Korsfästelse

En romersk form av avrättning, vanlig på Nya testamentets tid, vid vilken den dödsdömde avlivades genom att händer och fötter bands eller spikades fast på ett kors. Detta gjordes vanligen endast med slavar och de simplaste brottslingarna. Korsfästelsen föregicks ofta av prygling eller piskning. (Mark. 15:15). Den som skulle korsfästas tvangs vanligen att bära sitt eget kors till avrättningsplatsen (Joh. 19:16–17). Hans kläder behölls vanligen av de soldater som utfört avrättningen (Matt. 27:35). Korset kördes ner i marken så att personens fötter befann sig bara några decimeter ovanför marken. Korset bevakades av soldater tills den korsfäste dött, vilket kunde ta upp till tre dagar (Joh. 19:31–37).

Jesus Kristus korsfästes därför att en grupp icke troende på falska grunder anklagade honom för uppvigling mot kejsaren och för hädelse eftersom han sagt att han var Guds Son. Jesus hånades genom att man gav honom en purpurröd mantel (Joh. 19:2) och en törnekrona och förolämpade honom på andra sätt (Matt. 26:67; Mark. 14:65).