Har du förlorat kontakten? Försök sänka farten
”Jag älskar att vänta”, har nog ingen sagt någonsin. Men det kanske vi borde.
Illustration Pascal Campion
Om du rankar ”att stå i långa köer” högst upp tillsammans med spindlar och ormar på din lista över personliga mardrömmar, är du inte ensam.
Vare sig vi står i kö, färdas i trafiken eller spanar efter bussen, avskyr vi att vänta.
Lyckligtvis håller väntetid på att bli något som bara hör mardrömmarna till: en risk vi kanske bävar för, men som inte är en daglig verklighet. Vi lever i en tid utan väntetider. Teknologin snabbar upp allting så mycket att vi har sämre koncentrationsförmåga än en guldfisk (jo, faktiskt).1 När vi väl behöver vänta försöker vi fylla vår tid – vanligtvis genom att vända oss till en mobilenhet.
Det är inget fel på teknologi eller effektivitet i sig, men ett högt tempo och konstanta distraktioner kan hålla oss borta från något mycket viktigare.
Mer än ett slagfärdigt skriftställe
För inte så länge sedan kände jag mig andligen på drift. Jag kunde inte förstå det. Jag gick i kyrkan, rabblade böner och kastade en blick på skrifterna. Ibland kände jag andliga maningar, men över lag kände jag att jag inte hade någon kontakt med Gud.
När jag berättade om det här för min himmelske Fader i en bekymrad bön, kom följande ord till mig: ”Bli stilla och besinna att jag är Gud” (Ps. 46:11).
Det var som om ordet stilla var färgmarkerat, understruket och i fetstil.
Jag kanske gjorde allt som var rätt, men jag gjorde det i hög hastighet och med ytligt fokus. Jag hade börjat leva efter evangeliet på ett distraherat sätt.
Ingen religiös utövning kunde ge mig någon djup andlig kontakt om mitt deltagande var ytligt och distraherat. Det var mycket mer än ett slagfärdigt skriftställe. För att lära känna Gud och få kontakt med den gudomliga, genomträngande kunskapen jag längtade efter, behövde jag sänka farten och bli stilla.
Att följa den maningen var inte lätt. Men det gjorde all världens skillnad.
Sänk farten
Nephi lär att de som ”flitigt söker skall finna, och Guds hemligheter skall avslöjas för dem genom den Helige Andens kraft” (1 Ne. 10:19; kursiveringen tillagd).
Låt oss titta på versen bit för bit: Att få kunskap om Guds hemligheter kräver att vi söker flitigt. Det innebär konsekvent och målmedvetet arbete, inte en enstaka googling. Sedan poppar hemligheterna inte plötsligt upp, de avslöjas gradvis. Den här processen tar tid. Och tiden är avgörande! Den tid vi lägger på att begrunda och söka ger oss tid att få kontakt med Anden, och genom Andens kraft kommer svaren.
President David O. McKay (1873–1970) har sagt att meditation – ”djupa funderingar över något religiöst tema” – ”är en av de mest … heliga dörrar genom vilka vi kommer till Herrens närhet”.2 Genom att sänka farten kan vi öppna dörren till uppenbarelse. Vi kan se bortom världens utbredda ideal och få kontakt med det gudomliga. Vi behöver den dörren. Vi behöver sänka farten.
Det krävs ansträngning
För mig betydde sänka farten att knäböja och be med hörbara ord. Den vördnadsfulla kroppsställningen och mina egna hörbara ord hjälpte mig att fokusera bättre. Att sänka farten betydde att jag studerade i mina fysiska skrifter och tog anteckningar för hand. Det kräver mer tid och ansträngning, och den ökade tiden och ansträngningen är ett bra sätt att vakna upp och väcka våra själsförmågor, så att Anden och vår längtan efter sanning kan verka i oss, och fröet till vårt vittnesbörd kan slå rot och växa upp och bära frukt (se Alma 32:27, 37).
Vi kan hitta nästan vilken information som helst med några få tangenttryckningar, men andlig insikt och omvändelse kräver tid och flitig ansträngning. Hur du sänker farten och gör ansträngningar för evangeliets skull är inte viktigt, bara att du gör det! När informationen serveras åt oss tar vi bort en stor del av vårt personliga engagemang i vårt eget lärande. Vi tar bort tillfällen att få kontakt med Anden.
Vi kan absolut använda den teknologi och de framsteg som förenklar våra dagliga uppgifter och hjälper oss att använda vår tid mer effektivt. Men vi har inte råd att anamma den distraherade livsstil och det ytliga tänkande som så ofta följer. I stället för att bäva för att behöva vänta, kan vi se det som en möjlighet att sänka farten, meditera och fördjupa vår kontakt med Anden.