Ett liv med mening: Betydelsen av ett ”ärligt uppsåt”
Randall L. Ridd
Andre rådgivare i Unga mäns generalpresidentskap
En kväll med broder Randall L. Ridd KUV:s världsomfattande andakt för unga vuxna • 11 januari2015 • Brigham Young-universitetet–Idaho
Härligt att vara med er här i kväll. Det är en stor ära för mig och min fru att vara här i kväll. Jag tycker det är intressant att min telefon visste att jag hade den här resan till Rexburg i kalendern i dag. Den talade om hur vädret skulle bli och gav mig en lista över hotell och restauranger i stan. Min telefon berättade också om de många attraktioner som finns i Rexburg den här helgen.
Hallå! När jag tänker på det – den nämnde inte mitt tal bland attraktionerna! Det är väl så man vet att det är en smartphone.
Trots att det inte rekommenderats av era smartphones, har ni alla valt att tillbringa en timme av er tid med mig i kväll – en timme ni aldrig får tillbaka. Så jag känner det som ett stort ansvar att det blir värt den tiden. Men jag vet också att det jag säger inte är lika viktigt som de Anden lär er, och det blir bara värdefullt i den mån ni bestämmer er för att handla efter dess maningar.
Jag tror ni håller med om att det här är en härlig tid att leva i. Sociologer kallade min generation Baby-boomen, fastän termen knappast gäller längre, nästa generation, generation X, och er har de kallat generation Y, eller millenniegenerationen Ni är kända för er lätthet att hantera tekniken och har omfamnat sociala media, ni är smartare och bättre utbildade än tidigare generationer. De här egenskaperna gör er extremt värdefulla i dagens samhälle, men även i att utföra Herrens verk.
Ni har mer att välja på och fler tillfällen än någonsin tidigare. Liksom så mycket i livet är det här både en gåva och en förbannelse. Alltför många val och rädslan att välja fel leder ofta till beslutsångest, som är en av er generations utmaningar. Det är svårare än någonsin att fokusera! Och tekniken: Så snart ni köper något är det troligen föråldrat, strax efter att ni gått från affären. Alltför många är rädda att binda sig till något av rädsla för att ett bättre val kanske väntar runt hörnet. Så de väntar – och det slutar med att de inte väljer något. I det här passiva tillståndet blir de lätta offer för distraktioner. Motgiftet mot det här, bröder och systrar, är det jag ska tala om i kväll – att leva beslutsamt. Betydelsen av ett ärligt uppsåt.
I. Uppsåt
Tänk er ett ögonblick att ni är i en livbåt på havet, med inget annat än rullande vågor åt alla håll, så långt ögat kan se. Båten är utrustad med åror, men åt vilket håll ska man ro? Tänk dig nu att du ser en skymt av land. Nu vet du vilket håll du ska ro åt. Ger skymten av land både motivation och syfte? De som inte har något mål driver bara omkring. De som driver omkring låter världens vågor bestämma vart de är på väg.
Leo Tolstoj
Den store ryske författaren Leo Tolstojs liv, han som skrevKrig och fred, illustrerar det här. Tolstoj hade en svår uppväxt. Hans föräldrar dog när han var omkring 13. Han leddes av sina äldre bröder in på alkohol, spel och lösaktighet och studerade inte särskilt ivrigt. Vid 22 års ålder började han känna att hans liv saknade mål, och skrev i sin dagbok: ”Jag lever som ett djur.” Två år senare skrev han: ”Jag är nu 24 år och har fortfarande inte gjort någonting.” Tolstojs missnöje motiverade honom att påbörja sökandet, mest genom försök och misstag, efter en mening med livet – frågan om varför. Före sin död vid 82 års ålder skrev han i sin dagbok: ”Hela meningen med och glädjen i livet låg i sökandet efter fullkomning och att förstå Guds vilja”1 – och, vill jag tillägga, att göra Guds vilja.
Det har sagts att de två viktigaste dagarna i livet är dagen när man föds och dagen när man förstår varför man fötts.2 Tack vare evangeliet behöver vi inte jobba hela livet med att upptäcka dess mening. I stället kan vi koncentrera oss på att uppfylla den meningen.
