”Tillfrisknande från beroende: möjligt genom Kristus”, Liahona, juni 2022.
Tillfrisknande från beroende: möjligt genom Kristus
Kyrkans program för tillfrisknande från beroende handlar om att stödja och få kontakt med varandra för att övervinna beroende, men framför allt handlar det om att få kontakt med Frälsaren.
Foto från Getty Images
Var och en av oss kämpar med våra egna personliga utmaningar. För många kan vanebildande eller tvångsmässiga beteenden vara en av de här prövningarna. Vi pratar inte alltid öppet om beroende eller tvångsbeteenden i samhället och särskilt inte i kyrkan. Om du eller någon närstående kämpar med beroende kanske du känner skam eller förlägenhet eller oroar dig för vad andra ska tycka.
Om du kämpar med ett beroende kanske du känner dig som en trasig eller dålig människa. Den här utmaningen kan kännas överväldigande, genant eller oöverstiglig. Men inget vi gör kan förändra vårt värde i Guds ögon. Vi är alla av oändligt värde. Och du är inte ensam i din prövning. Allt, inklusive tillfrisknande från beroende, är möjligt genom Kristus. Det gäller också dem som kämpar med smärtan eller följderna av någon annans handlingar. President M. Russell Ballard har sagt:
”Och till dem av er som fallit offer för något slags beroende: Det finns hopp eftersom Gud älskar alla sina barn och eftersom Herrens Jesu Kristi försoning gör allting möjligt.
Jag har bevittnat återhämtningens fantastiska välsignelse, hur den öppnar beroendets bojor. Herren är vår herde och oss ska intet fattas när vi litar på försoningens kraft. Jag vet att Herren kan och vill befria de beroende ur deras träldom, för som aposteln Paulus förkunnade: ’Allt förmår jag i honom som ger mig kraft’ (Filipperbrevet 4:13).”1
Kontakt med Jesus Kristus och med andra
Det finns flera olika behandlingar för beroendeframkallande beteenden. Programmet för tillfrisknande från beroende (PTB) i Jesu Kristi Kyrka av Sista Dagars Heliga är en väg till helande som ger en trygg och stödjande plats för alla som arbetar på att övervinna beroendeframkallande eller tvångsmässiga beteenden. Programmet består av stödgrupper, antingen på plats eller nätbaserade, som följer en 12-stegsprocess inom evangeliets ramar. Varje grupp består av deltagare som arbetar på tillfrisknande, PTB-servicemissionärer, samt handledare som själva har tillfrisknat och helats genom programmet för tillfrisknande från beroende.
Det finns två slags möten för tillfrisknande från beroende: 1) möten som fokuserar på allmänt beroende och 2) möten som fokuserar på att övervinna pornografianvändning. Det finns också stödgrupper för makar och familjemedlemmar att delta i.
Detalj från Vid stilla vatten, av Simon Dewey
Programmet för tillfrisknande från beroende handlar om att deltagarna stöder och får kontakt med varandra för att övervinna beroende, men framför allt handlar det om att få kontakt med Frälsaren Jesus Kristus. Han vill hjälpa oss i våra prövningar, och han är källan till helande.
Hur man hittar ett möte
Varje vecka hålls omkring 2 800 PTB-möten i 30 olika länder och på 17 olika språk. Om du vill hitta ett möte, gå till addictionrecovery.ChurchofJesusChrist.org. De här mötena hålls på plats och på distans via internet. Om det inte finns några möten i ditt område eller om du känner dig mer bekväm med att delta på distans kan du vara med på ett internet- eller telefonmöte. Du kan också fråga dina ledare i kyrkan om möten på plats kan hållas i ditt område.
I PTB-grupperna finns det ingen press att delta mer än du skulle vilja. Du kan börja med att gå på ett möte och bara observera, lyssna på andra och känna Anden.
Här följer tre upplevelser från personer som har deltagit i programmet för tillfrisknande från beroende: en som deltog för sin egen del, en som nu är handledare och en som var med och stöttade en vän (den här sista berättelsen finns i den digitala versionen av den här artikeln).
Dorindas upplevelse av att övervinna alkoholism
Namnet har ändrats.
Jag började dricka i unga år. I landet där jag bodde var det socialt accepterat och jag kände mig pressad att dricka för att bli accepterad.
