Johannes, Sebedeus son
En av de tolv apostlarna i Nya testamentet, son till Sebedeus och bror till Jakob. Tidigare i sitt liv var han fiskare (Mark. 1:17–20). Han är troligen den lärjunge till Johannes Döparen som utan namn nämns i Joh. 1:40. Senare kallades han att vara lärjunge till Jesus Kristus (Matt. 4:21–22; Luk. 5:1–11). Han skrev Johannes evangelium, tre brev och Uppenbarelseboken. Han var en av de tre som var tillsammans med Herren då denne uppväckte Jairus dotter (Mark. 5:35–42), på förklaringsberget (Matt. 17:1–9), och i Getsemane (Matt. 26:36–46). I sina egna skrifter kallar han sig den lärjunge som Jesus älskade (Joh. 13:23; 21:20) och ”den andre lärjungen” (Joh. 20:2–8). Jesus kallade också honom och hans bror för Boanerges, ”Åskans söner” (Mark. 3:17). Han omnämns ofta i berättelserna om korsfästelsen och uppståndelsen (Luk. 22:8; Joh. 18:15; 19:26–27; 20:2–8; 21:1–2). Johannes landsförvisades senare till ön Patmos, där han skrev Uppenbarelseboken (Upp. 1:9).
Johannes nämns ofta i nutida helig skrift (1 Ne. 14:18–27; 3 Ne. 28:6; Eth. 4:16; L&F 7; 27:12; 61:14; 77; 88:141). Dessa ställen bekräftar Johannes uppteckning i Bibeln och hjälper oss också förstå hans storhet och vikten av det verk Herren ålagt honom att utföra på jorden på Nya testamentets tid och i de sista dagarna. Nutida helig skrift förklarar att Johannes inte dog utan tilläts leva kvar på jorden som en tjänande ängel fram till tiden för Herrens andra ankomst (Joh. 21:20–23; 3 Ne. 28:6–7; L&F 7).
Johannesbreven
Även om författaren till dessa tre brev inte nämner sig själv vid namn, företer språket så stora likheter med aposteln Johannes att han antas ha skrivit alla tre.
Johannes första brev uppmanar de heliga att uppnå gemenskap med Gud. Kapitel 2 betonar att de heliga lär känna Gud genom lydnad och lär att de inte ska älska världen. Kapitel 3 kallar på alla att bli Guds barn och att älska varandra. Kapitel 4 förklarar att Gud är kärleken och bor i dem som älskar honom. Kapitel 5 förklarar att de heliga är födda av Gud genom tro på Kristus.
Johannes andra brev liknar det första brevet. Där gläder sig Johannes över trofastheten hos ”den utvalda fruns” barn.
Johannes tredje brev berömmer en man vid namn Gajus för hans trofasthet och hjälp till dem som älskar sanningen.
Johannes evangelium
I denna bok i Nya testamentet betygar aposteln Johannes att 1) Jesus är Kristus eller Messias och 2) Jesus är Guds Son (Joh. 20:31). De händelser i Jesu liv som han beskriver är noggrant utvalda och anordnade med tanke på dessa mål. Boken inleds med att Kristi ställning i föruttillvaron slås fast: Han var hos Gud, han var Gud och var alltings skapare. Han föddes i köttet som Faderns enfödde Son. Johannes redogör för Jesu verksamhet, varvid han starkt betonar hans gudomlighet och hans uppståndelse från de döda. Han betygar att Jesus är Guds Son, vilket bekräftas av underverk, av vittnen, av profeterna och av Kristi egen röst. Johannes undervisar genom att ställa ljus mot mörker, sanning mot villfarelse, gott mot ont, Gud mot djävulen. I kanske ingen annan uppteckning förkunnas Jesu helighet och de judiska ledarnas trolöshet så tydligt.
Johannes skrev huvudsakligen om Kristi verksamhet i Judeen, särskilt den sista veckan av hans jordiska verksamhet, medan Matteus, Markus och Lukas huvudsakligen skrev om hans verksamhet i Galileen. Flera punkter i detta evangelium har belysts i nutida uppenbarelser (L&F 7 och L&F 88:138–141).
För en lista över händelserna i Frälsarens liv som beskrivs i Johannes evangelium, se Evangeliernas samstämmighet i tillägget.