I Matteus 5:48 läser vi: ”Var alltså fullkomliga, såsom er Fader i himlen är fullkomlig.”
Jag tror vi alla har en inre längtan att bli bättre. Men eftersom vi alla begår misstag, är många övertygade om att fullkomlighetens mål är ouppnåeligt. Och det skulle det vara, om det inte vore för försoningen. Vår Frälsares offer gör fullkomligheten möjlig. “Ja, kom till Kristus och bli fullkomnade i honom och avstå från all ogudaktighet. Och om ni avstår från all ogudaktighet och älskar Gud av all er förmåga, allt ert sinne och all er styrka, då är hans nåd tillräcklig för er så att ni genom hans nåd kan bli fullkomliga i Kristus” (Moroni 10:32, kursivering tillagd).
Vår Frälsare har gett oss det hopp som inspirerar oss till att bli lika vår Fader i himlen. Ni vet, liksom Leo Tolstoj fann, att det ligger glädje i resan mot fullkomlighet. Mål och mening kommer till livet när vi tar till uppgift att följa Herrens vilja.
Äldste Tad R. Callister frågade: ”Och varför är det så viktigt att ha en rätt vision av vår gudomliga bestämmelse som skrifterna och andra så tydligt vittnar om? Därför att med ökad vision kommer ökad motivation.”3
Mission
När jag var ung hade jag nästan bestämt mig för att inte gå ut som missionär. Efter ett år på college och ett år i armén hade jag ett bra jobb på ett sjukhus som röntgentekniker. En dag inbjöd dr. James Pingree, en av kirurgerna på sjukhuset, mig att äta lunch med honom. Under samtalet upptäckte dr. Pingree att jag inte planerade att gå ut som missionär och frågade varför inte? Jag sa att jag var lite äldre och att det troligt var för sent. Han sa genast att det inte var något bra skäl och att han själv hade gått ut som missionär efter avslutad läkarutbildning. Han bar sitt vittnesbörd om vikten av en mission.
Han vittnesbörd hade stor inverkan på mig. Det fick mig att be som jag aldrig bett förut – med ärligt uppsåt. Jag kunde komma på många skäl till att inte gå på mission. Jag var blyg, så blyg att tanken på att hålla avskedstal på ett sakramentsmöte var skäl nog att inte gå ut. Jag hade ett jobb jag tyckte om. Jag hade chans till ett stipendium som jag inte kunde få efter missionen. Viktigast var att jag hade en flickvän som väntat på mig när jag var i militärtjänst – och jag visste att hon inte skulle vänta i två år till! Jag bad och bad för att få bekräftat att mina skäl var riktiga och att jag hade rätt.
Till min besvikelse fick jag inte det klara ja eller nej-svar jag hoppats på. Då kom tanken: Vad vill Herren att du ska göra? Jag var tvungen medge att han ville ha mig som missionär, och det blev ett avgörande ögonblick i mitt liv. Skulle jag göra det jag vill göra eller göra Herrens vilja? Det är en fråga vi alla borde ställa oss ofta. Vilket härligt mönster för oss alla att etablera tidigt i livet. Ofta har vi attityden: ”Jag går vart du kallar mig och gör det du vill att jag ska göra, Herre kär – så länge det är dit jag vill gå och det jag vill göra.”
Tacksamt valde jag att gå ut som missionär och tilldelades arbete i Mexikomissionen Nord. För att lätta på den spänning en del av er kanske känner – jag kan berätta att min flickvän inte väntade på mig, men att jag gifte mig med henne i alla fall! Hon är en av de största välsignelserna i mitt liv. Att förstå meningen med livet är att bli mer lika vår Fader i himlen: Jag har funnit att det inte finns något bättre universitet än att vara gift och ha en familj som lär oss om Guds kärlek till sina barn. Med det jag nu vet, skulle jag göra allt jag kan för att komma in på det universitetet, om jag var ni. Jag har förstått att man just nu kan skriva in sig tidigare.
