”Kapitel 3: Lektion 4 – Att bli en livslång lärjunge till Jesus Kristus”, Predika mitt evangelium: Vägledning för att sprida Jesu Kristi evangelium (2023)
”Kapitel 3: Lektion 4”, Predika mitt evangelium
Kapitel 3: Lektion 4
Att bli en livslång lärjunge till Jesus Kristus
Undervisa den här lektionen
Dopet är en glädjerik förrättning av hopp. När vi döps visar vi vår önskan att följa Gud och gå in på stigen som leder till evigt liv. Vi visar också vår beslutsamhet att bli en livslång lärjunge till Jesus Kristus.
Den här lektionen är uppdelad på de förbund vi ingår vid dopet. Den innehåller följande huvudavsnitt som alla har underavsnitt:
Hjälp människor förstå att de principer och bud du undervisar om är en del av förbundet de ingår vid dopet. Visa dem hur varje del av den här lektionen hjälper dem att ”komma till Kristus … och ta del av hans frälsning” (Omni 1:26; se även 1 Nephi 15:14).
Det är bra att dela upp den här lektionen på flera tillfällen. Ett besök med lektion ska sällan överskrida 30 minuter. Det är vanligtvis bättre att ses korta stunder oftare för att gå igenom mindre portioner av materialet.
Planera vad du ska undervisa om, när du ska göra det och hur lång tid det ska ta. Fundera över vilka behov personerna du undervisar har, och sök Andens vägledning. Du har flexibiliteten att undervisa med hänsyn till det som mest hjälper människor att förbereda sig för dop och konfirmation.
Vissa avsnitt i den här lektionen innehåller specifika uppmaningar. Sök inspiration för att kunna bedöma hur och när du ska ge uppmaningarna. Var medveten om varje persons kunskapsnivå. Hjälp honom eller henne att leva efter evangeliet ett steg i taget.
Förbundet att vara villig att ta på sig Jesu Kristi namn
När vi döps sluter vi förbund att följa Jesus Kristus ”helhjärtat”. Vi vittnar också om att vi ”är villiga att ta på [oss] Kristi namn” (2 Nephi 31:13; se även Läran och förbunden 20:37).
Att ta på sig Jesu Kristi namn innebär att minnas honom och sträva efter att leva som hans livslånga lärjunge. Vi låter hans ljus stråla genom oss till andra. Vi ser oss själva som hans och sätter honom främst i livet.
Följande avsnitt beskriver två sätt för oss att minnas och följa Jesus Kristus.
Be ofta
Bönen kan vara en enkel konversation med vår himmelske Fader som kommer från hjärtat. I bön kan vi tala öppet och ärligt med honom. Vi uttrycker kärlek till honom och tacksamhet för våra välsignelser. Vi ber också om hjälp, beskydd och vägledning. När vi avslutar våra böner bör vi ta oss tid att stanna upp och lyssna.
Jesus lärde att ”ni måste alltid be till Fadern i mitt namn” (3 Nephi 18:19, kursivering tillagd; se även Mose 5:8). När vi ber i Jesu Kristi namn minns vi både honom och vår himmelske Fader.
Jesus var ett föredöme för oss att följa när vi ber. Vi kan lära oss mycket om bön genom att studera Frälsarens böner i skrifterna (se Matteus 6:9–13; Johannes 17).
Våra böner kan inkludera följande delar:
-
Börja med att tilltala din himmelske Fader.
-
Uttryck personliga känslor, såsom tacksamhet för välsignelser som vi fått ta emot.
-
Ställ frågor, sök vägledning och be om välsignelser.
-
Avsluta med att säga ”i Jesu Kristi namn, amen”.
Skrifterna förmanar oss att be morgon och kväll. Vi kan dock be när som helst och i vilket sammanhang som helst. När vi ber våra personliga böner och familjeböner kan det vara meningsfullt att stå på knä under bönen. Vi bör alltid ha en bön i hjärtat. (Se Alma 34:27; 37:36–37; 3 Nephi 17:13; 19:16.)
Våra böner bör vara eftertänksamma och komma från hjärtat. När vi ber bör vi undvika att säga samma saker på samma sätt.
Vi ber med tro, uppriktighet och ärligt uppsåt att agera på de svar vi får. När vi gör det vägleder Gud oss och hjälper oss att fatta bra beslut. Vi känner en större närhet till honom. Han skänker oss kunskap och sanning. Han välsignar oss med tröst, frid och styrka.
Studera skrifterna
Nephi sa: ”Mätta er med Kristi ord, för se, Kristi ord ska tillkännage för er allt ni bör göra” (2 Nephi 32:3; se även 31:20).