När jag hade gift mig blev min man och jag alltmer beroende av alkohol. Det oroade verkligen mina föräldrar. Inte ens efter att min man och jag fått vårt första barn upphörde vårt alkoholberoende.
Kort efter vårt barns födelse blev jag medlem i Jesu Kristi Kyrka av Sista Dagars Heliga, och då slutade jag dricka och började göra framsteg för att övervinna mitt beroende. De här förändringarna irriterade min man och han var upprörd över att jag inte ville dricka och festa med honom.
Efter mycket bön och fasta för att få veta Herrens vilja lämnade jag min man och flyttade till USA. Medan jag strävade efter att leva efter Jesu Kristi evangelium kunde jag övervinna min alkoholism, men jag kämpade ändå med att hantera min ångest och förtvivlan. Så småningom gifte jag om mig med en annan medlem i kyrkan, men jag hade det fortfarande svårt.
Jag blev inbjuden till en grupp i programmet för tillfrisknande från beroende av en syster i kyrkan. Jag tvivlar inte på att min himmelske Fader bryr sig om mig eftersom det jag lärde mig där var ämnat för just mig. Vi samtalade om hur känslan av isolering är vanligt för dem som har haft ett beroende. Den här isoleringen var något som jag hade påtvingat mig själv och kämpat med.
Genom programmet för tillfrisknande från beroende insåg jag att jag inte behöver leva isolerad från Gud och andra. Jag har styrkan och tron att möta utmaningar och övervinna dem.
Nu vet jag att jag inte är ensam. Jag är fortfarande med på gruppmötena, och ibland är min man på gruppmötena med mig. Det finns personer från många platser på internetmötena, och vi lär oss av varandras upplevelser och stöttar varandra. Min biskop, min man och mina barn vet också att jag behöver deras stöd.
Framför allt vet jag att det är genom Kristi försoning som jag kan övervinna mitt beroende.
Ashlys upplevelse av att övervinna drogberoende
Ashlys familj 2021
Foto: Lori Romney Photography
Jag insåg inte vilken trygghet Jesu Kristi evangelium gav mig förrän jag gav upp min handlingsfrihet för ett beroende. Jag började dricka och röka cannabis när jag var 14 år. När jag var 16 tillbringade jag 15 månader på ett låst ungdomshem. När jag lämnade det fick jag ett återfall. Jag stal för att skaffa pengar till droger och hade begränsad kontakt med min familj. Ett tag bodde jag med en familj där alla sålde och använde droger. Min situation var mörk och skrämmande. Jag var så djupt nere man kan komma. Vid 19 års ålder hade jag blivit beroende av heroin.
Under en lång tid trodde jag inte att jag hade förmågan att bli nykter på lång sikt eller leva ett fridfullt eller tillfredsställande liv. Ändå såg jag Guds hand i mitt liv i små underverk, som när jag hittade ett bokmärke från Mormons bok i en gammal bibel eller fick uppleva min pappas oändliga kärlek och stöd. Genom de här små budskapen hörde jag Herrens röst.
Jag blev nykter från heroinet och bestämde mig för att ”pröva” och se vad som skulle hända om jag gjorde allt som Gud bad mig göra (se Alma 32:27). Jag bestämde mig för att om jag blev glad av att hålla buden så skulle jag fortsätta vara nykter. Det var svårt att sluta med cigaretter och kaffe och gå igenom omvändelseprocessen. Men jag kände mig annorlunda när jag hade gjort det. Jag började känna mig trygg.
Under mina år av beroende gick jag på möten i kyrkans program för tillfrisknande från beroende. Jag träffade till och med min framtida man på ett av mötena. Varje gång jag kom dit välkomnades jag med öppna armar. Det var en trygg plats för mig. Under ett möte erbjöd sig en man att be en särskild bön för mig. Den kvällen kände jag min himmelske Faders kärlek till mig. Jag kände mig värdig att vara ren. Jag blev nykter en månad senare.
I nästan fem år nu har jag varit handledare i programmet för tillfrisknande från beroende. Det bästa med mötena är att man kan se och uppleva Jesu Kristi evangelium i handling. Du behöver inte jämföra dig med andra eller vara orolig för om du ska bli accepterad. De är där för att de behöver Gud. Och de är villiga att lägga stoltheten åt sidan för att känna hans frid.
De här mötena är en av de platser där jag har känt Anden mest i mitt liv. Mötena är en plats där det finns kärlek, stöd och hopp. De är en plats för trygghet där smärta och problem delas och där vi verkligen kan hjälpa till att bära varandras bördor.
