9. Världen på Gamla testamentets tid

Araratbergen Den plats där Noa enligt traditionen landsatte arken (1 Mos. 8:4). Den exakta platsen är inte känd.

Ur Den plats där Abraham först bodde, nära Eufrats mynning, där han nästan blev offrad som människooffer, såg ängeln Jehova och fick urim och tummim (1 Mos. 11:28–12:1; Abr. 1; 3:1). (Notera att det också är möjligt att Ur låg i norra Mesopotamien.)

Babylon, Babel (Shinar) Först bebott av Kush, Hams son, och av Nimrod. Jarediternas ursprungsland vid tiden för Babels torn på Sinars slätter. Senare Babyloniens provinshuvudstad och sätet för babyloniska kungar, bland annat Nebukadnessar som förde många judar i fångenskap till den här staden efter Jerusalems förstöring (587 f.Kr.). Judarna förblev i fångenskap i Babylon i 70 år, till kung Koresh tid, som lät judarna återvända till Jerusalem för att bygga upp templet igen. Profeten Daniel bodde också här under Nebukadnessar, Belshassar och Darejavesh Ⅰ (1 Mos. 10:10; 11:1–9; 2 Kung. 24–25; Jer. 27:1–29:10; Hes. 1:1; Dan. 1–12; Omni 1:22; Eth. 1:33–43).

Susa (Susan) Huvudstad i det persiska riket under Darejavesh Ⅰ (Darejavesh den store), Xerxes (Ahasverus), och Artashasta. Hemvist för drottning Ester, vars mod och tro räddade judarna. Daniel och senare Nehemja verkade här (Neh. 1:1; 2:1; Est. 1:1–2; Dan. 8:2).

Duraslätten Shadrak, Meshak och Abed-Nego kastades i den brinnande ugnen när de vägrade att tillbe en staty av guld som Nebukadnessar skapat; Guds Son bevarade dem, och de kom ut ur ugnen oskadda (Dan. 3).

Assyrien Assur var Assyriens första huvudstad, därefter Nineve. De assyriska kungarna Salmaneser Ⅴ och Sargon Ⅱ erövrade Israels norra rike och förde bort de tio stammarna i fångenskap 721 f.Kr. (2 Kung. 14–15; 17–19). Assyrien utgjorde ett hot mot Juda intill 612 f.Kr. när Assyrien besegrades av Babylon.

Nineve Assyriens huvudstad. Assyrien anföll Juda under Hiskias regering och då profeten Jesaja var verksam. Jerusalem, huvudstaden i Juda, räddades på ett mirakulöst sätt när en ängel slog 185 000 assyriska soldater (2 Kung. 19:32–37). Herren befallde profeten Jona att kalla denna stad till omvändelse (Jona 1:2; 3:1–4).

Harran Abraham bosatte sig här under en tid innan han begav sig till Kanaan. Abrahams far och bror stannade kvar här. Rebecka (Isaks hustru) och Rakel, Lea, Bilha och Silpa (Jakobs hustrur) kom från detta område (1 Mos. 11:31–32; 24:10; 29:4–6; Abr. 2:4–5).

Karkemish Här besegrades faraon Neko av Nebukadnessar, vilket blev slutet på det egyptiska väldet i Kanaan (2 Krön. 35:20–36:6).

Sidon Denna stad grundades av Sidon, ett barnbarn till Ham, och är den nordligaste staden i Kanaan (1 Mos. 10:15–20). Här bodde Isebel, som fick Israel att börja tillbe Baal (1 Kung. 16:30–33).

Tyrus Detta var en viktig handels- och hamnstad i Syrien. Hiram, kungen i Tyrus, sände cederträ och guld och arbetare för att hjälpa Salomo att bygga sitt tempel (1 Kung. 5:1–10, 18; 9:11).

Damaskus Här i närheten räddade Abraham Lot. Det var den viktigaste staden i Syrien. Under kung Davids regering intog israeliterna staden. Elia smorde Hasael till kung över Damaskus (1 Mos. 14:14–15; 2 Sam. 8:5–6; 1 Kung. 19:15).

Kanaan Abraham, Isak och Jakob och deras efterkommande fick detta land till egendom för evigt (1 Mos. 17:8; 28).

Sinai berg (Horeb) Herren talade till Mose från en brinnande buske (2 Mos. 3:1–2). Mose fick lagen och de tio budorden (2 Mos. 19–20). Herrens röst när han talade till Elia var som en svag susning (1 Kung. 19:8–12).

Esjon-Geber Kung Salomo byggde en flotta i Esjon-Geber (1 Kung. 9:26). Det var troligtvis här som drottningen av Saba landsteg för att besöka Salomo, som hon hört ryktet om (1 Kung. 10:1–13).

Egypten Abraham reste hit på grund av en stor hungersnöd i Ur (Abr. 2:1, 21). Herren befallde Abraham att undervisa egyptierna i allt som han hade uppenbarat för honom (Abr. 3:15). Efter det att Josef såldes av sina bröder som slav (1 Mos. 37:28) sattes Josef över Potifars hus här. Han kastades i fängelse. Han tolkade Faraos dröm och fick en maktställning i Egypten. Josef och hans bröder sammanfördes. Jakob och hans släkt flyttade hit (1 Mos. 39–46). Israels barn bodde i landet Goshen medan de vistades i Egypten (1 Mos. 47:6).

Israeliterna ”förökade sig och blev mycket talrika”. Egyptierna tvingade dem sedan att arbeta som slavar (2 Mos. 1:7–14). Efter en rad plågor lät farao dem lämna Egypten (2 Mos. 12:31–41). Jeremia fördes till Egypten (Jer. 43:4–7).

Kaftor (Kreta) Här bodde minoerna i forna dagar.