Att studera skrifterna är ett nödvändigt sätt att minnas och följa Jesus Kristus. Av skrifterna lär vi oss om hans liv, verksamhet och lärdomar. Vi lär oss också om hans löften. När vi läser skrifterna upplever vi hans kärlek. Vår själ vidgas, vår tro på honom växer och vårt förstånd blir upplyst. Vårt vittnesbörd om hans gudomliga mission blir starkare.
Vi minns och följer Jesus genom att tillämpa hans ord i livet. Vi bör studera skrifterna dagligen, särskilt Mormons bok.
Skrifterna i Jesu Kristi Kyrka av Sista Dagars Heliga är Bibeln, Mormons bok, Läran och förbunden och Den kostbara pärlan. Tillsammans kallas de ”standardverken”.
Förbundet att hålla Guds bud
Obs!: Det finns många sätt att undervisa om buden i det här avsnittet. Du kan till exempel undervisa om dem vid flera tillfällen. Eller så kan du undervisa om några av dem som en del av de första tre lektionerna. När du undervisar om bud, se då till att koppla samman dem med dopförbundet och frälsningsplanen.
När vi döps ingår vi förbund med Gud om att ”hålla hans bud” (Mosiah 18:10; Alma 7:15).
Vår himmelske Fader har gett oss bud eftersom han älskar oss. Han vill vårt bästa, både nu och i evigheten. Som vår himmelske Fader vet han vad vi behöver för vårt andliga och fysiska välbefinnande. Han vet också vad som kommer att ge oss störst glädje. Vart och ett av buden är en gudomlig gåva som getts oss till vägledning i våra beslut, till att skydda oss och hjälpa oss att växa.
En anledning till att vi kom till jorden är att vi ska lära och växa genom vis användning av vår handlingsfrihet (se Abraham 3:25). Genom att välja att lyda Guds bud – och omvända oss när vi brister – får vi hjälp att navigera denna ofta svåra jordiska resa.
Guds bud är en källa till styrka och välsignelser (se Läran och förbunden 82:8–9). Genom att hålla buden märker vi att de inte är betungande regler som begränsar vår frihet. Sann frihet kommer av att lyda buden. Lydnad är en källa till styrka som ger oss ljus och kunskap genom den Helige Anden. Den ger oss större glädje och hjälper oss att nå vår gudomliga potential som barn till Gud.
Gud lovar att välsigna oss när vi håller hans bud. Vissa välsignelser är specifika för särskilda bud. Hans största välsignelser är frid i det här livet och evigt liv i den kommande världen. (Se Mosiah 2:41; Alma 7:16; Läran och förbunden 14:7; 59:23; 93:28; 130:20–21.)
Guds välsignelser är både andliga och timliga. Ibland behöver vi tålmodigt vänta på dem, och lita på att de kommer enligt hans vilja och tidsplan (se Mosiah 7:33; Läran och förbunden 88:68). För att kunna urskilja vissa välsignelser behöver vi vara andligen uppmärksamma och observanta. Det gäller särskilt välsignelser som kommer på enkla och till synes vanliga sätt.
Vissa välsignelser ser vi kanske inte förrän vi ser tillbaka på dem. Andra kommer kanske inte förrän efter det här livet. Oavsett när eller i vilken form Guds välsignelser kommer, kan vi vara säkra på att de kommer om vi strävar efter att leva efter Jesu Kristi evangelium (se Läran och förbunden 82:10).
Gud älskar alla sina barn fullkomligt. Han har tålamod med våra svagheter och han förlåter när vi omvänder oss.
De två stora buden
När Jesus fick frågan: ”Vilket är det största budet?” svarade han: ”Du ska älska Herren din Gud av hela ditt hjärta och av hela din själ och av hela ditt förstånd.”
Jesus sa sedan att det andra stora budet liknade det första: ”Du ska älska din nästa som dig själv” (Matteus 22:36–39). ”Inget annat bud är större än dessa” (Markus 12:31).
Som Guds andebarn har vi en enorm förmåga att hysa kärlek. Den är en del av vårt andliga arv. Ett liv enligt de två stora buden – att främst älska Gud och att älska sin nästa – är något som är utmärkande för Jesu Kristi lärjungar.
Kärlek till Gud
Det finns många sätt för oss att visa vår kärlek till Gud. Vi kan hålla hans bud (se Johannes 14:15, 21). Vi kan sätta honom främst i livet och underkasta oss hans vilja. Vi kan låta våra önskningar, tankar och innersta känslor riktas mot honom (se Alma 37:36). Vi kan leva i tacksamhet för de välsignelser han har skänkt oss – och frikostigt dela med oss av dessa välsignelser (se Mosiah 2:21–24; 4:16–21). Genom bön och genom att tjäna andra kan vi uttrycka och fördjupa vår kärlek till honom.
