Tunga Se även Tungomålsgåvan Symboliserar talet. De heliga ska styra sina tungor, vilket innebär att de ska styra det de säger. Tungan är också symbol för språk och människor. Till sist ska varje knä böjas och varje tunga prisa Gud (Jes. 45:23; Rom. 14:11). Vakta din tunga från det som är ont, Ps. 34:14 (1 Petr. 3:10). Den som vaktar sin mun och sin tunga bevarar sitt liv för svårigheter, Ords. 21:23. Om någon inte tyglar sin tunga, så är hans gudstjänst ingenting värd, Jak. 1:26. Om någon är felfri i sitt tal är han en fullkomlig man, Jak. 3:1–13. Evangeliet ska förkunnas för alla folk och stammar och språk och länder, Upp. 14:6–7 (2 Ne. 26:13; Mosiah 3:13, 20; L&F 88:103; 112:1). Herren beviljar alla folk att undervisas om hans ord av folk från sitt eget land och språk, Alma 29:8. Dessa plåtar ska sändas ut till varje nation, släkte, språk och folk, Alma 37:4. Erhåll mitt ord, så ska din tunga lösas, L&F 11:21. Var och en ska höra evangeliets fullhet på sitt eget språk, L&F 90:11.