Endast digitalt: Unga vuxna
Det som krävs för att få det vi rättfärdigt önskar
När fattigdom drabbade min familj blev jag osäker på hur jag någonsin skulle kunna åka ut som missionär.
Långt innan jag döptes in i Jesu Kristi Kyrka av Sista Dagars Heliga ville jag tjäna Herren. Jag sa alltid till mig själv att jag skulle viga all min tid till honom vad som än skedde. Att få tjäna honom hela livet var min dröm. Och mitt medlemskap i Jesu Kristi Kyrka gav mig ännu större möjligheter att följa min dröm.
Jag döptes i december 2017. Det var den bästa dagen i mitt liv. Evangeliet lärde mig hur jag skulle tänka annorlunda, hur jag skulle inspirera andra, hur jag skulle övervinna mina rädslor, och hur jag skulle utveckla mina talanger och upptäcka nya. Så småningom fick jag också höra om möjligheten att verka som heltidsmissionär. Jag visste genast att det var något jag ville göra. Så dag för dag arbetade jag på att förbereda mig. Jag läste skrifterna, gick på institutet och lade ner hela min själ i mitt ämbete. Dock fanns det ett problem i min familj som gjorde mig väldigt osäker på framtiden.
Fattigdom.
När jag fyllde 18 år drabbades min familj av fattigdom. Vi kunde knappt äta, gå i skolan eller ens betala för vår transport till kyrkan. Det enda vi hade kvar att hålla fast vid var vår tro. Den här situationen saktade ner min process att verka som missionär. Jag anförtrodde mamma min önskan, men hon upprepade något hon ofta sagt till mig förr: ”Avsluta skolan, sedan kan du följa dina drömmar.” På grund av vår ekonomiska situation hade jag inte mycket till val. Så jag arbetade flitigt på att ta mig igenom skolan.
Så småningom tog jag examen och var äntligen redo att åka ut och tjäna Herren. Men vi var fortfarande fattiga.
Jag kände mig frustrerad.
Jag tänkte: Jag har avslutat skolan och gjort allt jag kan. Varför har det fortfarande inte ordnat sig? Jag ville inte vänta på min dröm längre, men trots mitt missmod litade jag på att saker och ting skulle lösa sig med tiden.
Jag bestämde mig för att arbeta extra hårt för att tjäna ihop alla pengarna till min mission. Jag bad varje dag, var med missionärerna så mycket som möjligt och stärkte mitt vittnesbörd genom att studera kyrkans material.
Många av mina släktingar var emot min dröm att verka som missionär. De sa till mig att jag bara skulle göra saker och ting värre för mig och min familj genom att åka ut som missionär. Men jag stod på mig. Jag visste att jag ville verka som missionär och att min himmelske Fader skulle göra det möjligt för mig.
Efter att länge ha arbetat och sparat pengar skickade jag till slut in mina missionspapper. När min biskop ringde och berättade att min kallelse hade kommit tjöt och hoppade jag av glädje! Jag begav mig genast till stavskontoret och hämtade brevet. Den kvällen öppnade jag min kallelse och berättade för min familj att jag hade kallats att verka i Filippinernamissionen Cabanatuan.
Jag fällde tårar av glädje den kvällen. Trots allt som hade hänt hade jag med tro och hårt arbete gjort allt jag behövde göra för att gå ut som missionär och förverkliga min dröm. Jag insåg att om jag inte hade upplevt de där svårigheterna innan min mission hade jag kanske inte varit helt fysiskt, känslomässigt, andligt, mentalt och ekonomiskt förberedd. Men på grund av mina omständigheter kunde jag växa på så många sätt.
Jag vet att vår himmelske Fader har en plan för oss alla. Det man går igenom kan verka obegripligt ibland, och man vill kanske att saker och ting hellre ska ske förr än senare, men lita på hans tidsplan snarare än på din egen. Om vi litar på honom, utövar tro och arbetar hårt, uppfyller han våra rättfärdiga önskningar i rätt tid och hjälper oss växa längs vägen (se Enos 1:12 och Alma 29:4).