Likt andra bud är budet att älska Gud till för vår egen nytta. Det vi älskar avgör vad vi strävar efter. Det vi strävar efter avgör vad vi tänker och gör. Och det vi tänker och gör avgör vilka vi är – och vilka vi blir.
Kärlek till andra
Vår kärlek till andra är en förlängning av vår kärlek till Gud. Frälsaren lärde oss att det finns många sätt att älska andra (se t.ex. Lukas 10:25–37 och Matteus 25:31–46). Vi visar att vi bryr oss och bjuder in dem i våra hjärtan och liv. Vi visar kärlek genom tjänande – genom att ge av oss själva på enkla sätt. Vi älskar andra genom att använda de gåvor som Gud har gett oss till att berika dem med.
Att älska andra innefattar att vara tålmodig, vänlig och ärlig. Det innefattar att vara snar att förlåta. Det innebär att behandla alla människor med respekt.
När vi älskar någon blir både den personen och vi själva välsignade. Våra hjärtan växer, våra liv blir mer meningsfulla och vår glädje ökar.
Välsignelser
De två största buden – att älska Gud och att älska sin nästa – utgör grunden för alla Guds bud (se Matteus 22:40). När vi älskar Gud mest och också älskar andra, faller allt på rätt plats i livet. Denna kärlek påverkar vårt perspektiv, hur vi använder vår tid, vilka intressen vi ägnar oss åt och vår prioritetsordning.
Följ profeten
Gud kallar profeter att vara hans representanter på jorden. Genom sina profeter uppenbarar han sanning och ger oss vägledning och varningar.
Gud kallade Joseph Smith att vara den förste profeten i den sista tiden (se lektion 1). Efterträdare till Joseph Smith har på samma sätt kallats av Gud att leda hans kyrka, och det gäller även profeten som leder den i dag. Vi bör få en övertygelse om den levande profetens gudomliga kall och följa hans lärdomar.
De levande profeternas och apostlarnas lärdomar utgör ett ankare av evig sanning i en värld av skiftande värderingar. Om vi följer Guds profeter blir vi inte överväldigade av världens förvirring och konflikter. Vi finner större glädje i det här livet och får vägledning för den här delen av vår eviga resa.
Håll de tio budorden
Gud uppenbarade de tio budorden för en forntida profet som hette Mose för att vägleda sitt folk. Dessa bud gäller lika mycket i vår tid. De hjälper oss att dyrka och visa vördnad för Gud. De lär oss också hur vi ska vara mot varandra.
-
”Du ska inte ha andra gudar vid sidan av mig” (2 Moseboken 20:3). Andra ”gudar” kan vara många saker, såsom ägodelar, makt eller en hög ställning.
-
”Du ska inte göra dig någon bildstod eller avbild” (2 Moseboken 20:4).
-
”Du ska inte missbruka Herren din Guds namn” (2 Moseboken 20:7).
-
”Tänk på sabbatsdagen så att du helgar den” (2 Moseboken 20:8).
-
”Hedra din far och din mor” (2 Moseboken 20:12).
-
”Du ska inte mörda” (2 Moseboken 20:13).
-
”Du ska inte begå äktenskapsbrott” (2 Moseboken 20:14).
-
”Du ska inte stjäla” (2 Moseboken 20:15).
-
”Du ska inte bära falskt vittnesbörd mot din nästa” (2 Moseboken 20:16).
-
”Du ska inte ha begär” (2 Moseboken 20:17).
Lev efter kyskhetslagen
Kyskhetslagen är en mycket viktig del av Guds plan för vår frälsning och upphöjelse. Sexuell intimitet mellan man och hustru instiftades av Gud för skapandet av barn och som ett uttryck för kärlek inom äktenskapet. Denna intimitet och kraften att skapa mänskligt liv är avsedd att vara vacker och helig.
Guds kyskhetslag innebär avhållsamhet från sexuella relationer utanför det lagliga äktenskapet mellan en man och en kvinna. Denna lag innebär också fullkomlig trohet och lojalitet till maken eller makan efter bröllopet.
För att hjälpa oss hålla kyskhetslagen har profeter förmanat oss att vara rena i tanke och ord. Vi ska hålla oss borta från alla former av pornografi. I enlighet med kyskhetslagen ska vi vara anständiga i hur vi uppträder och framställer oss.
Dopkandidater ska leva efter kyskhetslagen.
Omvändelse och förlåtelse
I Guds ögon är brott mot kyskhetlagen mycket allvarliga (se 2 Moseboken 20:14; Efesierbrevet 5:3). Sådana brott är missbruk av den heliga kraft han gett oss att skapa liv med. Men han fortsätter att älska oss även om vi har brutit mot den här lagen. Han säger åt oss att omvända oss och bli rena genom Jesu Kristi försoningsoffer. Syndens förtvivlan kan ersättas med den ljuvliga frid som kommer av Guds förlåtelse (se Läran och förbunden 58:42–43).
