Matteus 8:23–27; Markus 4:35–41

Jesus stillar stormen

”Mästare, bryr du dig inte om att vi går under?” ropade lärjungarna till Frälsaren medan vågorna och vinden piskade deras lilla båt (se Mark. 4:37–38). I stunder av förtvivlan kan vi vara i desperat behov av hjälp och undra om Frälsaren bryr sig om oss. Men oavsett hur svår vår belägenhet kan tyckas vara, har Jesus Kristus förmågan och kraften att lätta våra bördor, tillrättavisa våra problem och säga till dem: ”Tig! Var tyst!” (Mark. 4:39). Den här lektionen är avsedd att hjälpa dig att ta emot Herrens frid och ro under de svårigheter du råkar ut för.

Vilka rädslor bär du på?

Det finns stunder i våra liv när det känns som om vi befinner oss mitt i en storm. Ibland kan dessa livets stormar göra oss rädda.

Äldste Ronald A. Rasband i de tolv apostlarnas kvorum har delat med sig av följande exempel på rädslor som vi kan ha ibland. Fundera över vilka liknande rädslor du kanske bär på.

Våra ensamstående vuxna är rädda för sådana förpliktelser som äktenskap. Unga gifta … kan vara rädda för att fostra barn i en allt ondare värld. Missionärer är rädda för mycket, särskilt för att kontakta främlingar. Änkor är rädda för att gå vidare ensamma. Tonåringar är rädda för att inte bli accepterade, skolbarn är rädda för första dagen i skolan, universitetselever är rädda när de får tillbaka ett prov. Vi är rädda för misslyckanden, avvisanden, besvikelser och det okända. Vi är rädda för orkaner, jordbävningar och bränder som ödelägger landområden och våra liv. Vi är rädda för att inte bli valda, men kan också vara rädda för att bli valda. Vi är rädda för att inte vara bra nog, vi är rädda att Herren inte har några välsignelser åt oss. Vi är rädda för förändringar, och vår rädsla kan trappas upp till skräck.

(Ronald A. Rasband, ”Var inte oroliga”, Liahona, nov. 2018, s. 18)

Besvara följande frågor i din studiedagbok.

• Vilka rädslor har du som liknar dem som äldste Rasband nämnde?

• Hur kan dessa rädslor påverka din tro? Varför?

• Vad kan du göra för att få Frälsarens hjälp att övervinna dessa rädslor?

När du studerar i dag kan du söka efter sanningar som hjälper dig att ta emot Herrens frid för att övervinna din rädsla.

En skrämmande upplevelse

Att visualisera händelser i skrifterna är en studiefärdighet som avsevärt kan öka kraften och effektiviteten i dina studier. Studera Markus 4:35–38 och försök att visualisera lärjungarnas upplevelse i dessa verser.

1. Rita följande i din studiedagbok. Lägg till saker på bilden när du får anvisningar att göra det under lektionen eller manas av den Helige Anden.

Rita en enkel bild av scenen i Markus 4:35–38 i din studiedagbok. Ta med detaljer som du tror kan vara till hjälp. Du ska använda den här bilden under hela lektionen för att se samband mellan den här berättelsen och ditt eget liv. Du kan ställa dig själv följande frågor när du ritar:

• Hur tror du att båten såg ut?

• Vad kan lärjungarna ha gjort när vågorna slog in i båten?

• Hur tror du att stormen såg ut och kändes?

Fundera över hur händelserna som skildras i den här redogörelsen kan symbolisera sådant som har hänt, händer nu eller kan hända i ditt liv.Skriv ner aspekter av ditt liv som kan representeras av element i detta skriftställe bredvid de olika delarna i teckningen du gjorde. Båten kan till exempel representera sådant som håller Frälsaren hos dig. Vågorna eller stormen kan representera frestelser eller prövningar som hotar att överväldiga dig.

• Vilka känslor kan lärjungarna ha upplevt som du kan relatera till?

