1 Och då vill jag sjunga till min högt älskade, en sång om min älskade, om hans vingård. Min högt älskade har en vingård på en mycket bördig kulle.

2 Och han hägnade in den och rensade bort dess stenar och planterade där de ädlaste vinstockar och byggde ett torn mitt i den, och han gjorde även en vinpress däri. Och han väntade att den skulle bära druvor, och den bar vilddruvor.

3 ”Och nu, o Jerusalems invånare och Judas män, ber jag er döma mellan mig och min vingård.

4 Vad kunde mer ha gjorts för min vingård som jag inte har gjort i den? För när jag väntade att den skulle bära druvor, bar den vilddruvor.

5 Och se, nu ska jag tala om för er vad jag ska göra med min vingård: Jag ska ta bort dess inhägnad, och den ska förtäras. Och jag ska bryta ner dess mur, och den ska bli nedtrampad.

6 Och jag ska ödelägga den. Ingen ska beskära den eller gräva i den, men där ska växa tistlar och törnen. Jag ska även befalla molnen att inte regna något regn på den.”

7 För Härskarornas Herres vingård är Israels hus, och Judas folk är hans älsklingsplanta. Och han väntade sig rättvisa och såg förtryck, han väntade sig rättfärdighet men hörde nödrop.

8 Ve dem som lägger hus till hus, till dess det inte kan finnas något utrymme så att de kan bo ensamma mitt i landet!

9 I mina öron ljuder Härskarornas Herres ord: ”Många hus ska sannerligen bli öde, och stora och sköna städer utan invånare.

10 Ja, en vingård på tio tunnland ska ge ett batmått, och en homers utsäde ska ge en efa.”

11 Ve dem som stiger upp tidigt på morgonen för att kunna jaga efter starka drycker, som fortsätter intill natten och berusar sig med vin!

12 Och harpor och psaltare och pukor och flöjter och vin har de vid sina fester, men på Herrens verk ger de inte akt och de beaktar inte heller hans händers gärningar.

13 Därför har mitt folk förts bort i fångenskap eftersom de saknar kunskap. Och dess hedervärda män svälter, och dess skaror försmäktar av törst.

14 Därför har helvetet vidgat sig och öppnat sitt gap utan måtta. Och deras härlighet och deras skaror och deras ståt, och den som gläder sig ska fara dit ner.

15 Och den enkla människan ska bli nedböjd, och den mäktige ska bli ödmjukad, och den högdragnes ögon ska bli ödmjukade.

16 Men Härskarornas Herre ska bli upphöjd genom sin rättvisa, och Gud som är helig ska bli helgad genom rättfärdighet.

17 Då ska lammen beta på sitt sätt, och främlingar ska nära sig på gödboskapens öde platser.

18 Ve dem som drar ondska med fåfängans rep och synder som med vagnslinor,

19 som säger: ”Låt honom hasta, påskynda sitt verk, så att vi kan se det, och låt Israels Heliges rådslut närma sig och komma så att vi kan bli varse det.”

20 Ve dem som kallar det onda gott och det goda ont, som gör mörker till ljus och ljus till mörker, som gör bittert till sött och sött till bittert!

21 Ve dem som är visa i sina egna ögon och anser sig själva förståndiga!

22 Ve dem som är mäktiga i att dricka vin och som är duktiga i att blanda starka drycker,

23 som för mutor rättfärdigar den ogudaktige och förnekar den rättfärdige hans rättfärdighet!

24 Liksom eldsflamman uppslukar stubben och som lågan förtär agnarna, så ska deras rot förruttna, och deras blomning ska flyga iväg som damm, eftersom de har förkastat Härskarornas Herres lag och ringaktat Israels Heliges ord.

25 Därför är Herrens vrede upptänd mot hans folk, och han har sträckt ut sin hand mot dem och har slagit dem, och bergen skälvde och deras döda kroppar sönderslets mitt på gatorna. Trots allt detta vänder hans vrede inte tillbaka, utan hans hand är ännu utsträckt.

26 Och han ska höja ett baner för nationerna i fjärran och locka dem till sig från jordens ände, och se, snabbt och med hast kommer de. Ingen ska vara trött eller stappla bland dem.

27 Ingen ska slumra eller sova. Inte heller ska bältet kring deras höfter lösgöras, inte heller deras skoremmar slitas av.

28 Deras pilar ska vara skarpa och alla deras bågar spända, och deras hästars hovar ska vara som flinta och deras hjul som en stormvind, deras rytande som ett lejons.

29 De ska ryta som unga lejon, ja, de ska ryta och gripa sitt rov och bära bort det i säkerhet, och ingen ska befria det.

30 Och på den dagen ska de ryta mot dem likt havets rytande. Och om de ser ut över landet ser de mörker och sorg, och ljuset är förmörkat i dess himlar.