Amen

Betyder ”må det bli så” eller ”så är det”. Amen sägs för att visa djupt eller allvarligt instämmande och enighet (5 Mos. 27:14–26) eller att det sagda är sant (1 Kung. 1:36). Vid slutet av böner, vittnesbörd eller tal säger i dag de som hört bönen eller budskapet ett hörbart amen för att visa enighet och instämmande.

På Gamla testamentets tid skulle man säga amen då man svor en ed (1 Krön. 16:7, 35–36; Neh. 5:12–13; 8:2–6). Kristus kallas ”han som är Amen, det trovärdiga och sanna vittnet” (Upp. 3:14). Amen tjänade också som tecken på ett förbund i profeternas skola (L&F 88:133–135).