II. Ärligt uppsåt
När vår son just lärde sig tala, var hans nyfikenhet omättlig. I hans begränsade ordförråd var favoritordet ”varför”. Om jag sa ”det är dags att lägga sig”, svarade han ”varför?”
”Jag ska arbeta.”
”Varför?”
”Nu ber vi.”
”Varför?”
”Dags att gå till kyrkan.”
”Varför?”
Det var jättegulligt – de 500 första gångerna. Men även när gulligheten tagit slut och det och blev lite prövande, var jag tacksam för de här påminnelserna om att undersöka varför bakom (bokstavligen) allt jag gjorde.
Jag vet inte om bokstaven Y är så viktig i beskrivningen av er generation, men jag tror det ligger ett värde i att tänka på er själva som ”varför”- generationen. [visa bild] Det är viktigt i dagens värld att veta varför ni gör det ni gör.
Att leva med ärligt uppsåt innebär att förstå ”varför” och vara medveten om motiven bakom vårt handlande. Sokrates sa: ”Ett liv utan eftertanke är inte värt att leva.”4 Begrunda hur du använder din tid och fråga ofta dig själv: ”Varför?” Det hjälper dig utveckla förmågan att se bortom nuet. Det är mycket bättre att se framåt och fråga ”varför ska jag göra så?” än att se tillbaka och fråga ”varför gjorde jag så?” Om enda skälet är att Gud vill att du ska det, så är det skäl nog.
Stjärnor
Jag lärde mig vikten av ärligt uppsåt som ung seminarieelev. Vår lärare uppmanade oss att läsa Mormons bok. För att hjälpa oss hålla koll på våra framsteg, gjorde han en uppställning med våra namn längs ena sidan och en lista över böckerna överst. Varje gång vi läst en bok, sattes en stjärna vid vårt namn. I början läste jag inte så mycket, och det dröjde inte länge förrän jag fann att jag kom längre och längre efter. Sporrad av att jag skämdes och min inre tävlingsanda, började jag läsa. Varje gång jag fick en stjärna kändes det bra. Och ju fler stjärnor jag fick, desto mer motiverad var jag att läsa – mellan lektionerna, efter skolan, varje ledig minut.
Det här hade varit en fin berättelse om jag kunnat säga att jag blev först i klassen – men det blev jag inte. (Inte sist heller, förresten.) Men vet ni vad jag fick genom att läsa Mormons bok? Ni tänker nog på ett vittnesbörd, eller hur? … men nej. Jag fick stjärnor. Jag fick stjärnor, eftersom det var därför jag läste. Det var mitt verkliga uppsåt.
Moroni är tydlig när han beskriver hur man ska veta om Mormons bok är sann: ”Och jag uppmanar er att ni, när ni får dessa uppteckningar, frågar Gud, den evige Fadern, i Kristi namn, om inte dessa uppteckningar är sanna. Och om ni frågar med ett uppriktigt hjärta, med ärligt uppsåt och med tro på Kristus, skall han uppenbara sanningen om dem för er genom den Helige Andens kraft” (Moroni 10:4).
I backspegeln ser jag att Herren var helt rättvis mot mig. Varför skulle jag vänta mig att hitta något annat än det jag sökte? Jag stannade aldrig upp och frågade mig själv varför jag läste Mormons bok. Jag drev och lät världslig motivation leda mig, bara för att finna att jag läst rätt bok av fel anledning. Ärligt uppsåt är att göra rätt saker av rätt anledning.
Det var inte förrän åratal senare, när jag kämpade för att få veta om jag skulle gå ut som missionär eller ej, som jag läste Mormons bok med ärligt uppsåt. Om jag skulle använda två år till att bära vittnesbörd om boken, behövde jag först få ett vittnesbörd.
Jag vet att Mormons bok uppfyller sin gudomliga avsikt att vittna om Jesu Kristi liv och mission, för jag har läst den med ärligt uppsåt.
Liknelsen om apelsinerna
Jag vill berätta en nutida liknelse som jag ska kalla ”Liknelsen om apelsinerna”. När ni lyssnar, betänk vad berättelsen lär om kraften i ett ärligt uppsåt.
