Världens ljus och liv
Den mest kända och älskade redogörelsen för Frälsarens födelse finns i andra kapitlet av Lukasevangeliet i Nya testamentet. Jag fylls av tacksamhet varje gång jag läser om när Josef och Maria färdades till Betlehem, den oansenliga krubban, Herren Jesu Kristi blygsamma födelse och änglarna som förkunnade ”en stor glädje för hela folket” (Luk. 2:10).
Genom evangeliets återställelse i de sista dagarna finns ännu en viktig redogörelse för Frälsarens födelse i Mormons bok. Mitt budskap belyser den här ytterligare beskrivningen av den första julen. När vi ser på den här händelsen tillsammans, bröder och systrar, ber jag er att se er själva i de här händelserna och inte bara lyssna på orden.
Jag ber att den Helige Anden ska hjälpa er att tillämpa skrifterna på er och era familjer (se 1 Nephi 19:23) och fylla era hjärtan med julens sanna anda.
Lamaniten Samuel
Vår berättelse börjar i landet Zarahemla några år före Frälsarens födelse. Lamaniten Samuel kom bland folket för att predika omvändelse och profetera om Kristus. Tänk dig nu att du är 10 år och en bland mängden som lyssnar när en Guds profet förutsäger framtida händelser.
Samuel förkunnade: ”Se, jag ger er ett tecken: Fem år till skall förflyta och se, sedan kommer Guds Son för att återlösa alla dem som tror på hans namn.
Och se, detta ger jag er till tecken på tiden för hans ankomst. Ty se, stora ljus skall visa sig på himlen, så att det natten innan han kommer inte skall bli mörkt, så att det för människor skall se ut som om det vore dag.
Därför skall en dag och en natt och en dag vara som en enda dag utan någon natt, och detta skall vara ett tecken för er. …
Och se, en ny stjärna skall gå upp … och även detta skall vara ett tecken för er” (Helaman 14:2–5).
Frälsarens födelse
Tiden gick och ”profeternas profetior … [började] uppfyllas mer fullständigt, ty allt större tecken och underverk började utföras bland folket” (3 Nephi 1:4).
Tänk er nu att fem år har gått och att ni nu är omkring 15 år. Ni minns tydligt Samuels profetior när ni begrundar era nuvarande omständigheter.
”Men det fanns några som började säga att tiden var förbi då de ord som talats av lamaniten Samuel skulle uppfyllas.
Och de började glädjas över sina bröder och säga: Se, tiden är förbi och Samuels ord har inte uppfyllts. Därför har er glädje och er tro på detta varit förgäves.
Och det hände sig att de åstadkom stor oro i hela landet. Och de människor som trodde började bli mycket bedrövade av fruktan för att det som hade uttalats överhuvudtaget inte skulle inträffa.
Men se, de väntade ståndaktigt på den dag och den natt och den dag som skulle vara som en enda dag, som om det inte fanns någon natt, så att de skulle kunna veta att deras tro inte hade varit förgäves.
Nu hände det sig att en dag hade utsetts av de icke troende, då alla de som trodde på dessa traditioner skulle avrättas, om inte det tecken som hade förutsagts av profeten Samuel skulle visa sig” (3 Nephi 1:5–9).
Bröder och systrar, kan vi ens börja förstå hur det kunde ha varit att vänta på tecknet på Herrens ankomst och det uppleva förfärliga hotet att kanske bli dödad? Skulle ni och jag har förblivit ståndaktiga i tron, eller skulle vi vackla och rygga tillbaka?
Sedan gavs ju tecknet på Kristi födelse som Samuel förutsagt. I ett klimat av religiös förföljelse och vid en späd ålder av femton år, förundrades ni en kväll när solen gick ner men det inte blev mörkt.
”Och folket började förundras eftersom det inte blev mörkt när natten kom. …
Och de började förstå att Guds Son snart måste visa sig. Ja, … allt folket … blev så oerhört förbluffade att de föll till marken. …
Och det hände sig att det inte blev mörkt på hela den natten, utan det var lika ljust som om det vore mitt på dagen. Och det hände sig att solen gick upp igen på morgonen enligt sin rätta ordning, och på grund av det tecken som hade givits visste de att det var den dag då Herren skulle födas.
Och det hade hänt, ja, allt i minsta detalj, enligt profeternas ord.
Och det hände sig dessutom att en ny stjärna visade sig, i överensstämmelse med ordet” (3 Nephi 1:15, 17, 19–21).
Dagen då Frälsaren föddes var en befrielsedag för de troende i den nya världen. Ljus som tecknet på Frälsarens födelse räddade bokstavligt talat deras liv.
Frälsarens död och uppståndelse
Bröder och systrar, tänk er nu att det har gått över 30 år och att ni närmar er 50. Ni minns fortfarande tydligt Samuels undervisning och er upplevelse som tonåring när tecknet på Herrens födelse gavs.
Ett av tecknen på Frälsarens födelse som förutsades av Samuel var tre dagar med kompakt mörker (se Helaman 14:27; 3 Nephi 8:3).
”Och det hände sig att det rådde ett tjockt mörker över hela landets yta, så att de invånare som inte omkommit kunde känna mörkrets töcken.
Och det kunde inte finnas något ljus på grund av mörkret, inte heller några ljus eller några facklor. Inte heller kunde de tända eld … så där kunde inte finnas något ljus alls.
Och där sågs inget ljus, inte heller någon eld eller någon ljusglimt, inte heller solen eller månen eller stjärnorna, ty så tjockt var det mörkrets töcken som låg över landets yta.
Och det hände sig att mörkret varade under tre dagars tid då inget ljus sågs” (3 Ne. 8:20–23).
Hur kan det ha varit att uppleva de där tre dagarna med obeskrivligt mörker och sedan, en kort tid senare, förena sig med 2 500 personer vid templet i landet Ymnighet? Kan ni föreställa er det majestätiska ögonblicket när Frälsaren kom ner från himlen och förkunnade: ”Se, jag är Jesus Kristus, … jag är världens ljus och liv”? (3 Nephi 11:10–11; kursivering tillagd).
För den här speciella folksamlingen vid templet var ”ljus” det första ordet som Frälsaren använde för att beskriva sig själv. Samuel förutsade att ett tecken skulle vara ljus. Ljusets tecken gavs vid Frälsarens födelse. För de församlade hade hemskt mörker och rädsla skingrats av det sanna ljuset, ja, Jesus Kristus.
Redogörelsen för den första julen i Mormons bok hjälper oss att mer fullkomligt förstå att Jesus Kristus är ”ljuset som lyser i mörkret” (se L&F 10:57–61). Under hela vårt liv, i alla omständigheter vi må befinna oss, och i varje utmaning vi möter, är Jesus Kristus ljuset som skingrar rädsla, som ger försäkran och vägledning, och som skapar frid och glädje.
Många av våra minnesvärda och varaktiga jultraditioner inbegriper olika slags ljus – ljus på träd, ljus i och på våra hus, stearinljus på våra bord. Må de vackra ljusen under varje jul påminna oss om honom som är källan till allt ljus.
Dock lyser dina gränder
av ljus, en evig skatt,
och hopp och strid från evig tid
här mötas denna natt.
(”O Betlehem, du lilla stad”, Psalmer, nr 146).
Jag vittnar om att Jesus föddes i Betlehem, att han triumferande fullföljde sin jordiska mission och verksamhet, och han lever i dag som vår uppståndne Herre. Det vittnar jag om i Herren Jesu Kristi heliga namn, amen.