Förstfödde

I de forna patriarkernas dagar fick den förstfödde sonen förstfödslorätten (1 Mos. 43:33) och ärvde på så sätt ledarskapet för familjen efter sin fars död. Den förstfödde måste vara värdig att ta på sig detta ansvar (1 Krön. 5:1–2) och kunde förlora sin förstfödslorätt genom orättfärdighet.

Under Moses lag ansågs den förstfödde sonen tillhöra Gud. Den förstfödde fick dubbel andel av sin fars ägodelar (5 Mos. 21:17). Efter sin fars död hade han ansvaret att ta hand om mor och systrar.

Det manliga förstfödda bland husdjuren tillhörde också Gud. Rena djur användes som offer, medan orena djur kunde återköpas, säljas eller avlivas (2 Mos. 13:2, 11–13; 34:19–20; 3 Mos. 27:11–13, 26–27).

Den förstfödde symboliserade Jesus Kristus och hans jordiska verksamhet, som en påminnelse för folket om att den store Messias skulle komma (Mose 5:4–8; 6:63).

Jesus var den förstfödde bland vår himmelske Faders andebarn, Faderns Enfödde i köttet och den förste att uppstå från de döda i uppståndelsen (Kol. 1:13–18). Trofasta heliga blir medlemmar i den Förstföddes församling i evigheten (L&F 93:21–22).