Det var en gång en ung man som hade ambitionen att arbeta för en firma som betalade mycket bra och hade högt anseende. Han ställde i ordning sin meritförteckning och hade flera intervjuer. Till slut anställdes han på en låg nivå. Sedan vände han sin ambition till nästa mål – en chefsposition som skulle ge ännu större prestige och högre lön. Så han utförde de uppgifter som gavs honom. Han kom tidigt och gick sent, så att hans chef skulle se att han ägnade många timmar åt jobbet.
Efter fem år blev ett chefsjobb ledigt. Men till den unge mannens bestörtning var det en annan anställd, en som bara arbetat för firman ett halvår, som fick befordran. Den unge mannen blev mycket arg och gick till sin chef och krävde en förklaring.
Den kloke chefen sa: ”Innan jag svarar på din fråga, vill du göra mig en tjänst?”
”Javisst”, sa den anställde.
”Vill du gå till affären och köpa några apelsiner? Min fru behöver dem.”
Den unge mannen samtyckte och gick till affären. När han kom tillbaks frågade chefen: ”Vilket slags apelsiner köpte du?”
”Jag vet inte”, svarade den unge mannen. ”Du bad mig köpa apelsiner, och det här är apelsiner. Här är de.”
”Hur mycket kostade de?” frågade chefen.
”Jag vet inte riktigt”, blev svaret. Du gav mig 30 dollar. Här är kvittot, och här är växeln.”
”Tack”, sa chefen. ”Sitt nu ner och var uppmärksam.”
Sedan kallade chefen in den anställde som fått befordran och bad honom göra samma jobb. Han sa ja, och gick till affären.
När han kom tillbaks frågade chefen: ”Vilket slags apelsiner köpte du?”
Han sa: ”Affären hade många olika – där fanns Navelapelsiner, Valencia-apelsiner, blodapelsiner, clementiner och många andra, och jag visste inte vilka jag skulle köpa. Men jag minns att du sa att din fru behövde apelsinerna, så jag ringde henne. Hon sa att hon hade en fest, och att hon skulle göra apelsinjuice. Så jag frågade expediten vilken av alla apelsinerna som gav den bästa juicen. Han sa att Valencia-apelsinerna gav mycket och söt juice, så jag köpte dem. Jag lämnade dem i ert hem på vägen tillbaka till kontoret. Din fru var mycket nöjd.”
”Hur mycket kostade de?” frågade chefen.
”Ja, det var ju ett annat problem. ”Jag visste inte hur många jag skulle köpa, så jag ringde din fru igen och frågade hur många gäster hon väntade. 20, sa hon. Så jag frågade expediten hur många apelsiner som behövdes till juice åt 20 gäster, och det var många. Så jag frågade om jag fick mängdrabatt, och det fick jag! De här apelsinerna kostar 75 cent styck, men jag betalade bara 50 cent. Här är växel och kvitto.”
Chefen log och sa: ”Tack, du kan gå.”
Han tittade på den unge mannen som sett på. Den unge mannen ställde sig, slokade med axlarna och sa: ”Jag förstår vad du menar”, och gick nedslagen ut från kontoret.
Var låg skillnaden mellan de här två unga männen? Båda ombads köpa apelsiner, och det gjorde de. Man kan säga att en gick den andra milen eller var mer effektiv, eller var mer uppmärksam på detaljer. Men den viktigaste skillnaden gäller ärligt uppsåt och inte bara göra något. Den förste unge mannen motiverades av pengar, position och prestige. Den andre unge mannen drevs av en stark önskan att göra sin chef nöjd och ett inre beslut att göra sitt allra bästa som anställd – och resultatet var uppenbart.
Hur kan ni tillämpa den här liknelsen i era liv? Hur kan ert arbete i familjen, i skolan, i arbetet och i kyrkan förändras om ni alltid försöker behaga Gud och göra hans vilja, motiverade av kärlek till honom?