Välsignelser
Gud har gett oss kyskhetslagen för att välsigna oss och de andebarn han sänder till jorden. Lydnad till den här lagen är nödvändig för personlig frid och för att kunna ha kärlek, tillit och enighet i familjerelationer.
När vi lever efter kyskhetslagen får vi beskydd mot den andliga skada som orsakas av sexuell intimitet utanför äktenskapet. Vi slipper också de känslomässiga och fysiska problem som ofta åtföljer sådana relationer. Vår självtillit växer i Guds närhet (se Läran och förbunden 121:45). Vi blir mer öppna för den Helige Andens inflytande. Vi blir bättre förberedda att ingå heliga förbund i templet som förenar våra familjer för evigt.
Håll tiondelagen
En stor förmån för kyrkans medlemmar är möjligheten att betala tionde. När vi betalar tionde bidrar vi till att främja Herrens verk och är till välsignelse för hans barn.
Tiondelagen gavs på Gamla testamentets tid. Till exempel betalade profeten Abraham tionde på allt han ägde (se Alma 13:15; 1 Moseboken 14:18–20).
Ordet tionde betyder bokstavligen en tiondel. När vi betalar tionde skänker vi en tiondel av vår inkomst till kyrkan (se Läran och förbunden 119:3–4). Allt vi har är en gåva från Gud. När vi betalar tionde visar vi honom tacksamhet genom att lämna tillbaka en del av det han skänkt oss.
Att betala tionde är ett uttryck för tro. Det är också ett sätt att ära Gud. Jesus lärde: ”Sök först Guds rike” (Matteus 6:33), och tionde är ett sätt att göra det.
Användning av tiondemedel
Tiondemedel är heliga. Vi ger vårt tionde till en medlem i biskopsrådet, eller så kan vi i många områden betala tionde online. När biskopsrådet tar emot tiondet överför de det till kyrkans huvudkontor.
Ett råd bestående av första presidentskapet, de tolv apostlarnas kvorum och det presiderande biskopsrådet avgör hur tiondemedlen ska användas i Guds verk (se Läran och förbunden 120:1). Dessa användningsområden innefattar:
-
byggnation och underhåll av tempel och möteshus
-
översättning och publicering av skriftligt material
-
understöd till lokala församlingars aktiviteter och verksamhet i kyrkan
-
understöd till missionsarbete i hela världen
-
understöd till släktforskningsverksamhet
-
finansiering av skolor och utbildning.
Tionde används inte till att betala lokala ledare i kyrkan. De verkar frivilligt utan någon ersättning.
Välsignelser
När vi betalar tionde lovar Gud oss välsignelser som är mycket större än det vi ger. Han ”kommer att öppna himlens fönster … och ösa ut välsignelse … i rikt mått” (Malaki 3:10; se vers 7–12). De här välsignelserna kan vara både andliga och timliga.
Följ Visdomsordet
Herrens hälsolag
Kroppen är en helig gåva från Gud. Alla behöver vi en fysisk kropp för att kunna bli mer som han. Vår kropp är så viktig att den i skrifterna jämförs med ett tempel (se 1 Korintierbrevet 6:19–20).
Herren vill att vi ska behandla kroppen med respekt. För att hjälpa oss göra det har han uppenbarat en hälsolag som kallas Visdomsordet. Den här uppenbarelsen lär oss om att äta hälsosam mat och att inte använda ämnen som är skadliga för kroppen – speciellt inte alkohol, tobak och heta drycker (varmed avses te och kaffe).
I Visdomsordets anda har nutida profeter varnat för användning av andra ämnen som är skadliga, olagliga eller beroendeframkallande. Profeter har också varnat för missbruk av receptbelagda läkemedel. (Din missionspresident kan svara på frågor om det finns andra droger eller mediciner i ditt geografiska område som inte bör användas.)
Välsignelser
Herren gav oss Visdomsordet för vårt fysiska och andliga välbefinnande. Han lovar oss stora välsignelser om vi håller det här budet. Dessa välsignelser är bland annat hälsa, visdom, skatter av kunskap och skydd (se Läran och förbunden 89:18–21).
Genom att lyda Visdomsordet blir vi mer mottagliga för den Helige Andens maningar. Även om vi alla upplever hälsorelaterade problem hjälper lydnad mot den här lagen oss att må bättre i kropp, sinne och ande.
Dopkandidater ska lyda Visdomsordet.
För vägledning i att hjälpa människor som kämpar med beroenden, se kapitel 10.
