Endast digitalt: Unga vuxna
Hur Mormons bok öppnade himlen för mig
Eftersom vi studerar Mormons bok i år vill jag berätta att jag har ett vittnesbörd om kraften och inflytandet den kan ha i våra liv.
Författaren bor i Utah, USA.
Jag har haft ett vittnesbörd om Mormons bok ända sedan första gången jag läste den som ung. Men för att vara ärlig kändes mina ”studier” i skrifterna under månaderna före generalkonferensen i oktober 2018 mer som att jag flyktigt ögnade igenom verserna. Så när president Nelson uppmanade kyrkans kvinnor att läsa hela Mormons bok före årets slut kände jag att det var just den uppmaningen jag behövde.
Med hans uppmaning kom också några mäktiga löften. Han sa: ”När ni studerar under bön lovar jag att himlen öppnas för er” (se ”Systrarnas roll i Israels insamling”, Liahona, nov. 2018, s. 69).
Medan jag lyssnade kände jag en iver att på nytt studera boken som jag lärt mig älska så mycket, och jag kunde knappt vänta på att himlen skulle öppnas för mig.
Och det gjorde den. På så många sätt. Efter att ha läst ut Mormons bok enligt uppmaningen har jag ägnat en del tid åt att begrunda upplevelsen jag hade och fortfarande har. Jag är förundrad över allt jag har lärt mig och hur det har känts, och vem jag håller på att bli genom att studera dess inspirerade sidor.
Vad jag lärde mig
När jag läste Mormons bok i snabbare takt än vad jag var van vid kom berättelserna verkligen till liv. Jag kände ett sådant starkt band till dem vars vittnesbörd och upplevelser boken består av.
Av Nephis bror Sam lärde jag mig att stillsam rättfärdighet är något ädelt. Av Alma lärde jag mig att aldrig ge upp min tro. Av hans son att det aldrig är för sent att vända sig till Kristus och få uppleva kraften i hans oändliga försoning (se Mosiah 27; Alma 36). Kung Lamonis far inspirerade mig att göra fler uppoffringar för Gud (se Alma 22:15, 18). Pahoran lärde mig att vara lugn och kristuslik när jag känner mig missförstådd (se Alma 61). Av Jareds bror lärde jag mig att även om våra handlingar är viktiga så räcker de inte. Vi behöver Kristi hjälp och möjliggörande kraft (se Eth. 2–3). Av Moroni lärde jag mig att även om vi kanske känner oss ensamma så är vi egentligen aldrig det (se Morm. 8:3, 5).
Jag lärde mig att be till Herren ofta – intensivt och med tro. Jag lärde mig vikten av att föra uppteckningar och att vittna, och det rätta sättet att omvända sig på. Jag lärde mig att Gud är uppmärksam på mig, att Kristus är barmhärtig och att de är ett i syfte.
Jag lärde mig att när jag mättar mig med Kristi ord (se 2 Ne. 32:3) så får jag den vägledning jag behöver i livet.
Jag lärde mig, återigen, att Joseph Smith inte skrev – och inte kunde ha skrivit – den här boken.
Hur det kändes
Var det en slump att jag läste Nephis psalm (2 Ne. 4) en dag när jag kände mig nedtyngd av mina otillräckligheter och svagheter? Naturligtvis inte. Var det rena turen att jag stötte på kung Limhis utrop; ”O hur förunderliga är inte Herrens gärningar, och hur länge har han inte tålamod med sitt folk” (Mosiah 8:20) när jag kände mig ensam i mina svårigheter? Nej! Hos Gud finns det inga tillfälligheter, bara hans fullkomligt iscensatta ömma barmhärtighet, och jag fick ta del av den i stort mått medan jag läste. Jag kände verkligen min himmelske Faders kärlek till mig och en ojämförlig känsla av frid när jag fördjupade mig i Mormons bok.
Det var Frälsarens helande kraft som jag kände mest när jag läste Mormons bok. Vers efter vers vittnar om hans nåd, barmhärtighet, medlidande och oändliga kärlek. När jag läste om Jesus Kristus kände jag mig överväldigad av tacksamhet för hans offer. Ett av de stora underverken jag upplevde medan jag läste var känslan av fullkomlig förlåtelse för en rad dåliga val som jag gjorde för ett antal år sedan. Det kändes också som om Herren talade direkt till mig när jag läste. I hjärtat kände jag orden det är dags att gå vidare. Kristus gav mig bokstavligt talat den helbrägdagörelse jag behövde.
Även om jag inte såg den uppståndne Kristus, som nephiterna gjorde (se 3 Ne. 11), så kände jag hans närvaro i mitt liv när jag läste om honom i Mormons bok. Han förstår verkligen var och en av oss och våra unika prövningar, och han har makten att frälsa, trösta och hela oss.
Vem jag håller på att bli
När jag dagligen fördjupar mig i Mormons bok är jag tålmodigare och mer medkännande, tacksam och optimistisk. Jag är mindre självisk och bekymrar mig mindre om sådant som är världsligt.
På grund av Mormons bok och Anden som jag känner tack vare boken är jag en bättre mamma, hustru, dotter och vän. Jag är en mer hängiven Jesu Kristi lärjunge.
Hur kan en bok ha alla svar? Hur kan en bok åstadkomma så mycket?
Bara en bok som har utformats av Gud har en sådan kraft. Och jag vet att den verkligen kommer från Gud.
Precis som president Nelson lovade öppnades verkligen himlen för mig, på fler sätt än jag någonsin kunde ha föreställt mig. Jag ska fortsätta studera Mormons bok. Jag ska fortsätta söka i dess sidor och hitta Kristus där, för den här boken handlar egentligen om honom.