III.Tillämpningar
Undvik distraktioner – vikten av rätt fokus
Hur många gånger har du satt dig vid datorn för att göra läxor eller någon arbetsuppgift, när det plötsligt poppar upp en annons för något du nyligen letat efter? När du sedan tittar på online-butiker märker du att några vänner är online, så du börjar chatta med dem. Så får du en signal om att en vän lagt in något på facebook, och du bara måste se vad det är. Innan du vet ordet av har du förlorat värdefull tid och glömt varför du startade datorn från början. Vi blir ofta distraherade när vi borde handla. Distraktioner stjäl av den tid som du kunde ha investerat i att göra gott. Förmågan att fokusera hjälper oss att undvika distraktioner.
Jag vet att ni gillar att göra prov. Så i kväll ska jag ge er ett snabbtest på er förmåga att fokusera. Ni får se två lag: ett klädd i vitt och ett i svart. De ska passa en basketboll, och jag vill att ni räknar antalet passningar inom det vita laget.
[The awareness test video was shown.]
Hur många passningar räknade ni till?
Räck upp handen om du räknade till 19 passningar. Hur många räknade till 20? Hur många räknade till 21? Hur många räknade till 22?
Rätt svar är 21
Alla som hade rätt svar, 21, hand upp. Håll kvar handen om du också såg en äldre dam gå, och sedan göra en moonwalk, tvärsöver golvet. Håll kvar händerna de som såg en ninjakrigare ersätta en av spelarna i svart. Såg ni spelarna i svart sätta på sig mössor?
Titta en gång till och fokusera på något ni inte såg första gången.
[The awareness text video was replayed.]
Vi gör den här videon tillgänglig efteråt via sociala media.
Vårt fokus i livet är viktigt. Som testet visar brukar vi hitta det vi letar efter. Eller som det står i skriften: ”Sök, och ni skall finna” (Luk. 11:9).
Om vi fokuserar på det världsliga kan vi missa en hel andlig värld som finns omkring oss. Vi kanske inte kan känna igen de andliga maningar som den Helige Anden är ivrig att ge oss för att leda våra liv och välsigna andra. Omvänt, om vi fokuserar på det andliga och det som är ”dygdigt, älskligt eller hedrande eller berömvärt” (Trosartikel 13), så löper vi mindre risk att förledas av världens frestelser och distraktioner. Det bästa sättet att undvika distraktioner är att ha fokus på våra mål och verka med iver för en god sak. Var noga med ditt fokus – lägg inte tid på att klättra uppför ett berg bara för att finna att du klättrat uppför fel berg.
Kraften i små ting
Trettiofem år efter det att jag bytt fokus och bestämt mig för att bli missionär, uppmanade min son mig att besöka Mexiko med honom, i hopp om att hitta några av dem jag undervisat. Vi gick till ett sakramentsmöte i den lilla stad där jag började min mission, i tanken att kanske känna igen någon, men ingen. Efter mötet frågade vi biskopen om han kände igen någon från min lista över människor vi undervisat och döpt. Inte en enda. Han förklarade att han varit medlem i bara fem år. Han föreslog att vi skulle tala med en annan man, som varit medlem i 27 år – fortfarande liten chans, men värt ett försök. Jag gick igenom min lista med honom, utan framgång tills vi kom till det sista namnet: Leonor Lopez de Enriquez.
”O, ja”, sa han. ”Den familjen går i en annan församling, men de använder samma byggnad. Deras sakramentsmöte är nästa. De borde vara här snart.”
Vi hade bara väntat 10 minuter när Leonor kom in i byggnaden. Fastän hon var omkring 75, kände jag genast igen henne, och hon kände igen mig. Det blev en lång kram, under tårar.
Hon sa: ”Vi har bett i 35 år att du skulle komma tillbaka så att vi kunde tacka dig för att du fört evangeliet till vår familj.”
När andra släktingar kom in, utväxlade vi kramar och tårar. I ögonvrån såg jag min son stå med de två heltidsmissionärerna, som torkade bort tårar med slipsarna.
