Offer

I forna tider betydde offer detsamma som att helga något eller någon. Numera har det fått innebörden att avstå från eller lida förlust av världsliga ting för Herren och hans rike. Herrens kyrkas medlemmar bör vara villiga att offra allt för Herren. Joseph Smith lärde att ”en religion som inte kräver uppoffrandet av allting aldrig har tillräcklig kraft att frambringa den tro som krävs för liv och frälsning”. I ett evigt perspektiv är de välsignelser som nås genom uppoffringar större än allt vi avstår från.

Sedan Adam och Eva drivits ut ur Edens lustgård gav Herren dem offerlagen. Denna lag innefattade offrandet av hjordarnas förstfödda. Detta offer symboliserade det offer som skulle göras av Guds enfödde Son (Mose 5:4–8). Denna sed fortsatte fram till Jesu Kristi död, som avslutade offrandet av djur som en evangelisk förrättning (Alma 34:13–14). I kyrkan i dag tar medlemmarna del av brödets och vattnets sakrament till minne av Jesu Kristi offer. Medlemmar i Kristi kyrka i dag förväntas också offra ett förkrossat hjärta och en botfärdig ande (3 Ne. 9:19–22). Detta innebär att vara ödmjuk, ångerfull och villig att lyda Guds bud.