1 Ja, säger inte Jesaja i själva verket: ’Vem har trott vårt budskap, och för vem är Herrens arm uppenbarad?

2 För han ska växa upp inför honom som en späd planta och som ett rotskott ur förtorkad jord. Han har varken behag eller fägring, och när vi får se honom finns ingen skönhet som gör att vi tilltalas av honom.

3 Föraktad är han och övergiven av människor, en smärtornas man och förtrogen med sorg, och vi liksom dolde vårt ansikte för honom. Han var föraktad, och vi aktade honom för intet.

4 Förvisso har han burit våra sorger och tagit på sig våra smärtor. Ändå ansåg vi honom slagen, tuktad av Gud och pinad.

5 Men han blev sargad för våra överträdelsers skull, han blev slagen för vår ondskas skull. Straffet var lagt på honom för att vi skulle få frid, och genom hans sår är vi helade.

6 Vi har alla gått vilse som får, vi har alla vänt oss till vår egen väg, och Herren har på honom lagt allas vår ondska.

7 Han blev förtryckt och han blev pinad, men ändå öppnade han inte sin mun. Han förs som ett lamm till slakt, och liksom ett får är stumt inför dem som klipper det så öppnade han inte sin mun.

8 Han togs ut ur fängelse och från dom, och vilka ska tillkännage hans släkte? För han avlägsnades från de levandes land, för mitt folks överträdelser blev han slagen.

9 Och han fann sin grav bland de ogudaktiga och hos den rike i sin död fastän han inget ont hade gjort, och inte heller fanns något svek i hans mun.

10 Dock behagade det Herren att slå honom. Han har åsamkat honom smärta. När du gör hans själ till ett offer för synd ska han få se sina avkomlingar, han ska förlänga sina dagar och Herrens välbehag ska blomstra i hans hand.

11 Han ska se hans själs vånda och ska bli tillfreds. Genom sin kunskap ska min rättfärdige tjänare rättfärdiggöra många, för han ska bära deras ondska.

12 Därför ska jag tilldela honom en lott med de stora, och han ska dela bytet med de starka eftersom han utgöt sin själ till döds. Och han blev räknad bland överträdarna, och han bar mångas synder och medlade för överträdarna.’”