Det var förunderligt när vi deltog i sakramentsmötet med familjen att upptäcka att biskopen var en av Leonors söner, pianisten var en sonson, sångledaren var en sondotter. Det var flera unga män i aronska prästadömet som var barnbarn. En av döttrarna var gift med en rådgivare i stavspresidentskapet. En annan dotter var gift med biskopen i en församling i närheten. De flesta av Leonors barn gick på mission, och nu hade också barnbarn varit ute.
Vi märkte att Leonor var en mycket bättre missionär än vi varit. I dag minns hennes barn tacksamt hennes outtröttliga arbete med att lära dem evangeliet, vikten av tionde och tempel, skriftstudier och bön, och tro till att lita på det. Hon lärde dem att många små enskilda beslut med tiden resulterar i ett rikt, rättfärdigt och lyckligt liv, och de lärde andra detsamma. Lägg samman allt så är det över 500 människor som kommit in i kyrkan tack vare den här underbara familjen. Det är ett av skälen till att Herren ville ha mig som missionär. Det lärde mig de eviga följderna av att söka göra Herrens vilja.
Allt började med ett enkelt samtal över en lunch. Jag tänker ofta att om dr Pingree hade varit mer fokuserad på sitt jobb eller andra världsliga strävanden, kanske han aldrig skulle ha frågat varför jag inte var missionär. Men hans fokus låg på andra och på att främja Herrens verk. Han sådde ett frö som har växt och gett frukt och fortsätter att utökas eller tillväxa exponentiellt. Inspirerade tankar frambringar goda gärningar, goda gärningar producerar andra goda gärningar och så vidare i evighet.
I Markus 4:20står det: ”De hos vilka säden faller i god jord, det är de som hör ordet och tar emot det och bär frukt, trettiofalt och sextiofalt och hundrafalt.”
Tanken att små, enkla men avsiktliga handlingar kan få dramatiska följder har starkt stöd i skrifterna. Alma lärde sin son Helaman:
”Med små och enkla medel uträttas mycket stort. …
och med mycket små medel bringar Herren de visa på skam och åstadkommer många själars frälsning” (Alma 37:6–7).
En av livets läxor är att det finns stor kraft i den samlade effekten av små saker som görs varje dag. Små och enkla ting verkar i ditt liv nu – antingen för dig eller emot dig. Liksom Herren använder sådant till att bygga upp dig, använder Satan dem till att distrahera dig långsamt, nästan omärkligt, bort från stigen.
Svårigheten är att när vi ser en underbar familj eller en ekonomiskt framgångsrik person eller en andlig jätte, så ser vi inte alla de små och enkla handlingar som skapat dem. Vi ser olympiska idrottare, men vi ser inte de år av daglig träning som gjorde dem till mästare. Vi går till affären och köper färsk frukt, men vi ser inte fröet planteras och omsorgsfullt vårdas och skördas. Vi ser på president Monson och andra generalauktoriteter och känner deras andliga styrka och godhet, men det vi inte ser är de enkla dagliga handlingar som upprepas gång på gång. De här sakerna är lätta att göra, men är också lätta att inte göra – särskilt eftersom resultatet inte syns genast.
Vi lever i en snabb värld. Vi vill gå direkt från sådd till skörd. Vi är så vana vid snabba resultat – när vi behöver vänta mer än några sekunder på att Google ska svara på alla frågor, blir vi irriterade – men vi glömmer att de här resultaten är skapade genom tillväxteffekter efter generationer av arbete och uppoffringar.
Alma ger Helaman undervisning som är utmärkt för oss i dag. Han talar om Liahona och de ”många andra underverk” som ledde Lehis familj ”dag efter dag”, och säger:
”Eftersom dessa underverk åstadkoms genom små medel var det förunderliga verkningar som den visade för dem. När de var försumliga och glömde att utöva sin tro och flit då upphörde de förunderliga verkningarna, och de gjorde inga framsteg på sin resa …
O min son, låt oss inte vara försumliga för att vägen är lätt, ty så var det med våra fäder. Ty så var det berett för dem att om de ville se kunde de få leva, och på samma sätt är det med oss. Vägen är beredd, och om vi vill se kan vi leva för evigt.
