Bibliotek
KUV-lärarnas möjligheter och ansvar i tjugoförsta seklet.


KUV-lärarnas möjligheter och ansvar i tjugoförsta seklet.

En kväll med äldste M. Russell Ballard

Tal till KUV:s religionslärare • 26 februari 2016 • Tabernaklet i Salt Lake City

Mina kära bröder och systrar, tack för ert utomordentliga arbete för att välsigna kyrkans unga medlemmars liv.

Nyligen läste jag den nya boken By Study and Also By Faith: One Hundred Years of Seminaries and Institutes of Religion. Den är en enastående berättelse! När jag skummade igenom den, lade jag märke till den roll min morfars far Joseph F. Smith och min farfar Melvin J. Ballard spelade i skapandet och tillväxten av kyrkans utbildningsverksamhet.

I dag tjänar jag där de en gång tjänade, tack vare min egen roll i förhållande till er. Sedan 1985 har jag haft förmånen att tjäna i 14 år i utbildningskommittén varav 7 år i verkställande kommittén, och i nästan 4 av de åren var jag ordförande.

Under min tid i kommittén fick jag stor uppskattning för kyrkans utbildningsverksamhet. I kväll talar jag för alla föräldrar och far- och morföräldrar och även nästa generation i kyrkan, när jag tackar er lärare och administratörer och era familjer för ert trofasta tjänande. Det KUV har åstadkommit under de senaste hundra åren är förunderligt. Men, jag är mer intresserad av de närmaste 100 åren och hur ni kan hjälpa era elever möta de ständigt föränderliga utmaningarna under tjugoförsta seklet.

Vid ett utbildningsmöte för generalauktoriteter undervisade president Gordon B. Hinckley om ämnet att ”hålla läran ren och kyrkan på rätt kurs”. Han betonade: ”Vi kan inte vara alltför försiktiga.” Vi måste se till att vi inte kommer ur [kurs]. I våra försök att vara originella, fräscha och annorlunda kan vi lära ut sådant som kanske inte är helt i harmoni med denna Jesu Kristi återställda kyrkas grundläggande lära. … Vi borde vara mer vaksamma. … Vi måste vara väktare på tornet.”1

Då kyrkans utbildning går framåt under tjugoförsta seklet måste var och en beakta förändringar som bör göras i vårt sätt att förbereda undervisning, hur vi undervisar och vad vi undervisar, om vi ska kunna göra skillnad i våra ungdomars liv.

Den tid är borta när en elev ställde en ärlig fråga och en lärare svarade: ”Oroa dig inte för det!” Den tid är borta när en elev tog upp ett ärligt spörsmål och en lärare bar sitt vittnesbörd för att undvika frågan. Den tid är borta när eleverna var skyddade från de människor som angriper kyrkan. Lyckligtvis har Herren gett detta goda och tidlösa råd till er lärare: ”Och eftersom inte alla har tro så sök flitigt och lär varandra visdomsord, ja, sök i de bästa böcker efter visdomsord. Sök lärdom, ja, genom studier och även genom tro.”2

Det här gäller speciellt i dag eftersom inte alla era elever har den tro som behövs för att möta kommande utmaningar, och eftersom många av dem redan genom internet är utsatta för de nedbrytande krafterna i en alltmer sekulär värld som är fientlig mot tro, familjen och evangeliets normer. Internet sträcker sig ut över hela världen in i nästan varje hem och till era elevers händer och sinnen.

Ni kan hjälpa eleverna genom att lära dem vad det innebär att kombinera studier och tro medan de studerar. Undervisa genom att vara exempel på den här förmågan och inställningen under lektionerna.

President Harold B. Lee sa:

”Vi påminner om att inhämtandet av kunskap genom tro inte är någon lätt väg till lärande. Det krävs stor ansträngning och ständig strävan genom tro. …

Kort sagt, att lära genom tro är ingen lätt uppgift för en lat man [eller kvinna]. Någon har sagt att en sådan process kräver att man tänjer hela själen och utnyttjar det mänskliga sinnets hela djup och sammanlänkar det med Gud – den rätta kontakten måste skapas. Först då kommer ’kunskap genom tro’.”3

Kunskap genom tro skapar ett rent vittnesbörd, och ett rent vittnesbörd har kraften att förändra liv, vilket illustreras av de här tre berättelserna.