Jag känner att när personer är på ett tidigt stadium i sitt tillfrisknande är Gud så närvarande i deras liv. Vi ser regelbundet små underverk och bevis på Herrens ömma barmhärtighet, och jag tror att de är små maningar från Gud som hjälper dessa personer gå i rätt riktning.
Det har varit en ära för mig att kunna använda min upplevelse av beroende och att bli ren för att ge hopp till dem som fortfarande kämpar. Om jag kunde gå tillbaka i tiden med den kunskap jag har nu, så skulle jag välja att följa råden från våra ledare i kyrkan. Jag skulle välja att inte testa droger eller alkohol. Men jag vet att Herren kan göra så att allt samverkar till det bästa för dem som älskar honom. Jag vet att det är det som har hänt mig. Jag har kunnat förvandla min sorg och smärta till ett budskap om hopp.
Rachels upplevelse av att stödja en vän
Det första jag sa när en kille jag dejtade berättade för mig om sitt beroende av pornografi, var: ”Hur kan jag vara till hjälp?”
Han svarade: ”Följ med mig till mötena för tillfrisknande från beroende. Det finns en stödgrupp för familj och vänner som du kan vara med i.”
Jag kände till 12-stegsprogrammet för tillfrisknande från beroende men jag hade ingen aning om att det fanns stödgrupper. Jag var lite tveksam först, men jag påminde mig själv om att jag hade frågat honom hur jag kunde vara till hjälp, och det var det här han bad mig om.
Under det första mötet tog jag ett djupt andetag och gick till rummet där stödgruppen träffades. När jag kom in i rummet kände jag mig redo att lära mig hur jag kunde rädda min pojkvän från hans beroende.
Men jag blev förvånad över det jag upptäckte.
De gav mig en bok, Support Guide: Help for Spouses and Family of Those in Recovery, [Stödhandledning: Hjälp för makar och familj till dem som tillfrisknar], och vi läste högt ur boken under varje lektion.
Inte en enda gång fick jag veta hur jag kunde rädda min pojkvän.
I stället visade stödhandledningens tolv lektioner att innan jag kunde stötta någon annan, behövde jag först lägga mina bördor vid Herrens fötter och låta honom hela mig (se 3 Nephi 9:13) – hela mig från mina egna brister och svårigheter och bära min smärta över att stötta en närstående som återhämtade sig från ett beroende.
Jag insåg att jag behövde lita på och vända mig till Frälsaren för att få frid, hopp och styrka. Och tack vare det känner jag mig mycket bättre rustad att stödja andra som står inför beroendeframkallande eller tvångsmässiga beteenden.
”Vår prioritet måste vara att personligen komma närmare Herren”, står det i stödhandledningen. ”Det gör att vi har bättre förutsättningar att stödja våra nära och kära. Oavsett vad de väljer att göra kan Frälsarens frid och hopp vara med oss” (Support Guide: Help for Spouses and Family of Those in Recovery [Stödhandledning: Hjälp till makar och familjer till dem som tillfrisknar] [2017], s. iii).
Allteftersom kursen fortskred lärde jag mig hur mycket Frälsaren älskar mig och att han verkligen känner till min situation. Jag lärde mig också att inget beroende någonsin kommer att förändra hur mycket han älskar något av vår himmelske Faders barn.
Men jag tror att det viktigaste jag lärde mig i stödgruppen är att jag inte kan rädda min pojkvän (eller någon annan). Det är bara Jesus Kristus som kan göra det. Genom sitt försoningsoffer har han makten att frälsa.
Jag är oerhört tacksam för att han är vår Frälsare, för han vet hur han kan bistå oss på ett fulländat sätt (se Alma 7:11–12). När vi litar på hans nåd vet jag att vi får det som är nödvändigt för vårt eget helande. Vi blir upplyfta av honom och har större förmåga att stödja våra närstående som hamnar i beroenden.
Tack vare stödgruppen och PTB-kurserna kände min pojkvän sig bekväm med att berätta för mig när han kände sig triggad eftersom han visste att jag inte var där för att döma utan för att älska och stödja honom i hans ansträngningar. Hans kamp är inte över än, men jag såg den förbättring och förändring som principerna i de här lektionerna gjorde i båda våra liv. Och jag kände ständigt Herrens hand.