Min son, se nu till att du tar hand om dessa heliga föremål, ja, se till att du fäster blicken på Gud och får leva” (Alma 37:40–41, 46–47).
Tre små och enkla saker
Jag vill betona tre små och enkla sätt att ”fästa blicken på Gud” som kan hjälpa oss behålla vårt eviga mål i fokus. Inget av dem kommer att förvåna er – ni har hört dem många gånger förr. Men jag vittnar om att göra de här sakerna konsekvent och med ärligt uppsåt inte bara gör skillnad, det gör hela skillnaden. Om ni förstår – jag menar verkligen förstår – varför bakom de här enkla handlingar, utan frågor, så kan ni prioritera dem högt i livet.
1 När vi tar del av sakramentet gör vi det alltför ofta mekaniskt. När ni ser den här videon, lägg märke till det fokus som läggs på att minnas, och tänk på varför det är så viktigt.
Äldste Jeffrey R. Holland: ”När den sista särskilt förberedda påskmåltiden var till ända, tog Jesus brödet, välsignade och bröt det, gav det till sina apostlar och sade:
Jesus Kristus: ”Detta är min kropp, som utges för er. Gör detta till minne av mig. Denna bägare är det nya förbundet i mitt blod som är utgjutet för er. Gör detta till minne av mig.”
Äldste Holland: Sedan denna händelse i det övre rummet, kvällen före Getsemane och Golgata, har löftets barn varit under förbund att minnas Kristi offer på detta nyare, högre, mer heliga och personliga sätt.” Med en liten mugg vatten minns vi Kristi blod som utgöts, och djupet av hans andliga lidande.
Med ett stycke bröd, som alltid bryts, välsignas och delas ut först, minns vi hans sargade kropp och förkrossade hjärta.
Med sakramentsbönernas enkla ord som sägs av de unga prästerna tycks det viktigaste ord vi hör vara minnas.
Om detta att minas är den viktiga uppgift som föreläggs oss, vad kommer då till vårt minne när dessa enkla och tydliga symboler erbjuds oss?”
Jesus Kristus: ”Detta skall ni göra och det skall vara ett vittnesbörd för Fadern, att ni alltid kommer ihåg mig. Och om ni alltid kommer ihåg mig skall ni ha min Ande hos eder.”
Text på skärmen: Hur kan du ”alltid minnas” honom?5
När vi alltid minns honom och håller hans bud, tänk på den samlade effekten av att alltid ha hans ande med oss, som påverkar varje del av livet. Tänk er hur det skulle påverka våra dagliga beslut och vårt medvetande om andras behov.
Det finns oräkneliga sätt att hålla löftet att alltid minnas Frälsaren under dagens lopp. Hur ska du alltid minnas honom?
De flesta skulle säga: ”Be och studera skrifterna.” Och det vore rätt om, och det är ett stort om, det görs med ärligt uppsåt.
Att be och studera skrifterna är de nästa två små och enkla sakerna som jag vill betona.
Herren är tydlig med hur overksamma våra böner är när vi ber dem bara av vana. ”Det [räknas] som ont för en människa om hon inte ber med hjärtats ärliga uppsåt. Ja, och det är till ingen nytta för henne, ty Gud tar inte emot sådana” (Moroni 7:9).
Bönens ärliga uppsåt är att öppna en tvåvägskommunikation med vår Fader i himlen med avsikten att följa vilket råd han än ger. ”Rådgör med Herren i allt vad du gör, så skall han leda dig till det som är gott. Ja, överlämna dig åt Herren när du går till vila om aftonen så att han må vaka över dig när du sover, och när du stiger upp om morgonen låt då ditt hjärta vara fyllt av tacksamhet mot Gud. Och om du gör detta skall du bli upphöjd på den yttersta dagen” (Alma 37:37).
Bön och skriftstudier går naturligt hand i hand. När vi studerar skrifterna och nutida profeters ord jämnas vägen för personlig uppenbarelse. Exemplen och varningarna som finns i skrifterna förädlar våra önskningar. Det är så vi lär känna Herrens vilja och sinne.