Först: Phoebe Carter lämnade sitt hem i Maine för att förena sig med de heliga i Ohio på 1830-talet. Hon berättade: ”Mina vänner blev lika förvånade som jag själv, men något inom mig drev mig framåt. Min mors sorg över att jag for hemifrån var nästan mer än jag klarade, och hade det inte varit för anden inom mig skulle jag ha vacklat till slut.”4

Phoebe följde profeten och samlades med de heliga i Ohio och så småningom till Utah där hon dog som trogen sista dagars helig och likvärdig hustru till kyrkans president, Wilford Woodruff.

Nästa berättelse kommer från Marion G. Romneys biografi.

Som studerande hade Marion bestämt att han inte kunde gå ut som missionär på grund av hans familjs ekonomiska situationen. Vid ett tillfälle hörde han äldste Melvin J. Ballard tala. I biografin står det: ”Föga anade [Marion] att hans livsbana på ett kort ögonblick helt skulle förändras.”

Berättelsen fortsätter: ”[Marions far] hade sagt till sina barn … att det var lika stor skillnad mellan en människa som levde under Andens inspiration och en som inte gjorde det, som det var mellan ett växande träd och en död stubbe. För första gången förstod Marion helt hur det var att vara under inspirationens inflytande. En genomträngande, pirrande känsla fyllde hans själ. … [Han] hade aldrig varit så berörd som han var nu, när han lyssnade till orden från den här nyaste av apostlarna. …

Den unge Marion … blev begeistrad. Ljuset i apostelns ansikte och uppriktigheten i hans vittnesbörd fyllde honom med en obetvinglig önskan att gå ut som missionär. … Han visste att hans planer på vidare utbildning måste läggas åt sidan.”5

Snart var Marion på väg till Australien där han verkade trofast. Senare blev han en mäktig apostel och medlem i första presidentskapet.

Den sista berättelsen återgavs av president Boyd K. Packer om det inflytande en åldrig lärare hade på William E. Berrett. Läraren, en omvänd från Norge talade dålig engelska. President Packer mindes att Broder Berrett trots lärarens begränsningar vid mer än ett tillfälle vittnade: ”Vi kunde värma händerna över hans tros eld.”6

Senare blev William chef för seminarier, institut och kyrkans skolor.

För Phoebe, Marion och William blev ett rent vittnesbörd katalysatorn som förändrade deras liv för alltid. Likadant kan det bli för era elever. Men med dagens världs realiteter kanske ett rent vittnesbörd inte alltid räcker. Phoebe, Marion och William var rena och obefläckade av pornografi och världslighet när de undervisades vid inspirerade missionärers, lärares och ledares fötter. Anden genomträngde med lätthet deras mjuka och rena hjärtan.

I dag är det helt annorlunda, när många av era elever redan smittats av pornografi och världslighet redan innan de kom till era klasser.

För bara en generation sedan var våra ungdomars tillgång till information om vår historia, lära och seder i stort sett begränsad till material som tryckts av kyrkan. Få elever kom i kontakt med alternativa tolkningar. För det mesta levde våra ungdomar ett skyddat liv.

Våra studiekurser på den tiden var välmenta men förberedde inte eleverna för vår tid – en tid när eleverna har ögonblicklig tillgång till praktiskt taget allt om kyrkan från varje tänkbar synvinkel. I dag är det de ser på sina mobila enheter lika ofta en utmaning för tron som det är trosstärkande. Många av våra ungdomar är mer bekanta med Google än med evangeliet, mer i samklang med internet än med inspiration och mer engagerade i Facebook än i tro.

