Vårt kall att tjäna och låta andra tjäna oss
En sommar fick hela min familj en otäck influensa. Båda mina föräldrar och alla mina tre syskon blev sängliggande med värk och feber, och kunde knappt röra sig. Jag var den enda som inte blev sjuk. Så jag lagade mat, städade och tog hand om mina stackars familjemedlemmar.
Ända till några dagar senare när jag också blev sjuk.
På något sätt fick andra veta att ingen i familjen var pigg nog att laga och handla mat. Vårt hus översvämmades plötsligt av mat från många av hjälpföreningssystrarna i vår församling.
Syster Thompson var särskilt ivrig i sitt tjänande. Hon tog med sig frukost på måndagen, lunch på tisdagen och middag både onsdag och torsdag. På torsdagskvällen, precis när syster Thompson hade lämnat kycklingsoppa och frallor i köket, hörde jag ytterligare en knackning på dörren. Där stod syster Williams med en kastrull chili och en korg majsbröd.
Hon frågade om vi hade ätit än medan hon nyfiket tittade på maten på bordet bakom mig. Jag sa att vi inte hade ätit än men att syster Thompson precis hade gett oss middagsmat.
”Hon har haft med sig mat hela veckan, eller hur?” sa syster Williams.
”Ja, det har hon”, svarade jag. ”Vi har definitivt haft nog med mat.”
Syster Williams rynkade pannan och satte händerna i sidorna. ”Men nästa gång du ser syster Williams, säg då att hon ska ta en paus och låta resten av oss också få välsignelser!”
Hennes beslutsamhet fick mig att le. Jag ödmjukades av alla omtänksamma ansträngningar som hade gjorts för att hjälpa mig och min familj, och sedan dess har jag verkligen uppskattat den dubbla innebörden i orden ”dela välsignelserna”.
När vi tjänar andra delar vi välsignelserna vi har fått av vår himmelske Fader med andra. När vi ödmjukt och tacksamt låter andra tjäna oss, kan de ta del av de himmelska välsignelser som Herren har lovat dem som älskar och tjänar varandra.
Antingen du ger kärlek (och mat!) eller tar emot den, kan vi få del av de här underbara välsignelserna, och många fler.