Kapitel 10
Jakob förklarar att judarna kommer att korsfästa sin Gud – De ska förbli skingrade till dess de börjar tro på honom – Amerika ska bli ett frihetens land där ingen kung ska regera – Förlika er med Gud och vinn frälsning genom hans nåd. Omkring 559–545 f.Kr.
1 Och nu talar jag, Jakob, åter till er, mina älskade bröder, om denna rättfärdiga gren varom jag har talat.
2 För se, de löften som vi har fått är löften till oss i köttet. Därför ska Gud, även om det har visats mig att många av våra barn kommer att förgås i köttet på grund av otro, ändå vara barmhärtig mot många, och våra barn kommer att föras tillbaka så att de kan få ta del av det som ger dem den sanna kunskapen om sin Återlösare.
3 Därför, som jag sa till er, måste Kristus – för i natt sa ängeln till mig att detta skulle bli hans namn – nödvändigtvis komma bland judarna, bland dem som utgör den mer ogudaktiga delen av världen, och de ska korsfästa honom – för detta tillkommer vår Gud, och det finns ingen annan nation på jorden som skulle korsfästa sin Gud.
4 För skulle de mäktiga underverken utföras bland andra nationer så skulle dessa omvända sig och veta att han är deras Gud.
5 Men på grund av prästvälden och ondska ska de som bor i Jerusalem göra sig hårdnackade för honom så att han blir korsfäst.
6 På grund av deras ondska ska därför förstörelse, hungersnöd, farsoter och blodsutgjutelse komma över dem. Och de som inte omkommer ska skingras bland alla nationer.
7 Men se, så säger Herren Gud: ”När den dagen kommer då de tror på mig, att jag är Kristus, då har jag slutit förbund med deras fäder om att de i köttet på jorden ska föras tillbaka till sina arveländer.
8 Och det ska ske att de ska insamlas från sin långa förskingring, från havets öar och från jordens fyra hörn. Och icke-judarnas nationer ska vara stora i mina ögon, säger Gud, i det att de för dem till deras arveländer.”
9 Ja, icke-judarnas kungar ska vara deras fosterfäder, och deras drottningar ska bli fostermödrar. Därför är Herrens löften till icke-judarna stora, för han har sagt det, och vem kan säga emot?
10 ”Men se, detta land, sa Gud, ska vara ett arveland för dig, och icke-judarna ska bli välsignade i landet.
11 Och detta land ska bli ett frihetens land för icke-judarna, och det ska inte finnas några kungar i landet som upphöjer sig bland icke-judarna.
12 Och jag ska befästa detta land mot alla andra nationer.
13 Och den som strider mot Sion ska förgås, säger Gud.
14 För den som uppreser en kung emot mig ska förgås, för jag, Herren, himlens konung, ska vara deras kung, och jag ska för evigt vara ett ljus för dem som hör mina ord.
15 Och för att mina förbund som jag har slutit med människobarnen ska kunna uppfyllas, det som jag ska göra för dem medan de är i köttet, måste jag nödvändigtvis omintetgöra de hemliga gärningar som tillhör mörker och mord och avskyvärdheter.
16 Därför ska den som strider mot Sion, både jude och icke-jude, både träl och fri, både man och kvinna, förgås, för det är dessa som är hela jordens sköka. För de som inte är med mig är emot mig, säger vår Gud.
17 För jag ska uppfylla mina löften som jag har gett människobarnen, det som jag ska göra för dem medan de är i köttet.”
18 Därför, mina älskade bröder, så säger vår Gud: ”Jag ska hemsöka dina avkomlingar genom icke-judarnas hand. Ändå ska jag uppmjuka icke-judarnas hjärtan så att de blir som en far för dem. Därför ska icke-judarna bli välsignade och räknas till Israels hus.
19 Därför ska jag helga detta land som ett arveland åt dina avkomlingar och åt dem som ska räknas bland dina avkomlingar för evigt, för det är ett utvalt land framför alla andra länder”, säger Gud till mig. ”Därför vill jag att alla människor som bor där ska tillbe mig”, säger Gud.
20 Och nu, mina älskade bröder, då vi ser att vår barmhärtige Gud har gett oss så stor kunskap om dessa ting, låt oss då komma ihåg honom och lägga av oss våra synder och inte hänga med huvudet, för vi är inte förskjutna. Visserligen har vi drivits ut ur vårt arveland, men vi har letts till ett bättre land, för Herren har gjort havet till en stig för oss och vi är på en ö i havet.
21 Men stora är Herrens löften till dem som är på havets öar. Och eftersom det sägs öar måste det nödvändigtvis finnas fler än denna, och även dessa är bebodda av våra bröder.
22 För se, Herren Gud har tid efter annan fört bort några från Israels hus enligt sin vilja och sitt behag. Och se, Herren kommer ihåg alla dem som har brutits av, varför han kommer ihåg även oss.
23 Var därför vid gott mod och kom ihåg att ni är fria att handla av er själva – att välja vägen till evig död eller vägen till evigt liv.
24 Mina älskade bröder, förlika er därför med Guds vilja och inte med djävulens och köttets vilja. Och kom ihåg att sedan ni har förlikat er med Gud är det endast i och genom Guds nåd som ni är frälsta.
25 Må därför Gud uppresa er från döden genom uppståndelsens kraft, och även från den eviga döden genom försoningens kraft, så att ni kan tas emot i Guds eviga rike och så att ni må prisa honom genom gudomlig nåd. Amen.