Helga sabbatsdagen
Ett dag för vila och tillbedjan
Sabbatsdagen är en helig dag som Gud har avskilt åt oss varje vecka till att vila från våra dagliga sysslor och dyrka honom. Ett av de tio budorden som gavs till Mose är att vi ska ”[tänka] på sabbatsdagen så att [vi] helgar den” (2 Moseboken 20:8; se även vers 9–11).
I en nutida uppenbarelse har Herren på nytt bekräftat att sabbaten ”är en dag bestämd åt dig till att vila från ditt arbete och ägna den Allrahögste din andakt” (Läran och förbunden 59:10). Han har också sagt att sabbaten bör vara en dag för glädje, bön och tacksägelse (se vers 14–15).
Som en del av vår tillbedjan på sabbaten närvarar vi vid sakramentmötet varje vecka. På det här mötet tillber vi Gud och tar del av sakramentet för att minnas Jesus Kristus och hans försoning. När vi tar del av sakramentet förnyar vi våra förbund med Gud och visar vår villighet att omvända oss från våra synder. Vårt helgande av sabbatsdagen fokuserar på sakramentsförrättningen.
I kyrkan deltar vi också i lektioner där vi lär oss mer om Jesu Kristi evangelium. Vår tro växer när vi studerar skrifterna tillsammans. Vår kärlek växer när vi tjänar och stärker varandra.
Förutom att vila från vårt arbete på sabbaten bör vi avstå från shopping och andra aktiviteter som kan få dagen att kännas som en vanlig dag. Vi avstår från världens aktiviteter och fokuserar våra tankar och handlingar på andliga ting.
En dag att göra gott
Att göra gott på sabbatsdagen är minst lika viktigt som det vi avstår från att göra för att helighålla den. Vi studerar evangeliet, stärker vår tro, bygger upp relationer, tjänar andra och deltar i andra upplyftande aktiviteter med familj och vänner.
Välsignelser
Vårt helighållande av sabbatsdagen är ett uttryck för vår hängivenhet till vår himmelske Fader och Jesus Kristus. När vi ser till att våra sabbatsaktiviteter är förenliga med Guds avsikt med den här dagen, känner vi glädje och frid. Vi får andlig näring och får mer fysisk energi. Vi känner också större närhet till Gud och fördjupar vår relation med vår Frälsare. Vi håller oss mer fullständigt obefläckade av världen (se Läran och förbunden 59:9). Sabbaten blir ”en fröjd” (Jesaja 58:13; se även vers 14).
Lyd och ära lagen
Sista dagars heliga tror på att lyda lagen och vara goda medborgare (se Läran och förbunden 134; Trosartiklarna 1:12). Kyrkans medlemmar uppmuntras att arbeta ideellt för att förbättra sina samhällen och nationer. De uppmuntras också att vara ett gott inflytande vad gäller sunda moraliska värderingar i samhället och landets styre.
Kyrkans medlemmar uppmanas att delta i styrande och politiska processer i enlighet med lagen. Medlemmar som innehar positioner i landets styre agerar i sin ställning som engagerad medborgare, inte som representant för kyrkan.
Förbundet att tjäna Gud och andra
Tjänande
När vi döps ingår vi förbund att tjäna Gud och att tjäna andra. Att tjäna andra är ett av våra främsta sätt att tjäna Gud (se Mosiah 2:17). Profeten Alma lärde dem som önskade bli döpta att de skulle vara ”villiga att bära varandras bördor … sörja med dem som sörjer … och trösta dem som står i behov av tröst” (Mosiah 18:8–9).
Inom kort efter dopet brukar nya medlemmar få en kallelse att tjäna i kyrkan. Dessa ämbeten är frivilliga och obetalda. När vi tar emot dem och tjänar flitigt växer vi i vår tro, utvecklar talanger och är till nytta och hjälp för andra.
En annan del av vårt tjänande i kyrkan är att vara ”stödbroder” eller ”stödsyster”. I detta ansvar får vi i uppdrag att tjäna specifika individer och familjer.
Som lärjungar till Jesus Kristus söker vi tillfällen att tjäna varje dag. Precis som han går vi omkring och gör gott (se Apostlagärningarna 10:38). Vi tjänar våra medmänniskor och andra i vårt samhälle. Vi kan delta i tjänandeaktiviteter genom JustServe där sådana finns tillgängliga. Vi kan stötta kyrkans humanitära insatser och delta i katastrofhjälp.
Berätta om evangeliet
Som en del av vårt dopförbund lovar vi att ”stå som vittnen om Gud” (Mosiah 18:9). Ett sätt att stå som vittne om Gud är att dela med sig av Jesu Kristi evangelium. Att hjälpa andra ta emot evangeliet är en av de mest glädjerika typerna av tjänande vi kan ge (se Läran och förbunden 18:15–16). Det är ett kraftfullt uttryck för vår kärlek.