I ljuset av de här utmaningarna godkände utbildningsrådet nyligen ett nytt initiativ inom seminariet som kallas nyckellärosatser. Det här nya initiativet bygger på det som redan gjorts inom nyckelskriftställen och fokuserar på att bygga och stärka elevernas tro på Jesus Kristus och styrka dem med ökad förmåga att efterleva och tillämpa evangeliet i sina liv. Med hjälp av skrifterna och profeternas ord ska de lära sig hur de bör handla i tro på Jesus Kristus för att få andlig kunskap och förstå evangeliet. Och de får tillfälle att lära sig tillämpa Kristi lära och evangeliets principer på de frågor och utmaningar de hör och ser varje dag bland kamrater och i sociala media.

Det här initiativet är inspirerat och kommer i rätt tid. Det blir ett underbart inflytande i vår ungdomars liv. Men framgången för det här programmet och alla de andra studieprogrammen inom KUV beror i stor utsträckning på er.

Med tanke på de här utmaningarna, vad har ni för möjligheter och ansvar som KUV-lärare under 21:a århundradet? Ni måste förstås älska Herren, hans kyrka och era elever. Ni måste också bära ett rent vittnesbörd uppriktigt och ofta. Dessutom behöver era elever mer än någon gång i historien bli välsignade med undervisning om doktrinärt och historiskt innehåll och sammanhang genom studier och tro, åtföljda av rent vittnesbörd, så att de upplever en mogen och varaktig omvändelse till evangeliet och livslångt engagemang för Jesus Kristus. Mogen och varaktig omvändelse betyder att de ska stanna i båten och hålla sig fast hela livet.7

För att ni ska förstå det doktrinära och historiska innehållet och sammanhanget i skrifterna och vår historia behöver ni studera i de ”bästa böcker” så som Herren sagt. De ”bästa böckerna” innefattar skrifterna, nutida profeters och apostlars lärdomar samt kyrkans bästa tillgängliga lärda. Genom ert eget hängivna arbete att lära genom studier och tro, kan ni hjälpa era elever lära de färdigheter och den förståelse som behövs för att skilja mellan pålitlig kunskap som lyfter och de halvsanningar och felaktiga tolkningar av lära, historia och seder som bryter ner.

Lär dem om de svårigheter de möter när de litar till internet för att få svar på frågor av evig betydelse. Påminn dem om att Jakob inte sa: ”Om någon av er brister i visdom skall han googla!”8

Visa människor vänder sig inte till internet för att diagnosticera och behandla emotionella, mentala och fysiska hälsoproblem, särskilt livshotande problem. I stället söker de upp medicinsk expertis, de som är utbildade och legitimerade av erkända medicinska och statliga myndigheter. Även då söker försiktiga personer fler åsikter.

Om det är det förståndiga när det gäller svar på emotionella, mentala och fysiska hälsofrågor, gäller det än mer när vårt eviga liv står på spel. När något kan hota vårt andliga liv, våra dyrbaraste relationer och vårt medlemskap i riket, bör vi söka hjälp från kloka och trofasta ledare i kyrkan. Och om så behövs bör vi be fråga människor med rätt akademisk utbildning, erfarenhet och kunskap om hjälp.

Det är exakt vad jag gör när jag behöver svar på egna frågor som jag inte kan besvara själv. Jag ber om hjälp från mina bröder i de tolv apostlarnas kvorum och andra med kunskap om kyrkans historia och lära.

Ni bör vara de första utanför elevernas familjer att presentera trovärdiga källor i ämnen som kanske är mindre välkända eller kontroversiella så att era elever kan jämföra det de hör eller läser senare med det som ni redan har lärt dem.

Ni vet att vi ser till att våra dyrbara missionärer vaccineras innan vi sänder dem till missionsfältet så att de är skyddade mot sjukdomar som kan skada eller kanske döda dem. På liknande sätt vill vi att ni, innan ni sänder ut era elever i världen, vaccinerar dem genom att trofast, eftertänksamt och korrekt tolka evangeliet, skrifterna, vår historia och andra ämnen som ibland missförstås.

