bud.
2. När mörker och stormväder råda,
som hotande störa vår ro,
i hoppet dock solsken vi skåda,
att räddning är nära vi tro.
Vi veta oss Gud skall beskärma,
i dagar som flytt vi det sett.
De onda som Sion förnärma
ha själva sitt öde berett.
3. Guds godhet och kärlek vi lova,
vi prisa hans namn natt och dag.
Vi få evangeliets gåva
och följa dess eviga lag.
Så framåt i hoppet det fasta
de ädla och trogna nu gå,
men de som Guds budskap förkasta
ej nånsin hans sällhet uppnå.
Text: William Fowler, 1830–1865
Musik: Caroline Sheridan Norton, 1808–ca 1877