När vi upplever välsignelserna av att leva efter evangeliet blir det naturligt för oss att vilja dela med oss av de här välsignelserna. Familjemedlemmar, vänner och bekanta blir ofta intresserade när vi visar exempel på trofasthet och de ser hur evangeliet är till välsignelse för oss. Vi kan dela med oss av evangeliet på normala och naturliga sätt (se Allmän handbok, kapitel 23).
Vi inbjuder andra att delta med oss i tjänande-, samhälls-, fritids- och kyrkoaktiviteter. Vi kan inbjuda dem till ett möte i kyrkan eller till en dopgudstjänst. Vi kan be dem titta på en video på nätet som förklarar Jesu Kristi evangelium, läsa Mormons bok eller besöka öppet hus i ett tempel. Vi kan inbjuda dem till vår gemenskap på hundratals sätt. Ofta innebär detta att inbjuda människor helt enkelt att vi ber våra familjemedlemmar, vänner och grannar att vara med på sådant som vi redan gör.
Om vi ber om det hjälper Gud oss att känna igen möjligheter att dela med oss av evangeliet och berätta för andra hur det är till glädje och nytta för oss.
För mer information om att tillämpa principerna älska, dela med sig och inbjuda, se ”Samarbeta med medlemmar” i kapitel 9.
Fasta och fasteoffer
Gud instiftade fastelagen som ett sätt för oss att utveckla andlig styrka och att hjälpa nödställda.
Fasta innebär att gå utan mat och dryck under en bestämd tid. Kyrkan avsätter vanligtvis den första söndagen i månaden som en dag för fasta. En fastedag innebär vanligtvis att vi går utan mat och dryck under en period på 24 timmar, om det är fysiskt möjligt. Andra viktiga delar av fastesöndagen är våra böner och vittnesbörd. Vi uppmuntras också att fasta vid andra tillfällen när vi känner behov av det.
Bygga andlig styrka
Fasta hjälper oss att bli ödmjuka, närma oss Gud och känna andlig förnyelse. Innan Jesus Kristus påbörjade sin verksamhet fastade han (se Matteus 4:1–2). I skrifterna finns många redogörelser för hur profeter och andra fastade för att kunna få mer andlig styrka och söka speciella välsignelser för sig själva och andra.
Fasta och bön hör ihop. När vi fastar och ber med tro blir vi mer mottagliga för att ta emot personlig uppenbarelse. Vi blir också mer mottagliga för att känna igen sanning och förstå Guds vilja.
Att hjälpa nödställda
När vi fastar donerar vi pengar till kyrkan som ska hjälpa människor i nöd. Detta kallas fasteoffer. Vi uppmanas att ge ett offer som åtminstone motsvarar värdet av de måltider vi avstår från. Vi uppmuntras att vara generösa och ge mer än värdet av dessa måltider, om vi kan. Att ge fasteoffer är ett sätt att tjäna andra.
Fasteoffer används för att förse nödställda människor med mat och andra nödvändigheter, både lokalt och i resten av världen. För information om hur man bidrar med fasteoffer, se ”Donation av tionde och andra offergåvor” i den här lektionen.
Förbundet att hålla ut intill änden
När vi döps ingår vi förbund med Gud om att ”hålla ut intill änden” (se 2 Nephi 31:20; se även Mosiah 18:13). Vi strävar efter att vara livslånga lärjungar till Jesus Kristus.
Profeten Nephi i Mormons bok beskrev dopet som porten vi måste gå in genom för att gå in på evangeliets stig (se 2 Nephi 31:17). Efter dopet fortsätter vi att ”sträva framåt med ståndaktighet i Kristus” (2 Nephi 31:20).
När vi ”strävar framåt” på lärjungeskapets stig förbereder vi oss för att besöka templet. Där ingår vi förbund med Gud genom att ta emot tempelförrättningar. I templet begåvas vi med kraft och kan beseglas som familjer för evigheten. När vi håller de förbund vi ingår i templet öppnas porten till alla andliga förmåner och välsignelser som Gud har för oss.
När vi trofast fortsätter längs evangeliets stig får vi till slut ta emot Guds största gåva – gåvan av evigt liv (se 2 Nephi 31:20; Läran och förbunden 14:7).
I följande stycken förklaras några aspekter av det som Gud har berett för att hjälpa oss att uthärda intill änden av vår jordiska resa – och finna glädje i den.
Prästadömet och kyrkans organisationer
Prästadömet är Guds myndighet och makt. Genom prästadömet utför vår himmelske Fader sitt verk ”att åstadkomma odödlighet och evigt liv” för sina barn (Mose 1:39). Gud beviljar sina söner och döttrar på jorden myndighet och kraft att bidra till det här verket.