För att nämna några ämnen som är mindre kända eller som är kontroversiella: Jag talar om månggifte, siarstenar, olika redogörelser för den första synen, Mormons boks eller Abrahams boks översättningsprocess, genusdebatten, ras och prästadöme eller en himmelsk moder.

Arbetet att vaccinera våra ungdomar ligger ofta på er KUV-lärare. Med den bakgrunden ska ni ta er tid att fundera över era tillfällen och ansvar.

Kyrkans ledare är fullt medvetna om vår obegränsade tillgång till information, och vi arbetar hårt för att ge det rätta sammanhanget och insikten om återställelsens lära. Ett bra exempel på detta är uppsatserna om elva ämnen på lds.org som ger balanserade och pålitliga tolkningar av fakta om kontroversiella och obekanta ämnen som rör kyrkan.

Det är viktigt att ni känner till innehållet i de här uppsatserna lika väl som er egen ficka. Om ni har frågor om dem, så fråga någon som har studerat dem och förstår dem. Ni ska med andra ord söka lärdom genom studier och även genom tro när ni bemästrar innehållet i de här uppsatserna.

Ni bör alla bekanta er med webbsidan Joseph Smith Papers och historieavdelningen i LDS.org och andra resurser från trofasta forskare i kyrkan.

Strävan efter transparens beträffande evangeliet och andlig vaccination genom eftertänksamt studium av lära och historia, tillsammans med ett brinnande vittnesbörd, är det bästa motgiftet vi har för att hjälpa elever undvika och/eller hantera frågor eller tvivel och troskriser som de kan uppleva i informationens tidevarv.

När ni betalar priset för att bättre förstå vår historia, lära och seder – bättre än ni gör nu – blir ni beredda att ge övertänkta detaljerade och inspirerade svar på era elevers frågor.

Ett sätt att veta vika frågor era elever har är att lyssna uppmärksamt på dem.

När vår första lilla flicka var fem år, klättrade hon upp i mitt knä medan jag läste tidningen. Hon berättade något som var viktigt för henne, och jag var inte uppmärksam. Då sträckte hon upp sina små händer, drog undan tidningen, tog mitt ansikte mellan sina händer, såg mig rakt i ögonen och sa: ”Pappa, du lyssnar inte på mig!” Hon hade rätt – och det var fel av mig att inte lyssna på henne. Alla bra lärare måste vara goda lyssnare.

Förutom att lyssna på era elever kan ni be dem att i klassen eller i enskilda samtal fråga er om vilket ämne som helst.

En av de viktigaste frågor som era elever kan ställa är ”varför?”

När frågan ställs med en uppriktig önskan att förstå, är ”varför?” en bra fråga. Det är den fråga missionärerna vill att deras undersökare ska ställa. Varför är vi här? Varför utsätts goda människor för hemska saker? Varför ska vi be? Varför ska vi följa Kristus? Det är ofta frågan ”varför” som leder till inspiration och uppenbarelse. Att känna till vår himmelske Faders frälsningsplan hjälper oss besvara många av de frågorna. Jag ska tala mer om det här om en liten stund.

En sista tanke om att besvara frågor. Det är viktigt att lära era elever att även om evangeliet besvarar många, om inte de flesta, av livets viktigaste frågor, finns det frågor som inte kan besvaras i dödligheten eftersom vi inte har tillräcklig kunskap för att ge rätt svar. Som vi lär i Jakobs bok: ”Se, stora och förunderliga är Herrens verk. Hur outgrundliga är inte hans hemligheters djup, och det är omöjligt för människan att förstå alla hans vägar. Och ingen människa känner hans vägar utan att de uppenbaras för henne.”9

Nu ett varningens ord: Inse att ni kan komma att tro, liksom många av era elever, att ni är experter på skrifterna, läran och kyrkans historia. En undersökning nyligen visar att ”ju mer människor tror de vet om ett ämne, desto troligare är det att de utger sig för att förstå mer än de vet, till den grad att de låtsas ha kunskap om falska fakta och fabricerad information.”10

