Den fullkomliga gåvan

President Henry B. Eyring

förste rådgivare i första presidentskapet

Under julen firar vi vår himmelske Faders fullkomliga gåva: hans älskade Son, Jesus Kristus, världens Frälsare. Som tecken på denna den största av gåvor blir julen för de flesta av oss en tid att finna glädje i att ge till andra. Du och jag har genom erfarenhet lärt oss vilken stor utmaning detta kan vara.

År 1970 var jag far till tre små pojkar. Liksom många nybörjarföräldrar arbetade jag hårt för att försörja en växande familj. Två dagar efter julen behövde jag företa en lång affärsresa och överlämna åt min hustru, Kathleen, att underhålla pojkarna under deras skollov. Eftersom jag visste att deras glädje under min frånvaro kunde vara beroende av bra julklappar att leka med, valde vi våra presenter med omsorg. Till vår äldste son, som då var sju år, gav vi en barometer, en manick att förutsäga vädret med.

Vi upptäckte att en viss montering var nödvändig. Min son och jag satte oss ner för att plocka ihop hans vackra nya barometer. Vi lade ut dussintals bitar och studerade noggrant de komplicerade monteringsanvisningarna.

Efter några timmar blev det uppenbart för mig att även om vi hade satt ihop alla bitarna rätt tycktes någonting vara fel med mekanismen som skulle få barometervätskan att stiga upp och ner. Jag försökte dölja mina tvivel för min son, men sent den kvällen, efter att han gått till sängs, var jag så frustrerad att jag använde min dagbok till att göra ett utkast till ett klagobrev till företaget som gjort barometern. Här är en del av detta brev, som jag är glad att jag aldrig sände:

”Vår son är förtjust i den här barometern. Han är sju år och har tro på att någonting som är så vackert förvisso måste fungera. Jag hoppas att vädret inte ändrar sig innan vi får ert svar, eftersom jag inte vill smyga upp för trapporna för att bedra honom genom att sätta den för hand, och jag vill inte att han ska förlora tron på er barometer … Var god tala om för mig hur jag får den att fungera. Det är inte er utan min trovärdighet som får ta stryk om ni inte hjälper till.”

Det kom ingen hjälp i tid för att julklappen skulle kunna fungera. Men vår son, som nu själv är far, minns kärleken vi delade när vi hjälpte varandra. Och han känner fortfarande den tro som vi hade på den osvikliga ordningen i Guds skapelse av jorden och atmosfären som gör väderprognoser möjliga. Den tron försvagades inte av våra enträgna ansträngningar att få barometern att fungera.

Vi lärde oss av detta det ni vet av er egen erfarenhet: Framgång med att skänka glädje under julen inbegriper vanligtvis hjälp från andra. Det sker sällan genom enskilda ansträngningar. Att gå samman med andra sprider glädje och gör den mer varaktig. Och kanske viktigast av allt: Genom att stärka tron på Frälsaren, skaparen av och källan till all varaktig lycka, inbjuder vi Guds rena kärlek, vilket är den största av alla gåvor och den säkra källan till varaktig glädje.

Den sanningen sjönk djupare ner i hjärtat under en jul långt efter vårt äventyr med barometern.

Jag hade beslutat mig för att formge och bygga en träkista till min hustru. Jag behövde många andras hjälp vilka hade de verktyg och färdigheter som jag saknade. Jag arbetade med dem i veckor. Jag behövde också den Helige Andens hjälp för att upptäcka sätt att förmedla kärlek och tro på evangeliet i denna gåva.

På locket snidade jag vårt familjemonogram. På framsidan placerade jag två paneler. På en panel snidade jag min initial, och min hustrus initial på den andra. Lådan kan bara öppnas genom att man använder två olika nycklar, en till att öppna locket vid min initial och den andra genom att öppna locket vid min hustrus initial.

Vi använder nu denna gåva som familjens skattkista. Så under julen när den var under granen, och alla dagar sedan dess, har åsynen av kistan fyllt våra sinnen och hjärtan med kärlek till varandra och till Frälsarens offer vilket gör evigt äktenskap och eviga familjer möjliga. Kistan, som nu är fylld med familjebilder och noter till julmusik, befinner sig nära det gamla pianot i vårt vardagsrum. Genom denna gåva kom en känsla av kärlek till familjen och Mästaren.

Tid efter annan träffar jag fortfarande och tackar de människor som hjälpte mig att skapa denna kista. När jag ser dem på nytt kan jag känna den glädje som vi delade när vi skapade en kärleksgåva till en familj och ett tecken på den kärlek vi delar till Frälsaren. Jag ser glädje i mina vänners leenden, liksom jag gjorde när vi arbetade tillsammans på kistan.

