1 Och det hände sig samma år att Nephi överlämnade domarsätet till en man vars namn var Cezoram.

2 För eftersom deras lagar och deras regering upprättades genom folkets röst, och de som valde det onda var fler än de som valde det goda, blev de alltmer mogna för undergång, för lagarna hade blivit förvrängda.

3 Ja, och detta var inte allt. De var ett så styvnackat folk att de inte kunde styras med vare sig lag eller rättvisa, utan att det ledde till deras undergång.

4 Och det hände sig att Nephi hade tröttnat på grund av deras ondska. Och han avsade sig domarsätet och tog på sig att predika Guds ord under alla sina återstående dagar, och detsamma gjorde hans bror Lehi under sina återstående dagar.

5 För de kom ihåg de ord som deras far Helaman hade talat till dem. Och dessa är de ord han talade:

6 ”Se, mina söner, jag önskar att ni ska komma ihåg att hålla Guds bud, och jag vill att ni ska förkunna dessa ord för folket. Se, jag har gett er namn efter våra första föräldrar som kom från Jerusalems land, och detta har jag gjort för att ni, när ni kommer ihåg era namn, ska komma ihåg dem. Och när ni kommer ihåg dem ska ni komma ihåg deras gärningar. Och när ni kommer ihåg deras gärningar ska ni veta att det är sagt, och även skrivet, att de var goda.

7 Därför, mina söner, vill jag att ni ska göra det som är gott så att det kan sägas, och även skrivas, om er alldeles som det har sagts och skrivits om dem.

8 Och nu, mina söner, har jag något mera att begära av er. Jag önskar att ni inte gör detta för att kunna berömma er, utan att ni gör det för att samla er en skatt i himlen, ja, en som är evig och som aldrig förgås, ja, så att ni kan få evigt liv, denna dyrbara gåva som vi har anledning att tro är given till våra fäder.

9 O, kom ihåg, kom ihåg, mina söner, de ord som kung Benjamin talade till sitt folk. Ja, kom ihåg att det inte finns något annat sätt eller medel varigenom människan kan bli frälst än genom Jesu Kristi försonande blod, han som ska komma. Ja, kom ihåg att han kommer för att återlösa världen.

10 Och kom även ihåg de ord som Amulek sa till Zeezrom i staden Ammonihah. För han sa till honom att Herren förvisso skulle komma för att återlösa sitt folk, men att han inte skulle komma för att återlösa dem i deras synder utan för att återlösa dem från deras synder.

11 Och han har fått sig makt given från Fadern att återlösa dem från deras synder tack vare omvändelsen. Därför har han sänt sina änglar för att förkunna budskapet om omvändelsens villkor, som leder till Återlösarens makt, till deras själars frälsning.

12 Och kom ihåg, mina söner, kom ihåg att det är på klippan, vår Återlösare, som är Kristus, Guds Son, som ni måste bygga er grundval, så att när djävulen sänder sina mäktiga vindar, ja, sina pilar i virvelvinden, ja, när allt hans hagel och hans mäktiga storm piskar er, ska detta inte ha någon makt att dra er ner till eländets och det oändliga lidandets avgrund, tack vare den klippa som ni är byggda på och som är en säker grundval, och om människorna bygger på denna grundval kan de inte falla.”

13 Och det hände sig att detta var de ord som Helaman undervisade sina söner om. Ja, han undervisade dem om många ting som inte har skrivits ner och även om många ting som har skrivits ner.

14 Och de kom ihåg hans ord, och därför gick de ut, i lydnad mot Guds befallningar, för att undervisa om Guds ord bland hela Nephis folk, med början i staden Ymnighet,

15 och därifrån vidare till staden Gid, och från staden Gid till staden Mulek,

16 ja, och från en stad till en annan, till dess de hade gått ut bland hela Nephis folk som fanns i landet söderut, och därifrån till Zarahemlas land bland lamaniterna.

17 Och det hände sig att de predikade med stor kraft så att de överbevisade många av de avfällingar som hade gått över från nephiterna, så att dessa kom fram och bekände sina synder och döptes till omvändelse och omedelbart återvände till nephiterna för att försöka gottgöra de oförrätter de hade begått mot dem.

18 Och det hände sig att Nephi och Lehi predikade för lamaniterna med stor kraft och myndighet, för de fick kraft och myndighet sig givna för att de skulle kunna tala, och de fick även sig givet vad de skulle säga.

19 Därför talade de till lamaniternas stora förvåning så att de övertygade dem, ja, till den grad att åtta tusen av lamaniterna som fanns i Zarahemlas land och runt omkring döptes till omvändelse och övertygades om att deras fäders traditioner var ogudaktiga.

20 Och det hände sig att Nephi och Lehi fortsatte därifrån till Nephis land.

21 Och det hände sig att de tillfångatogs av en lamanitisk här och kastades i fängelse, ja, i samma fängelse i vilket Ammon och hans bröder hade kastats av Limhis tjänare.

22 Och sedan de hade kastats i fängelse och varit där många dagar utan mat, se, då gick de in i fängelset för att hämta dem så att de kunde dräpa dem.

23 Och det hände sig att Nephi och Lehi var omslutna liksom av eld, så att de inte vågade bära hand på dem av fruktan att bli brända. Men Nephi och Lehi blev inte brända, och de stod liksom mitt i elden och blev inte brända.