Den här frestelsen kan kallas ”överanspråk” och måste undvikas av er KUV-lärare. Det är helt okej att säga: ”Jag vet inte.” Men, när det är sagt har ni ansvaret att finna de bästa möjliga svaren på de genomtänkta frågor som eleverna kan ställa.11

När ni undervisar era elever och svara på deras frågor, vill jag varna er för att föra vidare skenbart trosstärkande berättelser, obekräftade rykten eller föråldrad information och förklaringar av vår lära och seder från det förgångna. Det är alltid klokt att ta för vana att studera de levande profeternas och apostlarnas ord. Håll er uppdaterade om aktuella frågor om kyrkans problem, riktlinjer och uttalanden genom mormonnewsroom.org och LDS.org, och titta bland det som skrivits av erkända, kloka och trofasta forskare i kyrkan för att se till att ni inte lär ut sådant som är osant, otidsenligt eller underligt.

Författarna till undersökningen om överdrivna anspråk noterade att ”en tendens att göra överdrivna anspråk, särskilt bland självutsedda experter, kan faktiskt hindra dem att lära sig mer om just de områden där de anser sig kunniga”.

BYU:s akademiska vice rektor noterade: ”Att vara expert på ett område kan verkligen vara upplivande, eftersom elever och kolleger lyssnar noga till varje ord man säger. Men utan fast beslutsamhet att fortsätta lära faller vi offer för överdrivna anspråk, och ingen gillar en besserwisser.”12

Jag upprepar president Hinckleys varning: ”Vi kan inte vara för försiktiga. Vi måste se till att vi inte kommer ur [kurs].”13

Förutom att fortsätta lära hela livet måste ni också göra sådant i som tillåter den Helige Anden att arbeta inom er. Ni behöver bland annat dagligen be uppriktiga böner, fasta troget, regelbundet studera och begrunda skrifterna och levande profeters ord, göra sabbaten till en glädje, ta del av sakramentet med ödmjukhet och alltid minnas Frälsaren, besöka templet så ofta som möjligt och till sist räcka ut handen åt behövande, fattiga och ensamma – både de som är nära och de som finns över hela världen.

För att rätt uppfylla era möjligheter och ansvar, mina kära lärarkolleger, måste ni leva som ni lär!

Var modiga till att söka råd och tillrättavisning från dem ni litar på – en maka, prästadömsledare eller studieledare. Fråga dem hur ni kan förbättra ert personliga lärjungeskap. Det här är särskilt viktigt för heltidsanställda, de som får lön av kyrkans heliga tiondemedel. Ni måste undvika allt som driver bort Anden.

Får jag också föreslå att ni har en personlig intervju med er själva då och då och läser 2 Nephi 26:29–32, Alma 5:14–30 och Läran och förbunden 121:33–46. Det hjälper er förstå vilka slags frestelser vi alla kan utsättas för. Om något behöver förändras i ert liv, bestäm er för att göra det.

Undvik frestelsen att ifrågasätta era medarbetares motiv. Se i stället djupt in i ert eget hjärta och utforska era egna önskningar och motiv. Först då kan Frälsaren förändra ert hjärta och göra sina önskningar och motiv till era egna.

Det uppväxande släktet behöver känna, förstå, ta till sig och delta i Guds frälsningsplan. När de förstår planen får de en gudomlig insikt varigenom de kan se sig själva som Guds söner och döttrar – en lins som hjälper dem att förstå nästan varje lära, sedvänja och policy i kyrkan.

Som KUV-lärare i dag måste ni ta till er möjligheten och ansvaret att undervisa 21:a århundradets ungdomar om planens rätta principer, bland annat äktenskapets gudomligt sanktionerade lära och familjens roll så som de beskrivs i tillkännagivandet om familjen.14

Läran om evigt äktenskap och om familjen är en viktig del av Guds plan för vår lycka. Däri ingår våra egna familjer beseglade i templet som en del av vår himmelske Faders egen eviga familj i det celestiala riket. Eftersom detta direkt berör hans familj och hans andebarn får vi lära oss i 1 Moseboken att han skapade dem ”till man och kvinna” och att han befallde fader Adam och moder Eva: ”Var fruktsamma och föröka er och uppfyll jorden!”15

