Jesus Kristus

Kristus (från grekiskan) och Messias (från hebreiskan) betyder ”den smorde”. Jesus Kristus är Faderns Förstfödde i anden (Hebr. 1:6; L&F 93:21). Han är Faderns Enfödde i köttet (Joh. 1:14; 3:16). Han är Jehova (L&F 110:3–4) och förutordinerades till sin stora kallelse innan världen skapades. Under Faderns ledning skapade Jesus jorden och allt som är på den (Joh. 1:3, 14; Mose 1:31–33). Han föddes av Maria i Betlehem, levde ett syndfritt liv och åstadkom en fullkomlig försoning för hela människosläktets synder genom att utgjuta sitt blod och ge sitt liv på korset (Matt. 2:1; 1 Ne. 11:13–33; 3 Ne. 27:13–16; L&F 76:40–42). Han uppstod från de döda och säkerställde på så sätt hela människosläktets slutliga uppståndelse. Genom Jesu försoning och uppståndelse kan de som omvänder sig från sina synder och lever efter Guds bud få leva för evigt med Jesus och Fadern (2 Ne. 9:10–12; 21–22; L&F 76:50–53, 62).

Jesus Kristus är den störste som fötts på denna jord. Hans liv är det fullkomliga föredömet för hur alla människor bör leva. Alla böner, välsignelser och prästadömsförrättningar bör ske i hans namn. Han är herrarnas Herre, kungarnas Konung samt hela jordens Skapare, Frälsare och Gud.

Jesus Kristus ska komma tillbaka i makt och härlighet för att regera på jorden under tusenårsriket. På den yttersta dagen ska han döma hela människosläktet (Alma 11:40–41; JS–M 1).

Sammanfattning av hans liv (i kronologisk ordning)

Jesu födelse och livsverk förutsägs, Luk. 1:26–38 (Jes. 7:14; 9:6–7; 1 Ne. 11).
Hans födelse, Luk. 2:1–7 (Matt. 1:18–25).
Omskärelsen, Luk. 2:21.
Fördes fram i templet, Luk. 2:22–38.
Besöktes av de visa männen, Matt. 2:1–12.
Josef och Maria flydde med honom till Egypten, Matt. 2:13–18.
Fördes till Nasaret, Matt. 2:19–23.
Besökte templet vid tolv års ålder, Luk. 2:41–50.
Hade bröder och systrar, Matt. 13:55–56 (Mark. 6:3).
Döptes, Matt. 3:13–17 (Mark. 1:9–11; Luk. 3:21–22).
Frestades av djävulen, Matt. 4:1–11 (Mark. 1:12–13; Luk. 4:1–13).
Kallade sina lärjungar, Matt. 4:18–22 (Matt. 9:9; Mark. 1:16–20; 2:13–14; Luk. 5:1–11, 27–28; 6:12–16; Joh. 1:35–51).
Sände ut tolv, Matt. 10:1–4 (Mark. 3:13–19; Luk. 6:12–16).
Höll bergspredikan, Matt. 5–7.
Förutsade sin egen död och uppståndelse, Matt. 16:21 (Matt. 17:22–23; 20:17–19; Mark. 8:31; 9:30–32; 10:32–34; Luk. 9:22; 18:31–34).
Förvandlades, Matt. 17:1–9 (Mark. 9:2–8; Luk. 9:28–36).
Sände ut de sjuttio, Luk. 10:1–20.
Kom i triumf till Jerusalem, Matt. 21:1–11 (Mark. 11:1–11; Luk. 19:29–40; Joh. 12:12–15).
Instiftade nattvarden, Matt. 26:26–29 (Mark. 14:22–25; Luk. 22:19–20).
Led och bad i Getsemane, Matt. 26:36–46 (Mark. 14:32–42; Luk. 22:39–46).
Förråddes, greps och övergavs, Matt. 26:47–56 (Mark. 14:43–53; Luk. 22:47–54; Joh. 18:2–13).
Korsfästes, Matt. 27:31–54 (Mark. 15:20–41; Luk. 23:26–28, 32–49; Joh. 19:16–30).
Uppstod, Matt. 28:1–8 (Mark. 16:1–8; Luk. 24:1–12; Joh. 20:1–10).
Visade sig efter sin uppståndelse, Matt. 28:9–20 (Mark. 16:9–18; Luk. 24:13–48; Joh. 20:11–31; Apg. 1:3–8; 1 Kor. 15:5–8).
Uppsteg till himlen, Mark. 16:19–20 (Luk. 24:51–53; Apg. 1:9–12).