24 Och när de såg att de var omslutna av en pelare av eld, och att den inte brände dem, fattade deras hjärtan mod.

25 För de såg att lamaniterna inte vågade bära hand på dem, och inte heller vågade de komma nära dem utan stod som om de slagits stumma av förundran.

26 Och det hände sig att Nephi och Lehi trädde fram och började tala till dem och säga: ”Frukta inte, för se, det är Gud som har visat er detta förunderliga, varigenom det visas för er att ni inte kan bära hand på oss för att dräpa oss.”

27 Och se, när de hade sagt dessa ord skakade jorden våldsamt, och fängelsets murar skakade som om de skulle falla till marken, men se, de föll inte. Och se, de som var i fängelset var lamaniter och nephiter som var avfällingar.

28 Och det hände sig att de överskuggades av ett moln av mörker, och en hemsk, allvarlig fruktan kom över dem.

29 Och det hände sig att det kom en röst, liksom ovanför molnet av mörker, som sa: ”Omvänd er, omvänd er och försök inte längre förgöra mina tjänare som jag har sänt till er för att förkunna glädjebud.”

30 Och det hände sig att när de hörde denna röst märkte de att det inte var en åskans röst och inte heller var det rösten av ett våldsamt dån, men se, det var en stilla röst med fullkomlig mildhet, liksom en viskning, och den trängde ända in i själens innersta.

31 Och trots mildheten i rösten skakade marken våldsamt och fängelsets murar skälvde återigen som om de skulle falla till marken. Och se, det moln av mörker som hade överskuggat dem upplöstes inte.

32 Och se, rösten kom åter och sa: ”Omvänd er, omvänd er, för himmelriket är nära. Och försök inte längre förgöra mina tjänare.” Och det hände sig att jorden åter skakade och murarna skälvde.

33 Och åter, för tredje gången, kom rösten och talade till dem förunderliga ord som inte kan yttras av människor. Och åter skälvde murarna, och jorden skakade som om den skulle rämna.

34 Och det hände sig att lamaniterna inte kunde fly på grund av molnet av mörker som överskuggade dem, ja, och de kunde inte heller röra sig på grund av den fruktan som kom över dem.

35 Nu fanns det en bland dem som var nephit till födseln och som en gång hade tillhört Guds kyrka men hade avvikit från den.

36 Och det hände sig att han vände sig om. Och se, genom molnet av mörker såg han Nephis och Lehis ansikten. Och se, de strålade oerhört, ja, som änglars ansikten. Och han såg att de lyfte ögonen mot himlen. Och de föreföll tala med eller upphöja sin röst till någon varelse som de såg.

37 Och det hände sig att denne man ropade till mängden att de skulle vända sig om och titta. Och se, de fick kraft sig givna till att vända sig om och titta. Och de såg Nephis och Lehis ansikten.

38 Och de sa till mannen: ”Se, vad betyder allt detta, och vem är det som dessa män samtalar med?”

39 Och mannens namn var Aminadab. Och Aminadab sa till dem: ”De samtalar med Guds änglar.”

40 Och det hände sig att lamaniterna sa till honom: ”Vad ska vi göra för att detta moln av mörker ska kunna tas bort och inte längre överskugga oss?”

41 Och Aminadab sa till dem: ”Ni måste omvända er och ropa till rösten, ända till dess ni får tro på Kristus, som Alma och Amulek och Zeezrom undervisade er om. Och när ni gör det kommer molnet av mörker att tas bort och inte längre överskugga er.”

42 Och det hände sig att de alla började ropa till hans röst som hade skakat jorden. Ja, de ropade ända till dess molnet av mörker hade skingrats.

43 Och det hände sig att när de såg sig om och såg att molnet av mörker hade skingrats och inte längre överskuggade dem, se, då såg de att de var omslutna, ja, varje själ, av en pelare av eld.

44 Och Nephi och Lehi var mitt ibland dem. Ja, de var omslutna, ja, de stod liksom mitt i en flammande eld, men den skadade dem inte, och inte heller antände den fängelsets murar. Och de fylldes av den glädje som är outsäglig och full av härlighet.

45 Och se, Guds Helige Ande kom ner från himlen och tog plats i deras hjärtan, och de fylldes som med eld, och de kunde tala förunderliga ord.

46 Och det hände sig att en röst kom till dem, ja, en behaglig röst, liksom en viskning, som sa:

47 ”Frid, frid vare med er tack vare er tro på min högt Älskade som fanns från världens grundläggning.”

48 Och när de nu hörde detta riktade de blicken uppåt som för att se varifrån rösten kom. Och se, de såg himlarna öppna och änglar kom ner från himlen och betjänade dem.

49 Och det var omkring tre hundra själar som såg och hörde detta. Och de uppmanades att gå ut och inte förundras, inte heller skulle de tvivla.

50 Och det hände sig att de gick ut och predikade för folket och förkunnade i alla områden runt omkring allt vad de hade hört och sett, så att den större delen av lamaniterna övertygades av dem, tack vare de mäktiga bevis de hade fått.

51 Och alla som blev övertygade lade ner sina krigsvapen och lade även bort sitt hat och sina fäders tradition.

52 Och det hände sig att de överlämnade sina egendomsländer till nephiterna.