Uppenbarelseboken

Den sista boken i Nya testamentet, som utgörs av en uppenbarelse given till aposteln Johannes. Han fick se världens historia, särskilt de sista dagarna (Upp. 1:1–2; 1 Ne. 14:18–27; L&F 77). Uppenbarelseboken kallas också Apokalypsen.

Johannes tog emot denna uppenbarelse på Herrens dag på ön Patmos (Upp. 1:9–10), utanför Asiens kust, inte långt från Efesos. Den exakta tidpunkten för uppenbarelsen är inte känd.

Nycklar till att förstå denna bok finns i 1 Nephi 14:18–27 och Läran och förbunden 77 (Eth. 4:15–16).

Kapitel 1–3 är en inledning till boken och brev till de sju församlingarna i Asien. Johannes skrev breven för att hjälpa de heliga lösa vissa problem. Kapitel 4–5 beskriver syner som Johannes fick och som utvisar Guds och Kristi majestät och rättfärdiga makt. I kapitel 6–9 och 11 skriver Johannes om hur han ser en bok förseglad med sju insegel, där varje insegel symboliserar ett tusen år av jordens timliga historia. Dessa kapitel handlar främst om händelser som finns under det sjunde inseglet (se Upp. 8–9; 11:1–15). Kapitel 10 beskriver en bok som Johannes åt. Boken föreställer ett framtida uppdrag som han skulle utföra. I kapitel 12 beskrivs en syn om ondskan som börjar i himlen när Satan gjorde uppror och drevs ut. Den strid som påbörjades där fortsätter att utkämpas på jorden. I kapitel 13, 17–19 beskriver Johannes de ogudaktiga jordiska riken som styrs av Satan. Han skriver om deras öde och om hur ondskan till sist besegras. Kapitel 14–16 beskriver de heligas rättfärdighet mitt i ondskan just före Kristi andra ankomst. Kapitel 20–22 beskriver tusenårsriket, den vackra staden Nya Jerusalem samt de slutliga händelserna i jordens historia.