Fariseer

I Nya testamentet en religiös grupp bland judarna vars namn betyder avskild eller särskild. Fariseerna satte en ära i att strängt hålla Moses lag och undvika allt som hade med icke-judarna att göra. De trodde på livet efter döden, på uppståndelsen samt på änglar och andar. De trodde att den muntliga lagen och traditionen var lika viktiga som de skrivna lagarna. Deras lära reducerade religionen till att följa regler och uppmuntrade till andligt högmod. De fick många judar att tvivla på Kristus och hans evangelium. Herren tog avstånd från fariseerna och deras gärningar i Matteus 23, Markus 7:1–23 och Lukas 11:37–44.