Vittne, vittnesmål Se även Vittnesbörd Ett uttalande eller betygande om att något är sant; ett vittnesbörd. Ett vittne kan också vara den person som avger ett vittnesmål, baserat på personlig kännedom, det vill säga någon som bär vittnesbörd. Du ska inte bära falskt vittnesbörd, 2 Mos. 20:16. Evangeliet ska förkunnas i hela världen till ett vittnesbörd för alla folk, Matt. 24:14 (JS–M 1:31). Ni ska bli mina vittnen, Apg. 1:8. Anden själv vittnar med vår ande, Rom. 8:16 (1 Joh. 5:6). Ni är villiga att stå som vittnen om Gud alltid, Mosiah 18:8–9. Vi tar del av sakramentet för att betyga för Fadern att vi ska hålla buden och alltid minnas Jesus, 3 Ne. 18:10–11 (Moro. 4–5; L&F 20:77–79). Ni erhåller ingen förvissning förrän efter det att er tro prövats, Eth. 12:6. Lagen om vittnen: Genom två eller tre vittnens mun ska varje ord stadfästas, L&F 6:28 (5 Mos. 17:6; Matt. 18:16; 2 Kor. 13:1; Eth. 5:4; L&F 128:3). Jag har ordinerat er till att vara apostlar och särskilda vittnen om mitt namn, L&F 27:12 (L&F 107:23). De sjuttio är kallade att vara särskilda vittnen inför icke-judarna och i hela världen, L&F 107:25. Låt det finnas en skrivare, och låt honom vara ögonvittne till era dop, L&F 127:6 (L&F 128:2–4).