2018
En mild och stilla röst bland alla stora beslut
December 2018


En mild och stilla röst bland alla stora beslut

Från ”Heeding the Voice of the Lord”, ett tal som hölls under en andakt vid Brigham Young University–Idaho den 17 oktober 2017.

Din himmelske Fader låter dig inte göra några stora misstag utan att ge dig en varning, om du är värdig.

climbing a mountain

Bilder från Getty Images

Som ny missionspresident hösten 2011 var jag glad över att få vara ute bland våra missionärer. Min fru Emily och jag bestämde oss för att göra lägenhetsinspektioner och besöka varje kamratskap i missionen.

När vi var på väg från Guatemala City till en av de mer avlägsna zonerna som kallas Sololá, fick vi veta att vägen framför oss blockerades av en demonstration. Demonstrationer i Guatemala kan ta timmar, och det går oftast inte att komma förbi dem. Men när vi frågade om det fanns någon omväg, fick vi information om en annan väg. Vi fick dock några varningar angående den vägen:

  • Det är ingen jättebra väg.

  • Se till att inte åka på den när det har blivit mörkt.

  • Rånarligor brukar hålla till på vägen.

Liksom alla ivriga nya missionspresidenter med fruar, åkte Emily och jag iväg. När vi hade kört ett tag kom vi till en plats på en grusväg där det såg ut att komma ett stup rakt framför oss. Emily skojade att vi skulle ta fram kameran och ta bilder medan vi åkte över kanten.

Många år tidigare när jag var en ung missionär i Guatemala hade jag lärt mig att en liten gren som släpats ut mitt på vägen betydde ”kör försiktigt”. Det kunde också betyda ”stanna”. Jag hade sett en gren men tänkte inte på vad det betydde.

En ögonblick senare hängde vi på kanten av ett stup på 6 meter där en bro hade spolats bort. Jag lyckades ta mig ut på min sida, men Emily kunde inte öppna sin dörr. När hon började klättra över sätet för att ta sig ut genom min dörr började bilen gunga fram och tillbaka. Det var uppenbarligen ett mycket oroväckande ögonblick.

Många tankar for genom huvudet. Jag kunde se rubrikerna: ”Ny missionspresident kör över vägbank utan bro, hustrun allvarligt skadad” eller ”Ny missionspresident och fru saknas efter rån på vägen de inte skulle ha tagit”.

Jag visste inte vad jag skulle göra så jag stannade upp och vädjade till min himmelske Fader: ”Snälla, hjälp mig i min obetänksamhet.” Kan du fatta att en stor bananlastbil plötsligt stannade bakom oss? Föraren och passagerarna såg oss och kom fram och skrattade åt den dumma gringons belägenhet. De pekade på grenen på vägen. Det var bara en kvist, bokstavligt talat.

Som en mirakulös välsignelse tog de sedan fram ur lastbilen den enda kedja jag såg under mina tre års tjänande i Guatemala. Innan de åkte iväg högg de ner ett träd och drog det tvärs över vägen. Jag tror de ville se till att nästa nordamerikan som kom förbi inte skulle göra samma misstag.

Lyssna på maningar och varningar

Jag återger den här berättelsen för att understryka att vi måste lyssna på varningar, maningar och ledning vi får genom Herrens röst – oavsett hur milda eller starka de är. Den rösten kommer i många former: skrifterna, buden, viskningar från den Helige Anden, ord från levande profeter och råd från föräldrar, ledare i kyrkan och goda vänner. Lyssnar vi efter och följer vi de här maningarna och varningarna? Varför är det viktigt att göra det?

Vi läser i Ordspråksboken:

”Förtrösta på Herren av hela ditt hjärta, förlita dig inte på ditt förstånd.

Räkna med honom på alla dina vägar, så ska han göra dina stigar jämna.

Var inte vis i dina egna ögon, vörda Herren och undvik det onda” (Ords. 3:5–7).

Vi måste lita på Herren av hela vårt hjärta. Vi måste förstå att vi inte alltid kan veta vad som är bäst för oss och för andra. Om vi litar på Herren, ger han oss ett underbart löfte: Han gör våra stigar jämna.

I vår familj har vi ett talesätt som blev en viktig del av vår mission. President Russell M. Nelson har undervisat om begreppet en tid. Han sa det så här: ”Lydnad leder till framgång; exakt lydnad leder till underverk.”1

Vår familje- och missionsversion är: ”Lydnad leder till välsignelser, men exakt lydnad leder till underverk.”

