Juda
I Gamla testamentet Jakobs och Leas fjärde son (1 Mos. 29:35; 37:26–27; 43:3, 8; 44:16; 49:8). Jakob välsignade Juda att han skulle vara en naturlig ledare bland Jakobs söner och att Shilo (Jesus Kristus) skulle vara en ättling till honom (1 Mos. 49:10).
Juda stam
Juda stam tog ledningen efter det att man slagit sig ner i Kanaan. Den främste rivalen var Efraims stam. Mose välsignade Juda stam (5 Mos. 33:7). Efter Salomos regeringstid blev Juda stam kungariket Juda.
Juda rike
Under Rehabeams regeringstid splittrades Salomos rike i två skilda riken, främst på grund av fiendskap mellan Efraims och Juda stam. Det södra riket, eller Juda rike, innefattade Juda stam och större delen av Benjamins stam. Jerusalem var dess huvudstad. På det hela taget förblev Juda mer trofast i att tillbe Jehova än det norra riket. Juda var mindre utsatt för angrepp från norr och öster, och den styrande makten blev kvar inom Davids släkt fram till den babyloniska fångenskapen. Juda rike fanns kvar i 135 år efter det att det folkrikare och mäktigare Israels rike fallit.
Juda stav
Uttrycket syftar på Bibeln som en uppteckning om Juda hus (Hes. 37:15–19). I de sista dagarna, när de olika grenarna av Israels hus insamlas, kommer också deras heliga uppteckningar att sammanställas. Dessa heliga skrifter kompletterar varandra och utgör ett enigt vittnesbörd om att Jesus är Kristus, Israels Gud och hela jordens Gud (JSÖ, 1 Mos. 50:24–36 [tillägget]; 2 Ne. 3; 29).