Ni vet av egen erfarenhet under julhögtider att sådan delad glädje också kan bli följden av att skapa och ge enkla kärleksgåvor. Många av er har till exempel hjälpt ett barn att överlämna kakfat till dem som känner sig särskilt ensamma under julen. För den som tar emot denna enkla gåva av ett barn kan det tyckas lika värdefullt som rökelse. Och ett barn som har med sig en sådan gåva kan påminna dem om de vise män som förde med sig gåvor från östern till Frälsaren. Både givare och mottagare kan minnas Kristus och känna kärlek och tacksamhet.

De unga männen och unga kvinnorna i kyrkan kan tillsammans med sina ledare skänka gåvor av kärlek och vittnesbörd i våra tempels dopbassänger. Att ha fler tempel närmare ungdomarna gör denna givandets upplevelse möjlig för fler och fler av dem, och allt oftare. Kloka biskopar och ungdomsledare bidrar till att uppmuntra dem. En del av dem tjänar också tillsammans med ungdomarna i templet. De deltar alla i att erbjuda renandets välsignelse som möjliggjorts av Frälsaren, till dem som är oförmögna att ta emot denna gåva under sin livstid.

Ett allt större antal missionärer deltar tillsammans med Frälsaren och sina kamrater i att erbjuda det eviga livets gåva. I och med att åldersgränsen för missionärerna har ändrats kan många fler känna glädjen i att erbjuda denna ovärderliga gåva. Missionärer erbjuder också Mormons bok till alla som de möter. Det är en gåva av kärlek och vittnesbörd, skapad genom Guds inspiration till trofasta profeter under seklernas lopp. Frälsaren behövde dessa profeters hjälp för att bidra till att skapa gåvor av vittnesbörd i Mormons bok, och han behöver missionärernas hjälp med att sprida dem.

Familjer erbjuder också ovärderliga gåvor av kärlek och vittnesbörd under julhögtiden genom musik såväl som med ord. Som liten samlades jag och min familj runt vårt Winkler-piano, nu mer än ett hundra år gammalt. Pianot står i vårt vardagsrum nära skattkistan. Pianot är fortfarande en värdefull släktklenod eftersom det var älskat av min mor som en gåva från hennes make när de var fattiga. Mina föräldrar hade upplevt fattigdom och var därför sparsamma. Julklapparna vi fick var enkla. Men min mor hade en fyllig sopranröst. Hon spelade piano under julen samtidigt som hon ledde oss i sjungandet av bekanta julsånger och heliga psalmer.

Jag vet inte om hon tänkte på att hon bjöd in oss till att dela en varaktig gåva. Men även som liten kände jag outsäglig glädje när jag sjöng dessa sånger. Musiken fyllde vårt lilla hem med en anda av frid. Jag kunde inte bara känna min mors och min fars och mina två bröders kärlek, utan också kärleken från vår himmelske Fader och Frälsaren Jesus Kristus.

Jag förstod att den kärlek jag kände var någonting jag hade upplevt före detta liv i andevärlden. Jag ville mer än någonting annat känna den någon dag i ett hem som var mitt eget. Och jag ville leva så att jag kunde återvända med en egen familj till vårt himmelska hem, där jag visste att vår himmelske Fader och Frälsaren väntade på oss. När jag nu blickar tillbaka på skattkistan och pianot sköljer minnen av kärlek tillsammans med min familj och Frälsarens kärlek tillbaka över mig.

När vi sjunger i kör, i familjen och i klasser, och när vi har lyssnat tillsammans ikväll, påminner julens sånger oss om våra glädjerop då vi fick veta att vi kunde komma till denna värld och få en Frälsare som skulle återlösa oss. En dag kommer vi att sjunga dessa sånger med himlens härskaror.

Det är min bön att Anden ska välsigna oss denna jul och under kommande år, med kraften att erbjuda andra kärleksgåvor och vittnesbördet om Jesus Kristus och hans återställda evangelium. Jag vet att Anden kan leda var och en av oss på många och anspråkslösa sätt till att förmedla kärlek, tro och glädje till andra under denna glädjens högtid.

Jag vittnar om att Jesus Kristus var Guds bokstavlige Son och världens Frälsare. Han var vår kärleksfulle Faders fullkomliga gåva. Under denna och varje högtid inbjuder oss vår Frälsare att gå samman med honom och andra i att erbjuda denna ovärderliga glädjegåva. Det är min bön att vi ska göra det, i Jesu Kristi heliga namn, amen.