Profeter förr och nu har vädjat till oss att göra små och enkla saker som att be och studera skrifterna. Så varför gör inte alla det? Ett skäl är kanske att vi inte riktigt ser dramatiska negativa konsekvenser när vi missar en dag eller två – liksom tänderna inte svartnar och faller av första gången man inte borstar. De flesta följderna, positiva och negativa, kommer senare, med tiden. Men de kommer.
För en del år sedan planterade jag två träd av samma art och samma storlek på min bakgård. Jag planterade ett där det fick lite sol varje dag och planterade det andra där det stod helt i solen. Året efter såg jag inte mycket skillnad på de två träden, och sedan åkte min fru och jag på en treårs-mission. När vi återvände blev vi chockade över den stora skillnaden! Den sammantagna effekten av lite mer sol varje dag gjorde stor skillnad – med tiden – i trädens tillväxt. Samma sak händer i våra liv när vi exponerar oss varje dag för källan till allt ljus. Vi kanske inte genast märker av en förändring, men var övertygade om att en förändring sker inom er, och resultaten blir tydliga med tiden.
Den här enkla idén om en kumulativ verkan av daglig disciplin, med avsikt och ärligt uppsåt, kan göra stor skillnad inom allaområden av ert liv Det kan vara skillnaden mellan att kämpa sig igenom ett vanligt liv eller att vara oerhört lyckosam och uppfylla ändamålet med sin skapelse.
Jag har ofta sett tillbaka på mitt liv och undrat varför det var så svårt för mig att fatta beslutet att gå ut som missionär. Det var svårt därför att jag blev distraherad – jag tappade mitt eviga mål ur sikte. Mina önskningar och min vilja var inte i linje med Herrens vilja. I annat fall skulle beslutet varit lättare. Och varför var de inte i linje? Jag gick i kyrkan och tog sakramentet på söndagarna – men fokuserade inte på innebörden. Jag bad, men för det mesta ganska mekaniskt. Jag läste skrifterna men bara sporadiskt och utan ärligt uppsåt.
När ni lyssnat i dag hoppas jag att ni känt, genom Andens viskningar, att ni borde leva livet fokuserat, med mål och mening. Jag uppmanar er att följa de här maningarna. Låt er inte slås ner av tankar på vad ni redan gjort eller inte gjort. Låt Frälsaren torka tavlan ren. Kom ihåg vad Frälsaren sagt: ”Men så ofta de omvände sig och med ärligt uppsåt sökte få förlåtelse blev de förlåtna” (Moroni 6:8; kursivering tillagd).
Börja nu. Lev livet med mening. Sätt kraften i de sammanlagda dagliga disciplinerna på plats inom de viktiga områdena i ditt liv. Jag lovar att om ett år är ni antingen glada att ni började i dag eller så önskar ni att ni gjort det.
Jag vill att ni begrundar de här tre frågorna. Jag inbjuder er att dela era svar på sociala media med #ldsdevo.
För det första: Kan ni göra det? Är det möjligt för er att göra de här tre små och enkla sakerna? Kan ni försöka hålla förbundet att ”alltid minnas honom” (L&F 20:77, 79). Kan ni ta er tid att be uppriktigt och studera skrifterna varje dag?
För det andra: Kommer det att fungera? Tror vi verkligen på Herrens löfte? Tror ni att den samlade effekten av att alltid ha Anden med er får en djupgående inverkan på alla delar av ert liv?
Slutligen: Är det värt det?
Jag vittnar om att det är värt det och gör hela skillnaden. När ni gör det här upptäcker ni att det viktigaste ”varför” bakom allt ni gör är att ni älskar Herren och erkänner hans stora kärlek till er. Må ni alla finna stor glädje i ert sökande efter fullkomning och att förstå och göra hans vilja. I Jesu Kristi namn, amen
© 2015 Intellectual Reserve, Inc. Med ensamrätt. Engelskt original godkänt: 12/14. Godkänt för översättning: 12/14. Originalets titel: ”Living with a Purpose: The Importance of ‘Real Intent.’” Swedish. PD10053116 180