Det har sagts att lycksalighetsplanen börjar och slutar med familjen. Ja, början på familjen var i föruttillvaron där vi levde som medlemmar i våra himmelska föräldrars familj. Och till sist kommer familjens åtaganden och kärleksfulla relationer inte bara att fortsätta existera utan också utökas genom skapandets process.16

Den punkt allt hänger på – varpå Guds plan och vår egen bestämmelse beror och kring vilket allt kretsar – är vår Frälsare, Jesus Kristus. Hans försoningsoffer gör allt möjligt, bland annat kärleksfulla, omtänksamma och eviga äktenskap och familjer.

Herren lär oss att ingen person, oavsett sin rättfärdighet, ensam kan uppnå allt vår himmelske Fader har i beredskap för sina barn. En person är bara halva ekvationen, oförmögen att vistas i den högsta graden av det celestiala riket.17

Era elever måste förstå att avsikten med jordelivet är att göra oss mer lika Gud genom att vi får fysiska kroppar, utövar vår fria vilja och tar på oss roller som endast våra himmelska föräldrar hade tidigare – rollerna som man, hustru och föräldrar.

Profeterna har förkunnat för oss att alla som är värdiga och som litar till Jesus Kristus men som inte kunnat beseglas till en livskamrat eller få barn i detta liv kan få de möjligheterna i den kommande världen.

Lär era ungdomar att i Herrens kyrka finns plats för alla att tillbe, tjäna och växa tillsammans som bröder och systrar i evangeliet. Påminn dem om det som Lehi sa, att Guds mål och hopp för vår del kan sammanfattas enligt följande: ”Adam föll för att människorna skulle kunna bli till, och människorna är till för att de skall kunna ha glädje.”18

Gud vill att vi ska acceptera hans definition av äktenskapet och lyda hans första bud att ”föröka oss och uppfylla” – inte bara fullfölja hans plan utan också finna den glädje som hans plan är avsedd att ge hans söner och döttrar.

Kyrkans medlemmar är inte de enda som framhåller den här principen. En kolumnist på New York Times, David Brooks, skriver: ”Folk mår inte bättre av att få maximal personlig frihet att göra vad de vill. Man mår bättre när man är omgiven av åtaganden som går före personliga val: åtaganden mot familj, Gud, yrke och fosterland.”19

Som lärare i kyrkan ska vi hjälpa våra ungdomar att klart förstå Guds plan för vår lycka, varigenom glädje kommer till hans barn. Hjälp dem förstå, ta till sig, delta i och försvara den. Under mina 40 år som generalauktoritet har jag bekymrats över det stora antal av kyrkans medlemmar, unga och gamla, som helt enkelt inte förstår planen för deras eviga, gudomliga bestämmelse.

Så, mina medlärare, vi bör söka och uppskatta dessa tillfällen att förklara, andligt och doktrinärt, varför vi tror att kunskap om Guds stora plan för vår lycka kan besvara de flesta av frågorna som kan ställas till oss om varför. Genom att uttrycka vår tro på en föruttillvaro där vi levde som andebarn till en himmelsk Fader och en himmelsk Moder kan vi förklara varför den här jorden skapades. En viktig avsikt med jordelivet är att vi kan återskapa den familjeupplevelsen själva, den här gången som föräldrar i stället för bara som barn. Värdera högt er grundläggande insikt om läran om och avsikten med vår himmelske Faders plan för vår eviga lycka. Och fortsätt undervisa om den.

Som avslutning och sammanfattning: Av äldste Kim B. Clark lärde vi oss tidigare i kväll att ni är lärare sända från Gud, fyllda av tro, hopp, ödmjukhet och kärlek.20

De punkter jag lagt fram för er är:

  • Lär eleverna sätta samman lärande genom studier och tro med ett rent vittnesbörd. Lär dem att stanna i båten och hålla sig fast!

