Esra
En präst och skriftlärd i Gamla testamentet som förde några av judarna tillbaka till Jerusalem från den babyloniska fångenskapen (Esra 7–10; Neh. 8; 12). 458 f.Kr. fick han tillstånd från Artashasta, kung av Persien, att till Jerusalem föra alla de judiska landsflyktiga som så önskade (Esra 7:12–26).
Före Esras tid hade prästerna nästan total kontroll över all läsning av den samling heliga skrifter som kallades ”lagen”. Esra hjälpte till att göra skrifterna tillgängliga för alla judar. Läsningen av ”lagens bok” blev så småningom centrum i den judiska nationens liv. Esras kanske främsta undervisning kom genom hans eget föredöme i att bereda hjärtat till att söka Herrens lag, att lyda den och att undervisa andra om den (Esra 7:10).
Esras bok
Kapitel 1–6 beskriver händelser som inträffade från sextio till åttio år innan Esra anlände till Jerusalem – Koreshs dekret 537 f.Kr. och judarnas återkomst under Serubbabel. Kapitel 7–10 visar hur Esra for till Jerusalem. Han fastade och bad tillsammans med sitt sällskap om beskydd. I Jerusalem fann de många judar som kommit till Jerusalem tidigare under Serubbabel och gift sig med kvinnor utanför förbundet och sålunda orenat sig. Esra bad för dem och ålade dem genom förbund att skilja sig från dessa hustrur. Esras senare historia återfinns i Nehemjas bok.