Paulus brev
Fjorton böcker i Nya testamentet som ursprungligen utgjorde brev skrivna av aposteln Paulus till medlemmar i kyrkan. De kan indelas enligt följande:
1 och 2 Tessalonikerbrevet (50–51 e.Kr.)
Paulus skrev breven till tessalonikerna från Korint under sin andra missionsresa. Hans arbete i Tessalonike beskrivs i Apostlagärningarna 17. Han ville återvända till Tessalonike men kunde inte (1 Tess. 2:18). Han sände därför Timoteus för att muntra upp de nyomvända och sedan rapportera till honom hur det gick för dem. Det första brevet uttrycker hans tacksamhet för Timoteus återkomst. Det andra brevet skrevs en kort tid senare.
1 och 2 Korintierbrevet, Galaterbrevet, Romarbrevet (55–57 e.Kr.)
Paulus skrev breven till korintierna under sin tredje missionsresa för att besvara frågor och rätta till missförhållanden bland de heliga i Korint.
Brevet till galaterna kan ha skrivits till många av kyrkans enheter i hela Galatien. En del medlemmar i kyrkan övergav evangeliet till förmån för den judiska lagen. I detta brev förklarar Paulus syftet med Moses lag och värdet av en andlig religion.
Paulus skrev brevet till romarna från Korint, delvis för att förbereda de romerska heliga på ett besök han hoppades göra hos dem. Det brevet bekräftar också lärosatser som motsas av vissa judar som konverterat till kristendomen.
Filipperbrevet, Kolosserbrevet, Efesierbrevet, Brevet till Filemon, Hebreerbrevet (60–62 e.Kr.)
Paulus skrev dessa brev under sin första fängelsevistelse i Rom.
Paulus skrev brevet till filipperna främst för att uttrycka sin tacksamhet för och tillgivenhet till de heliga i Filippi och för att lindra deras besvikelse över hans långa fängelsevistelse.
Paulus skrev brevet till kolosserna efter en rapport han fått om att svåra missuppfattningar förekom bland de heliga i Kolosse. De trodde att fullkomning kom genom noggrann efterlevnad av yttre förrättningar enbart, och inte genom utvecklandet av Kristuslika egenskaper.
Brevet till efesierna är av stor betydelse eftersom det innehåller Paulus undervisning om Kristi kyrka.
Brevet till Filemon är ett personligt brev om Onesimus, en slav som bestulit sin herre, Filemon, och flytt till Rom. Paulus sände Onesimus tillbaka till hans herre med ett brev och en bön om att Onesimus skulle få förlåtelse.
Paulus skrev Hebreerbrevet till judiska medlemmar i kyrkan för att övertyga dem om att Moses lag hade fullbordats i Kristus och att Kristi evangeliums lag hade ersatt den.
1 och 2 Timoteusbrevet, Brevet till Titus (64–65 e.Kr.)
Paulus skrev dessa brev efter det att han frigetts ur fängelset i Rom för första gången.
Paulus for till Efesos där han lämnade Timoteus för att hejda vissa former av spekulationer, i tanke att återvända senare. Han skrev sitt första brev till Timoteus, kanske från Makedonien, för att ge honom råd och uppmuntran angående hur han skulle uppfylla sina plikter.
Paulus skrev brevet till Titus under en tid då han inte var i fängelse. Han kan ha besökt Kreta, där Titus verkade. Brevet handlar huvudsakligen om rättfärdigt leverne och disciplin inom kyrkan.
Paulus skrev sitt andra brev till Timoteus då han var i fängelse för andra gången, kort före sin martyrdöd. Detta brev innehåller Paulus sista ord och visar det enastående mod och den tillit som han mötte döden med.