Jeremia
En gammaltestamentlig profet som föddes i en prästfamilj och som profeterade i Juda från 626 till 586 f.Kr. Han levde under nästan samma tid som andra stora profeter: Lehi, Hesekiel, Hosea och Daniel.
Jeremia ordinerades till profet redan i föruttillvaron (Jer. 1:4–5). Under sina ungefär fyrtio år som profet predikade han mot avgudadyrkan och omoral bland det judiska folket (Jer. 3:1–5; 7:8–10). Han ställdes inför ständiga motgångar och förolämpningar (Jer. 20:2; 36:18–19; 38:4). Efter Jerusalems fall tog de judar som flydde till Egypten Jeremia med sig dit (Jer. 43:5–6), och enligt traditionen stenade de honom där till döds.
Jeremias bok
Kapitel 1–6 innehåller profetior givna under Josias regeringstid. Kapitel 7–20 är profetior under Jojakims tid. Kapitel 21–38 handlar om Sidkias regeringstid. Kapitel 39–44 innehåller profetior och beskriver historiska händelser efter Jerusalems fall. Kapitel 45 innehåller ett löfte till Baruk, hans skrivare, att Baruks liv skulle bevaras. Kapitel 46–51 slutligen är profetior mot främmande nationer. Kapitel 52 är en historisk sammanfattning. Vissa av Jeremias profetior fanns med på Labans mässingsplåtar som Nephi hämtade (1 Ne. 5:10–13). Jeremia nämns också två andra gånger i Mormons bok (1 Ne. 7:14; Hel. 8:20).
Jeremias bok innehåller också en bekräftelse på människans föruttillvaro och Jeremias förutordination (Jer. 1:4–5), en profetia om Israels återkomst från förskingringen, insamlandet av en från varje stad och två från varje släkt till Sion, ett behagligt land där Israel och Juda kunde bo i trygghet och fred (Jer. 3:12–19) samt en profetia om hur Herren samlar in Israel från länderna i norr genom att sända många ”fiskare” och ”jägare” för att finna dem (Jer. 16:14–21). Denna händelse i de sista dagarna kommer att bli en proportionellt ännu större händelse än då Mose förde Israel ut ur Egypten (Jer. 16:13–15; 23:8).