1 Och nu hände det sig sedan några år förflutit att det kom en man bland Nephis folk vars namn var Sherem.

2 Och det hände sig att han började predika bland folket och förkunna för dem att det inte skulle komma någon Kristus. Och han predikade mycket som var smickrande för folket, och det gjorde han för att han skulle kunna kullkasta Kristi lära.

3 Och han arbetade flitigt för att han skulle kunna förleda folkets hjärtan varför han lyckades förleda många hjärtan. Och då han visste att jag, Jakob, hade tro på Kristus som skulle komma sökte han efter många tillfällen att få träffa mig.

4 Och han var så lärd att han hade fullkomlig kunskap om folkets språk. Därför kunde han smickra mycket och tala mycket kraftfullt, med djävulens makt.

5 Och han hoppades kunna rubba min tro, trots de många uppenbarelserna och allt jag hade sett rörande detta. För jag hade verkligen sett änglar, och de hade betjänat mig. Och jag hade även tid efter annan hört Herrens röst tala till mig med hörbara ord varför jag inte kunde rubbas.

6 Och det hände sig att han kom till mig, och på detta sätt talade han till mig och sa: ”Broder Jakob, jag har länge sökt många tillfällen att få tala med dig, för jag har hört, och vet också, att du ofta går omkring och predikar det du kallar evangeliet, eller Kristi lära.

7 Och du har förlett en stor del av detta folk så att de förvränger Guds rätta väg och inte håller Moses lag, som är den rätta vägen, och förvandlar Moses lag till tillbedjan av en varelse som du säger ska komma om många hundra år. Men se, jag, Sherem, förkunnar för dig att detta är hädelse, för ingen människa vet något om sådant, för hon kan inte förutsäga det som ska komma.” Och på det sättet tvistade Sherem med mig.

8 Men se, Herren Gud utgöt sin Ande i min själ så att jag bringade honom på skam i allt han sa.

9 Och jag sa till honom: ”Förnekar du den Kristus som ska komma?” Och han sa: ”Om det skulle finnas en Kristus, skulle jag inte förneka honom, men jag vet att det inte finns någon Kristus, inte heller har det funnits någon, inte heller kommer det någonsin att finnas någon.”

10 Och jag sa till honom: ”Tror du på skrifterna?” Och han sa: ”Ja.”

11 Och jag sa till honom: ”Då förstår du dem inte, för de vittnar i sanning om Kristus. Se, jag säger dig att ingen av profeterna har skrivit eller profeterat utan att de har talat om denne Kristus.

12 Och detta är inte allt – det har uppenbarats för mig, för jag har hört och sett, och det har även uppenbarats för mig genom den Helige Andens kraft varför jag vet att om ingen försoning skulle ske, skulle hela människosläktet gå förlorat.”

13 Och det hände sig att han sa till mig: ”Visa mig ett tecken genom denna den Helige Andens kraft som du vet så mycket om.”

14 Och jag sa till honom: ”Vem är jag att jag skulle fresta Gud att visa dig ett tecken på det som du vet är sant? Ändå förnekar du det eftersom du är av djävulen. Dock, ske inte min vilja, men om Gud slår dig så låt det för dig bli ett tecken på att han har makt, både i himlen och på jorden, och även på att Kristus ska komma. Och ske din vilja, o Herre, och inte min.”

15 Och det hände sig att när jag, Jakob, hade sagt dessa ord, kom Herrens kraft över honom så att han föll till marken. Och det hände sig att han vårdades under många dagar.

16 Och det hände sig att han sa till folket: ”Kom samman i morgon, för jag ska dö, varför jag önskar tala till folket innan jag dör.”

17 Och det hände sig nästa dag att mängden samlades. Och han talade tydligt till dem och tog tillbaka det som han hade lärt dem, och han erkände Kristus och den Helige Andens kraft och änglars betjäning.

18 Och han talade tydligt till dem om hur han hade blivit bedragen av djävulens makt. Och han talade om helvetet och om evigheten och om evigt straff.

19 Och han sa: ”Jag är rädd för att jag har begått den oförlåtliga synden, för jag har ljugit för Gud. För jag förnekade Kristus och sa att jag trodde på skrifterna, och de vittnar i sanning om honom. Och eftersom jag på så sätt har ljugit för Gud fruktar jag storligen att mitt tillstånd blir hemskt, men jag bekänner för Gud.”

20 Och det hände sig att när han hade sagt dessa ord kunde han inte säga mer, och han gav upp andan.

21 Och när mängden hade bevittnat att han talade detta just då han skulle ge upp andan blev de mycket förvånade, ja, till den grad att Guds kraft kom ner över dem och de överväldigades så att de föll till marken.

22 Nu gladde detta mig, Jakob, för jag hade bett min Fader i himlen om detta, och han hade hört mitt rop och besvarat min bön.

23 Och det hände sig att frid och Guds kärlek på nytt återställdes bland folket. Och de utforskade skrifterna och hörsammade inte längre denne ogudaktige mans ord.

24 Och det hände sig att man tänkte ut många olika sätt att vinna tillbaka lamaniterna och återföra dem till kunskapen om sanningen. Men allt var förgäves, för de njöt av krig och blodsutgjutelse, och de hyste ett evigt hat mot oss, sina bröder. Och de försökte ständigt förgöra oss med sina vapens makt.

25 Därför befäste sig Nephis folk mot dem med sina vapen och med all sin förmåga i förtröstan på sin frälsnings Gud och klippa, varför de fortsatte att segra över sina fiender.

26 Och det hände sig att jag, Jakob, började bli gammal. Och eftersom detta folks uppteckningar förs på Nephis andra plåtar, avslutar jag denna uppteckning med att förkunna att jag har skrivit efter bästa förstånd och med att säga att tiden rann bort för oss, och även våra liv rann bort som en dröm för oss eftersom vi är ett ensamt och allvarligt folk, vandringsmän, utdrivna från Jerusalem, födda under prövningar i en vildmark och hatade av våra bröder, vilket orsakat krig och stridigheter, varför vi levt ut våra dagar i sorg.

27 Och jag, Jakob, insåg att jag snart måste gå ner i min grav varför jag sa till min son Enos: ”Ta dessa plåtar.” Och jag berättade för honom vad min bror Nephi hade befallt mig, och han lovade att lyda befallningarna. Och jag avslutar mina uppteckningar på dessa plåtar, vilka uppteckningar har varit kortfattade. Och läsaren bjuder jag farväl i förhoppningen att många av mina bröder kommer att läsa mina ord. Bröder, farväl.