  • Lär eleverna styra kontrollera mobila enheter och fokusera på att vara mer förbundna med den Helige Anden än med internet.

  • Vaccinera eleverna med sanningen om frälsningsplanen som finns i Jesu Kristi evangelium.

  • Behärska innehållet i uppsatserna om evangelieämnen.

  • Kom ihåg att ”varför?” kan vara en utmärkt fråga som leder till insikt om evangeliet.

  • Gör inga överdrivna anspråk och var inte rädd att säga ”jag vet inte”.

  • Fortsätt att studera hela livet.

  • Sök råd och tillrättavisning från dem ni litar på.

  • Håll gärna en personlig intervju då och då för att se över era andliga förberedelser, er hängivenhet och er förmåga.

  • Lär dem att lycksalighetsplanen börjar och slutar med familjen. Ha alltid frälsningsplanen i åtanke.

  • Lär eleverna att äktenskap och familj medför varaktig glädje.

  • Kom ihåg att när vi sammanför lära genom studier, tro och rent vittnesbörd, åstadkoms sann och varaktig omvändelse.

  • Över allt annat är en stark tro på Herrens Jesu Kristi evangelium väsentligt för vår andliga styrka och tillväxt.

Mina älskade medlärare, må Gud välsigna var och en av er . Vilken börda ni än bär, må den lyftas. Må ni finna den glädje och frid som kommer av att veta att ni genom er undervisning har berört någon, har lyft ett av vår himmelske Faders barn på hans eller hennes färd mot att en dag bli omfamnad i hans närhet. Jag lämnar er mitt vittnesbörd och vittnar om att vi har Jesu Kristi återställda evangeliums fullhet som återställts genom profeten Joseph Smith. Evangeliets fullhet är i våra händer. Vi måste få in det i våra sinnen och hjärtan och undervisa om det med kraft. Må Gud så välsigna var och en av oss, är min ödmjuka bön och välsignelse i Jesu Kristi namn, amen.

Slutnoter.

  1. Utbildningsmöte för generalauktoriteter 29 sep. 1992.

  2. L&F 88:118.

  3. Harold B. Lee, i The Teachings of Harold B. Lee (1996), av Clyde J. Williams, s. 331.

  4. Edward William Tullidge, The Women of Mormondom (1877), s. 412.

  5. F. Burton Howard, Marion G. Romney: His Life and Faith (1988), s. 63–64.

  6. Boyd K. Packer: ”En hyllning till kyrkans medlemmar”, Nordstjärnan, okt. 1980, s. 110.

  7. Se M. Russell Ballard, ”Stanna i båten och håll dig fast!” Liahona, nov. 2014, s. 89–92.

  8. Jak. 1:5.

  9. Jakob 4:8; se även L&F 101:32–34.

  10. Brent W. Webb, ”Quest for Perfection and Eternal Life” (Brigham Young University annual university conference faculty session, 24 aug. 2015), s. 10, speeches.byu.edu; se Stav Atir, Emily Rosenzweig och David Dunning, ”When Knowledge Knows No Bounds: Self-Perceived Expertise Predicts Claims of Impossible Knowledge”, Psychological Science, aug. 2015, s. 1295–1303; doi: 10.1177/0956797615588195.

  11. Se L&F 101:32–34.

  12. Brent W. Webb, ”Quest for Perfection and Eternal Life”, 10, speeches.byu.edu.

  13. Utbildningsmöte för generalauktoriteter 29 sep. 1992.

  14. Se ”Familjen: Ett tillkännagivande för världen”, Liahona, nov. 2010, s. 129.

  15. Se 1 Mos. 1:27–28.

  16. Se L&F 131:1–4; 132:19.

  17. Se 1 Kor. 11:11 och L&F 131:1–4.

  18. 2 Ne. 2:25.

  19. David Brooks, ”The Age of Possibility”, New York Times, 15 nov. 2012, nytimes.com.

  20. Kim B. Clark, ”Lärare som kommer från Gud” (En kväll med äldste M. Russell Ballard, 26 feb. 2016), broadcasts.lds.org.