Prästadömet är till välsignelse för oss alla. Vi tar emot förrättningar såsom dopet och sakramentet genom dem som innehar prästadömsämbeten. Vi kan också få helande, tröstande och vägledande välsignelser.
Prästadömet, kyrkans ledarskap och ämbeten
Kyrkan leds av Jesus Kristus genom profeter och apostlar. Dessa ledare kallas av Gud, ordineras och ges prästadömsmyndighet att handla i Frälsarens namn.
I forna tider gav Kristus sina apostlar samma prästadömsmyndighet, som gjorde att de kunde leda sin kyrka efter att han hade uppstigit till himlen. Så småningom gick denna myndighet förlorad när människor förkastade evangeliet och apostlarna dog.
Himmelska budbärare återställde prästadömet år 1829 genom profeten Joseph Smith, och Herren återupprättade sin kyrka med apostlar och profeter. (Se lektion 1.)
På lokal nivå har biskopar och stavspresidenter prästadömsmyndighet att leda kyrkans församlingar.
När män och kvinnor kallas och avskiljs till att tjäna i kyrkan får de myndighet från Gud att agera i det ämbetet. Denna myndighet ges till missionärer, ledare, lärare och andra tills de blir avlösta från sina ämbeten. Den delegeras under ledning av dem som innehar prästadömsnycklar.
Prästadömsmyndighet kan endast utövas i rättfärdighet (se Läran och förbunden 121:34–46). Denna myndighet är ett heligt förtroende att representera Frälsaren och handla i hans namn. Den är alltid avsedd att välsigna och tjäna andra.
Aronska prästadömet och melkisedekska prästadömet
I kyrkan innefattar prästadömet aronska prästadömet och melkisedekska prästadömet. Under ledning av dem som innehar prästadömsnycklar förlänas värdiga manliga medlemmar i kyrkan aronska och melkisedekska prästadömet. När tillbörligt prästadöme har förlänats ordineras personen till ett ämbete inom det prästadömet, såsom diakon eller äldste. Han måste ordineras av någon som har den myndighet som krävs.
När en man eller ung man tar emot prästadömet ingår han ett förbund med Gud att uppfylla heliga plikter, tjäna andra och hjälpa till att bygga upp kyrkan.
Unga män kan få aronska prästadömet och ordineras till diakoner från och med januari det år de fyller 12. De kan ordineras till lärare det år de fyller 14 och till präster det år de fyller 16. Nyomvända män som har åldern inne kan ta emot aronska prästadömet strax efter dopet och konfirmationen. Aronska prästadömsbärare utför förrättningar som sakramentet och dopet.
Efter att ha verkat en tid som präst i aronska prästadömet kan en värdig man som är minst 18 år gammal ta emot melkisedekska prästadömet och ordineras till äldste. Män som tar emot melkisedekska prästadömet kan utföra prästadömsförrättningar som att ge helande och tröstande välsignelser till familjemedlemmar och andra.
Se Allmän handbok, 38.2.9.1, för information om nya medlemmar som tar emot prästadömet.
Kvorum och kyrkans organisationer
Prästadömskvorum. Ett kvorum är en organiserad grupp prästadömsbärare. Alla församlingar har ett äldstekvorum för vuxna män. Diakonernas, lärarnas och prästernas kvorum är för unga män.
Hjälpföreningen. Kvinnor från och med 18 års ålder tillhör Hjälpföreningen. Medlemmar i Hjälpföreningen stärker familjer, individer och samhället.
Unga kvinnor. Unga kvinnor tas upp i Unga kvinnors organisation från och med januari det år de fyller 12 år.
Primär. Barn i åldrarna 3 till 11 år tillhör Primär.
Söndagsskolan. Alla vuxna och ungdomar går i Söndagsskolan, där de träffas för att studera skrifterna tillsammans.
För mer information om prästadömet, se Allmän handbok, kapitel 3.
För mer information om prästadömskvorum och kyrkans organisationer, se Allmän handbok, kapitel 8–13.
Äktenskapet och familjen
Äktenskapet
Äktenskapet mellan man och kvinna är instiftat av Gud. Det står i centrum för hans barns eviga framåtskridande.
Föreningen av en man och kvinna i äktenskap bör vara deras högst värderade relation på jorden. De har ett heligt ansvar att vara lojala mot varandra och trofasta mot sina äktenskapsförbund.
Mannen och hustrun är jämlika inför Gud. Ingen ska dominera den andra. Deras beslut ska fattas i enighet och kärlek, med bådas fulla delaktighet.
När mannen och hustrun älskar varandra och samarbetar kan deras äktenskap vara källan till deras största glädje. De kan hjälpa varandra och sina barn att gå framåt mot evigt liv.
