Endast digitalt
Jag bad om en väg till att hitta mina släktuppteckningar
Författaren bor i Virginia, USA.
Min änglalika vän Shirley hjälpte mig att hitta mina förfäders släkthistoriska böcker.
Foto med tillstånd av författaren
För många år sedan kände jag att jag behövde prata med min morfar om våra släktuppteckningar. När jag besökte morfar var han svag och bräcklig. Min moster bad mig att inte störa honom, så jag frågade honom inte om våra släktuppteckningar. Några månader senare gifte jag mig och flyttade från Taiwan till USA. Jag var ledsen över att jag inte fick tillfälle att tala med morfar innan han gick bort. Jag frågade andra familjemedlemmar om våra släktuppteckningar, men ingen kunde hjälpa mig. Jag var ledsen och besviken på mig själv för att jag hade väntat så länge på att få veta mer om morfar och för att jag hade avvisat Andens maningar att tala med honom om hans historia.
En dag när jag läste min patriarkaliska välsignelse slogs jag av ett avsnitt som beskrev hur jag kunde hjälpa till att utföra ett underbart arbete för mina avlidna förfäder och andra som levde. Jag tänkte: ”Hur kan detta hända om jag inte vet var jag ska börja?” Senare läste jag i Läran och förbunden 82:8, 10:
”Jag ger er ett nytt bud, så att ni kan förstå min vilja rörande er.
Jag, Herren, är bunden när ni gör vad jag säger, men när ni inte gör vad jag säger har ni inget löfte.”
Jag kände att Herren uppmuntrade mig och bad om en väg till att hitta mina släktuppteckningar.
Några månader senare träffade jag Shirley Wu, som var på besök från Taiwan, när jag var i Shanghai i Kina. Vi blev snart goda vänner. När hon fick reda på att jag letade efter min familjs släktuppteckningar uppmuntrade hon mig att inte ge upp. Hon föreslog att jag skulle börja med att vända mig till det lokala hushållsregistret i Taiwan för att begära ut gamla adresser. ”Det kanske dyker upp något”, sa hon.
Jag flög till Taiwan i hopp om att hitta en uppteckning om min morfars fars hem, men tyvärr fanns det inte längre. Jag kände inte heller till hans födelseort eller namnet på min förfader som först kom till Taiwan. Trots detta bakslag sa Shirley till mig att jag inte skulle oroa mig. ”Ha bara tro”, sa hon. ”Gud kommer att hjälpa oss, och dina förfäder på andra sidan slöjan kommer också att hjälpa oss.” Några dagar senare återvände jag till Shanghai och hoppades och bad om ett underverk.
En söndagseftermiddag skickade Shirley mig en bild på några släkthistoriska uppteckningar. Hon frågade mig om något av namnen verkade bekant.
Jag var förbluffad. Namnen på mina förfäder fanns på sidan! När jag frågade hur hon hittade dem berättade hon följande mirakulösa historia:
Jag hade funderat på din släktforskning i flera veckor, och jag kände att jag borde åka till adressen till din morfars fars hem för att ta mig en titt på området.
Efter två timmar på höghastighetståget åkte jag med buss till staden Chi Kan, en plats som jag aldrig hade varit på tidigare. Jag somnade och vid slutstationen väckte föraren mig. Jag steg av, tittade mig omkring och såg att jag befann mig i en fiskeby. Jag frågade en ung butiksägare på andra sidan gatan om vägen. Han ringde efter en taxi åt mig och gav chauffören en vägbeskrivning till ett ställe där en gammal man bodde. När jag kom dit och frågade mannen var jag kunde hitta stadens släktuppteckningar, sa han att jag skulle gå några kvarter till ett tempel vid havet.
Vid templet såg jag en grupp män som drack te och pratade. De sa att de just hade börjat ett årsmöte för Liu Shi-familjens släktforskning för att förbereda sig inför en stor konferens i oktober. Jag förklarade att jag var där för att hitta släktnamn till min vän.
”Det brukar inte vara någon i det här templet”, sa de. ”Dörren är låst utom under de två till tre timmar då vi håller årsmöte. Du hade verkligen tur som träffade oss här.”
När jag berättade för männen att jag letade efter namnet Liu Bei, berättade de att de hade samlat in Liu-familjens släktforskning i flera år och att de inte mindes det namnet. En av männen erbjöd mig vänligt att titta i hans släktuppteckningar. De fortsatte sitt möte medan jag sökte i uppteckningarna. Efter ungefär 10–15 minuter ropade jag: ”Jag har hittat det!”
Chockade slutade de att prata och tog boken. Jag visade dem namnet, och de berättade att det kom från herr Liu Qiu Shans släktlinje, en man som deltog i deras möte den dagen. Jag köpte ett exemplar av släktboken, som innehöll uppgifter om 26 generationer bakåt i tiden och 2 460 år av förfäders namn i den utvidgade släkten.
Herr Liu Qiu Shan skjutsade mig senare till tågstationen. Han sa att om jag hade kommit en timme tidigare eller nästa dag hade jag inte hittat någon eller något där. Han sa: ”Det här stället är alltid låst. Det måste vara förfädernas välsignelse. Det är verkligen ett underverk.”
Shirley är min ängel. Hon är full av Kristi kärlek och vill alltid hjälpa till med Guds verk. Hon är ett utmärkt exempel på att tjäna andra. Hennes vilja att tjäna har gett hundratals själar stora välsignelser och underverk. Jag vittnar om att det finns änglar bland oss, men vi måste ha en önskan att utföra Herrens uppdrag för att få deras hjälp. President Gordon B. Hinckley (1910–2008) sa: ”Tro på dig själv. Tro på din förmåga att uträtta stora och goda ting. Tro på att inget berg är så högt att du inte kan bestiga det. Tro på att ingen storm rasar så häftigt att du inte kan rida ut den.”1 När vi söker Herrens vägledning ser vi hans hand och änglarna i våra liv, och vi kommer att kunna utföra det som han har bett oss att göra.