Jag förstår inte helt vad exakt lydnad innebär, men det här är vad jag har kommit att förstå. Det innebär inte att vi är fullkomligt lydiga just nu i allting, även om vi kan följa många av Herrens bud fullkomligt. Alltså måste omvändelse vara en viktig del av exakt lydnad. Exakt lydnad kräver att man hörsammar alla varningar och maningar och bud som vår himmelske Fader ger oss.

Ibland förstår vi inte varför vår himmelske Fader ber oss att göra vissa saker. De stunderna kan det vara som svårast att utöva exakt lydnad. Kommer du ihåg när Adam, en av de största, tillfrågades varför han offrade offer: ”Och efter många dagar visade sig en Herrens ängel för Adam och sade: Varför frambär du offer åt Herren? Och Adam sade till honom: Jag vet inte, endast att Herren befallde mig” (Mose 5:6).

street signs

Led, milda ljus, av Simon Dewey; Kristus, av Heinrich Hofmann

Följ profeterna

Emily har varit ett underbart exempel på exakt lydnad, även om hon inte har förstått. Under generalkonferensen i oktober 2000 hörde hon följande råd av president Gordon B. Hinckley (1910–2008): ”Vi vill avråda från tatueringar och även ’från håltagning i kroppen för andra än medicinska syften, även om kyrkan inte tar ställning till kvinnors minimala håltagning i öronen för ett par örhängen’ – ett par.”2

När min fru kom hem förklarade hon för vår andra dotter hur viktigt det är att följa profeterna utan undantag. Min fru lever som hon lär. Hon tog av sig sitt andra par örhängen för sista gången. Jag tror att hon fortfarande inte förstår varför, men jag vet att varför inte har någon betydelse för henne.

För några av oss kan det kännas oviktigt eftersom det är en sådan liten sak. Det är sant. Men jag kan inte minnas att jag har hört Frälsaren säga: ”Om ni älskar mig håller ni fast vid mina bud, men bara de som känns viktiga” (se Joh. 14:15).

Mina kära bröder och systrar, en tydlig varning vi alltid måste hörsamma kommer från Herrens utvalda apostlar och profeter. Den kanske inte är populär enligt världens normer, som det där lilla som president Hinckley uppmanade oss att göra. Men du kan – du måste – lita på att den kommer från vår himmelske Fader. Det kanske bara är en liten kvist, eller så kan det vara ett helt träd som släpats tvärs över gatan. Jag uppmanar dig att läsa eller lyssna på generalkonferensen med det här i åtanke: Vilka kvistar eller träd har Herren lagt i min väg?

Tillit till Herren

En del av er kanske tänker: ”Ja, det låter jättebra. Men vad gör man när man söker efter maningar, råd från Herren, varningar och vägledning och man bara inte verkar få något svar?”

Kanske tänker du så om viktiga beslut i livet. Tänk på löftet att förtrösta på Herren av hela ditt hjärta, så ska han göra dina stigar jämna.

Angående viktiga händelser i livet vill vi ha tydlig vägledning, och det kan vara svårt att få. Men jag har insett att om jag omvänder mig, visar exakt lydnad, följer mina ledare och gör andra bra val – med andra ord, om jag är värdig – låter inte min himmelske Fader mig göra några stora misstag utan att ge mig en riktig varning. Inte heller låter han dig göra det.

Mina unga vänner, vår himmelske Fader är här för att hindra oss från att göra dyrköpta misstag om vi söker hans varningar, maningar och uppenbarelser från alla tillgängliga källor – och om vi hörsammar och följer dem. Vi har rätt att alltid ha den Helige Anden hos oss, särskilt vid avgörande ögonblick i livet.

Jag hoppas att du lyckas se de varnande kvistarna och träden som vår himmelske Fader lägger i din väg.

Jag vittnar om att när vi lyssnar på Herrens röst, när vi tar emot den från alla dess källor och strävar efter att visa exakt lydnad, kan vi få det liv som avslutas med ”och så levde de lyckliga i alla sina dagar”. Det kan bara hända om vi följer Kristi lära och ingår och håller heliga förbund.

Slutnoter

  1. Russell M. Nelson, i R. Scott Lloyd, ”Elder Nelson Delivers Spiritual Thanksgiving Feast to MTCs”, avdelningen Church News på LDS.org, 4 dec. 2013, news.lds.org.

  2. Gordon B. Hinckley, ”Och stor frid skall dina barn då ha”, Liahona, jan. 2001, s. 68.