Familjen
Liksom äktenskapet är familjen instiftad av Gud och står i centrum för hans plan för vår eviga lycka. Våra familjer är som mest benägna att vara lyckliga när vi lever efter Jesu Kristi lärdomar. Föräldrar undervisar sina barn om Jesu Kristi evangelium och lever föredömligt efter det. Familjen bereder möjligheter för oss att älska och tjäna varandra.
Föräldrar bör göra sin familj till sin högsta prioritet. Det är en helig förmån och ett heligt ansvar för föräldrar att ta hand om de barn de har möjlighet att föda eller adoptera.
Alla familjer upplever svårigheter. Om vi söker stöd från Gud och håller hans bud kan svårigheter i familjen hjälpa oss att lära och växa. Ibland kan vi lära oss om omvändelse och förlåtelse av de här svårigheterna.
Kyrkans ledare har uppmuntrat medlemmar att ha en hemafton varje vecka. Föräldrarna använder den här stunden till att undervisa sina barn om evangeliet, stärka familjerelationer och se till att familjen har roligt tillsammans. Ledare i kyrkan har också utfärdat ett tillkännagivande som lär oss sanningar om familjen (se ”Familjen: Ett tillkännagivande för världen”, JesuKristiKyrka.org).
Andra sätt att stärka familjen är familjeböner, gemensamma skriftstudier och att tillsammans närvara vid gudstjänster i kyrkan. Vi kan också forska i vår släkthistoria, samla släktberättelser och tjäna andra.
Många människor har begränsade möjligheter till äktenskap eller kärleksfulla familjerelationer. Många har upplevt skilsmässa eller andra svåra omständigheter i sin familj. Men evangeliet är till välsignelse för oss individuellt, oavsett familjesituation. Och om vi är trofasta bereder Gud ett sätt för oss att få välsignelserna av en kärleksfull familj, antingen i det här livet eller i nästa.
Tempeltjänst och släktforskningsarbete för avlidna förfäder
Vår himmelske Fader älskar alla sina barn och vill att de ska bli frälsta och upphöjda. Men miljarder människor har dött utan att få höra om Jesu Kristi evangelium eller ta emot evangeliets frälsande förrättningar. Dessa förrättningar är dop, konfirmation, prästadömsordination för män, tempelbegåvningen och evigt äktenskap.
Genom sin nåd och barmhärtighet har Herren berett ett annat sätt för de här personerna att ta emot evangeliet och dess förrättningar. I andevärlden predikas evangeliet för dem som har dött utan att ta emot det (se Läran och förbunden 138). I templet kan vi utföra ställföreträdande förrättningar för våra avlidna förfäder och andra. Dessa avlidna personer i andevärlden kan sedan ta emot eller avvisa evangeliet och de förrättningar som utförts för dem.
Innan vi kan utföra dessa förrättningar måste vi hitta de av våra förfäder som inte har tagit emot dem. Att identifiera våra släktingar så att de kan ta emot förrättningarna är ett huvudsyfte med vårt släktforskningsarbete. När vi hittar uppgifter om dem lägger vi till dem i kyrkans databas på FamilySearch.org. Sedan kan vi (eller andra) utföra ställföreträdande förrättningar för dem i templet.
När vi identifierar våra förfäder och utför förrättningar för dem, kan våra familjer förenas för evigt.
Tempel, begåvningen, evigt äktenskap och eviga familjer
Tempel
Templet är Herrens hus. Det är en helig plats där vi kan ingå förbund med Gud genom att ta emot hans heliga förrättningar. När vi håller dessa förbund uppenbaras gudaktighetens kraft i våra liv (se Läran och förbunden 84:19–22; 109:22–23).
Begåvningen
En av de förrättningar vi tar emot i templet kallas begåvningen. Ordet begåvning betyder ”en gåva”. Denna gåva av kunskap och kraft kommer från Gud. Under begåvningen ingår vi förbund med Gud som binder oss till honom och hans Son Jesus Kristus (se kapitel 1).
Vuxna har möjlighet att ta emot sin tempelbegåvning efter åtminstone ett år av medlemskap i kyrkan. För mer information om begåvningen, se Allmän handbok, 27.2.
Evigt äktenskap och eviga familjer
Guds plan för vår lycka gör det möjligt för familjerelationer att bestå bortom graven. I templet kan vi gifta oss för tid och evighet. Det gör det möjligt för familjer att vara tillsammans för evigt.
Efter att gifta par har tagit emot sin tempelbegåvning kan de beseglas eller vigas för evigheten. Deras barn kan beseglas till dem.
En make och maka som har beseglats i templet måste hålla förbunden de ingått för att kunna ta emot välsignelserna av evigt äktenskap.