• När kan man tro att Frälsaren sover under livets stormar? Varför?

Läs Markus 4:38 igen och titta efter frågan som lärjungarna ställde.

• Vilka sanningar om Frälsaren kan de ha glömt under stormen?

Studera Markus 4:39–41 och titta efter vad du kan lära dig om Jesu Kristi natur och personlighet.

• Vad lärde du dig om Jesu Kristi natur och personlighet?

• Vilka sanningar kan vi lära oss om Frälsarens förmåga att stilla livets stormar av denna redogörelse?

Valfritt: Vill du veta mer?

Hur kunde en sådan hemsk storm inträffa på en sådan liten sjö?

Galileiska sjön ligger drygt 200 meter under havsytan i Jordandalen och är omgiven av höga berg i väster, norr och öster. Vindar kan svepa nedför de västra sluttningarna och skapa plötsliga, intensiva stormar med höga vågor på den relativt lilla sjön.

(Se New Testament Student Manual [2018], s. 108)

Varför gav Jesus lärjungarna en mild tillrättavisning för att de saknade tro?

President Howard W. Hunter (1907–1995) sa:

Vi har alla upplevt plötsliga stormar i våra liv. Några av dem kan vara våldsamma, skrämmande och potentiellt förödande, även om de likt stormarna på Galileiska sjön är tillfälliga. Som enskilda, familjer, grannskap, samhällen, länder, till och med som kyrka, har vi sett plötsliga stormar uppstå som fått oss att på olika sätt fråga: ”Mästare! Bryr du dig inte om att vi går under?” Och på något sätt hör vi alltid i stillheten efter stormen: ”Varför är ni rädda? Har ni fortfarande ingen tro?”

Ingen av oss skulle vilja tänka att vi inte har någon tro, men jag tycker att Herrens milda tillrättavisning här är mycket befogad. Denne store Jehova, som vi säger att vi förtröstar på och vars namn vi har påtagit oss, är den som sa: ”Mitt i vattnet ska finnas ett valv som skiljer vatten från vatten” ( 1 Mos. 1:6). Han är också den som sa: ”Vattnet under himlen ska samlas till en enda plats så att det torra blir synligt” ( 1 Mos. 1:9). Dessutom var det han som delade Röda havet så att israeliterna kunde gå igenom på torr mark. (Se 2 Mos. 14:21–22 .) Det borde förvisso inte vara förvånande att han kunde befalla elementen att påverka Galileiska sjön. Och vår tro bör påminna oss om att han kan stilla de stormiga vattnen i våra liv.

(Se Howard W. Hunter, ”Herre, hör stormarna brusa”, Nordstjärnan, jan. 1985, s. 26–27)

Vad har den här berättelsen med mig att göra?

Syster Lisa L. Harkness, tidigare första rådgivare i Primärs generalpresidentskap, har sagt:

Det finns en mänsklig tendens, ja en frestelse, att när vi befinner oss mitt i prövningar ropa: ”Mästare, bryr du dig inte om att jag går under? Rädda mig.” …

Jag kan föreställa mig att Jesu lärjungar i den stormdrivna båten var fullt upptagna med att hantera vågorna som kastades in över däcket och ösa ur vatten. Jag kan föreställa mig hur de hanterade seglen och försökte bibehålla någon slags kontroll över sin lilla farkost. De fokuserade på ögonblicklig överlevnad och deras vädjan om hjälp var enträgen och uppriktig.

Många av oss är likadana i dag. … I oroliga tider kan det kännas som att vår tro har nått gränsen för vad vi kan uthärda och förstå. Vågor av rädsla kan distrahera oss, få oss att glömma Guds godhet och göra så att vårt perspektiv blir kortsiktigt och ofokuserat. Ändå är det under dessa svåra sträckor på vår färd som vår tro kan både prövas och stärkas.

(Se Lisa L. Harkness, ”Frid, var lugn”, Liahona, nov. 2020, s. 81)