Domare

Jesu Kristi exempel

Jesu Kristi härlighet

Kristus har visat sig efter sin död

Efter sin uppståndelse visade sig Jesus först för Maria, Mark. 16:9 (Joh. 20:11–18).
Jesus slog följe och talade med två av lärjungarna på vägen till Emmaus, Luk. 24:13–34.
Jesus visade sig för apostlarna, som rörde vid hans händer och fötter, Luk. 24:36–43 (Joh. 20:19–20).
Jesus visade sig för Thomas, Joh. 20:24–29.
Jesus visade sig för lärjungarna vid Tiberiassjön, Joh. 21:1–14.
Jesus lät sig ses under fyrtio dagar efter sin uppståndelse, Apg. 1:2–3.
Stefanus såg Jesus som stod på Guds högra sida, Apg. 7:55–56.
Jesus visade sig för Saulus, Apg. 9:1–8 (JSÖ, Apg. 9:7; Apg. 26:9–17).
Kristus visade sig för mer än 500 människor, 1 Kor. 15:3–8.

Kristus i föruttillvaron

Kristus regerar under tusenårsriket

Kyrkans och församlingens huvud

Liknelser eller symboler rörande Kristus

Abel offrade av det förstfödda i sin hjord, 1 Mos. 4:4 (Mose 5:20).
Ta din ende son Isak och offra honom som ett brännoffer, 1 Mos. 22:1–13 (Jakob 4:5).
Herren befallde Israels barn att offra felfria lamm, 2 Mos. 12:5, 21, 46 (4 Mos. 9:12; Joh. 1:29; 19:33; 1 Petr. 1:19; Upp. 5:6).
Detta är brödet som Herren har gett er att äta, 2 Mos. 16:2–15 (Joh. 6:51).
Slå på klippan. Då ska vatten komma ut ur den, så att folket får att dricka, 2 Mos. 17:6 (Joh. 4:6–14; 1 Kor. 10:1–4).
Bocken ska bära alla deras missgärningar, 3 Mos. 16:20–22 (Jes. 53:11; Mosiah 14:11; 15:6–9).
Mose satte upp en orm av koppar för att rädda dem som såg på den, 4 Mos. 21:8–9 (Joh. 3:14–15; Alma 33:19; Hel. 8:14–15).
Jona var i fiskens buk i tre dagar, Jona 2:1 (Matt. 12:40).

Myndighet

Jesus undervisade med auktoritet, Matt. 7:28–29 (Mark. 1:22).
Människosonen har makt på jorden att förlåta synder, Matt. 9:6.
Jesus befallde de orena andarna och de lydde honom, Mark. 1:27 (Luk. 4:33–36).
Jesus ordinerade de tolv att ha makt, Mark. 3:14–15.
Jesus talade med makt och myndighet, Luk. 4:32.
Fadern har överlämnat hela domen åt Sonen, Joh. 5:22, 27.
Gud smorde Jesus med den Helige Anden och kraft, Apg. 10:38.
Kristus utsedd före världens skapelse, 1 Petr. 1:20 (Eth. 3:14).
Kristus har nycklarna till döden och helvetet, Upp. 1:18.

Nödvändigheten av att ta på oss Kristi namn

Vittna om att ni är villiga att ta på er Kristi namn genom dopet, 2 Ne. 31:13.
Jag vill att ni ska ta på er Kristi namn, Mosiah 5:6–12 (Mosiah 1:11).
Alla som ville ta på sig Kristi namn anslöt sig till Guds kyrka, Mosiah 25:23.
Alla de som uppriktigt trodde på Kristus tog på sig Kristi namn, Alma 46:15.
Himlens port står öppen för alla dem som tror på Jesu Kristi namn, Hel. 3:28.
Välsignad är den som på den yttersta dagen befinns vara trofast mot mitt namn, Eth. 4:19.
De är villiga att ta på sig Sonens namn, Moro. 4:3 (L&F 20:77).