Smaka på ljuset

Äldste Lynn G. Robbins

i presidentskapet för de sjuttio

En kväll med äldste Lynn G. Robbins

Världsomfattande andakt för unga vuxna • 3 maj 2015 • Tabernaklet i Salt Lake City

Bröder och systrar, välkomna till den världsomfattande andakten för unga vuxna, med ett särskilt välkommen till dem av er som tar examen i år från seminariet – en berömvärd prestation och ett bevis på er tro och kärlek till Herren. Jag inbjuder er att följa mångas exempel som är här i kväll och fortsätta er strävan mot andligt lärande i ett lokalt religionsinstitut eller ett av kyrkans universitet. Jag lovar att ni kommer att fortsätta få betydelsefull ledning i alla andra viktiga beslut i livet, och också möta människor som får stor inverkan på era liv.

I kväll ska ni få höra mig vittna om Herren Jesus Kristus och hans evangelium. Ni får höra mig använda orden ”jag vet”. Jag vill beskriva för er hur jag fick veta att han bokstavligen är Guds Son, världens Återlösare och Frälsare och att hans evangelium är sant.

Jag vill också hjälpa er upptäcka att era egna vittnesbörd om Herren Jesus Kristus och hans evangelium är mycket starkare än ni kanske tror.

Var är mitt vittnesbörd på trons skala?

Jag vill börja med att låta er göra en mental självbedömning. Se på linjen i den här illustrationen och poängsätt ert vittnesbörd efter trons skala:

Bild

Slide from a Powerpoint presentation given by Elder Lynn G. Robbins for May 3, 2015 CES Devotional.

Längst ner har vi ateisten. Vi ger ateisten en nolla. Längst upp på skalan är en tia, eller att ha fullkomlig kunskap om Jesus Kristus och hans evangelium. Var vill du placera dig själv på den här skalan? Jag misstänker att många av er ger sig själva lägre poäng än ni förtjänar.

Kom ihåg den siffra du gett dig själv och se om den ökar under den här presentationen, när vi tar upp olika trosstärkande delar av ett vittnesbörd och hur varje del hjälper oss gå framåt på trons skala och uppleva större frid och glädje.

Alma inbjuder var och en att ta första steget uppåt på trons skala genom att ”pröva mina ord och utöva en smula tro, ja, även om ni inte kan göra mera än önska att tro” (Alma 32:27; kursivering tillagd).

Bild

Slide from a Powerpoint presentation given by Elder Lynn G. Robbins for May 3, 2015 CES Devotional.

Önskan

Följande illustrerar hur klokt det är att ha en önskan att tro.

År 1623 föddes det franska underbarnet, matematikern och uppfinnaren Blaise Pascal. Bland hans upptäckter fanns den matematiska sannolikhetsteorin, som var den vetenskapliga bakgrunden till Rational Choice-teorin – ett logiskt eller rationellt sätt att fatta optimala beslut. I beslutsteorin gör Pascal skarpsinnigt observationen att i livets spel kan människan inte undvika livets största vadslagning – om Gud finns eller inte. Det har kallats Pascals trossats, där en persons liv – eller mer specifikt eviga liv – står på spel, som den här illustrationen visar:

Bild

Slide from a Powerpoint presentation given by Elder Lynn G. Robbins for May 3, 2015 CES Devotional.

Överst i kolumnerna finns två alternativ: antingen att Gud finns, eller att han inte finns. I raderna finns också två val: Jag kan antingen välja att tro eller att inte tro.

De möjliga resultatkombinationerna är dessa:

Om Gud finns och jag tror och handlar därefter, kan jag ärva evigt liv.
Om jag tror och Gud inte finns, har jag inget förlorat.
Om jag varken tror eller hedrar eller lyder Gud och han finns, går jag miste om evigt liv.
Om jag inte tror och Gud inte finns, har jag inget vunnit.
Enligt Pascals trossats är det optimala beslutet att tro på Guds existens, och att endast en dåre skulle satsa något mot Guds existens, eftersom han då har allt att förlora och inget att vinna.

Den förlorade sonen skulle säga att det han förlorar är chansen att ”äta, dricka och vara glad” (se 2 Ne. 28:7) – ett dåligt tröstpris när man betänker vad som står på spel. Han kanske ”gläds åt sitt verk en tid, [men] så småningom kommer slutet” (3 Ne. 27:11). Hans drömmar om festande och rumlande blir en levande mardröm när han oundvikligen vaknar upp med den andliga baksmälla han upplever i det här livet och upptäcker att ”ogudaktighet aldrig har inneburit lycka” (Alma 41:10) och hur han senare, på domens dag, ska ”bekänna inför Gud att hans domar är rättvisa” (Mosiah 16:1). Så småningom inser han att han blivit lurad av lögnens mästare med hans sockrade variant av elände förklätt till nöje. Alltså: ”Låt inte ditt hjärta avundas syndare” (Ords. 23:17).

Tack och lov fick den förlorade sonen en andra chans – vilket är en av de stora lärdomar Frälsaren vill att vi ska dra av den här liknelsen (se Luk. 15:11–32).

Så fröet – börja lära

Alma beskriver hur en person med en önskan kan börja sträva efter att tro:

”Låt denna önskan verka i er till dess ni tror så mycket att ni kan ge plats i hjärtat för en del av mina ord.

Nu skall vi jämföra ordet med ett frö. Om ni ger plats så [låt] ett frö … sås i ert hjärta” (Alma 32:27–28; kursiveringen tillagd).

Bild

Slide from a Powerpoint presentation given by Elder Lynn G. Robbins for May 3, 2015 CES Devotional.

Att så fröet innebär att du nu har handlat efter önskan med inspirerad nyfikenhet på försöket. Du har nu påbörjat lärandeprocessen.

Enligt skrifterna kan nu den här lärandeprocessen fortgå på två sätt: ”Och eftersom inte alla har tro så sök flitigt och lär varandra visdomsord, ja, sök i de bästa böcker efter visdomsord. Sök lärdom, ja genom studier och även genom tro” (L&F 88:118; kursivering tillagd).

Skrifterna lär oss också om två lärande-kanaler varigenom Anden undervisar oss:

”Ja se, jag skall tala till ditt förstånd och till ditt hjärta genom den Helige Anden, som skall komma över dig och som skall bo i ditt hjärta.

Och se, detta är uppenbarelsens ande” (L&F 8:2–3; kursivering tillagd).

Samordna lärande-metoder och lärande-kanaler

Innan vi återvänder till trons skala, vill jag illustrera relationen mellan de två lärande-metoderna och de två lärande-kanalerna. Att sammanbinda dem kan ge dig insikt om hur vi går framåt längs trons skala.

Bild

Slide from a Powerpoint presentation given by Elder Lynn G. Robbins for May 3, 2015 CES Devotional.

När Joseph Smith lärde sig om bön genom studier, läste han i Bibeln: ”Om någon av er brister i visdom skall han be till Gud, som ger åt alla villigt och utan förebråelser, och han skall få den” (Jak. 1:5).

Joseph lärde sig om bön genom tro när han handlade efter sin tro och gick till den heliga lunden och bad.

Överst på bilden ser vi de två lärande-kanalerna – förståndet och hjärtat.

Att förbinda lära genom studier med förståndet

När vi försöker lära genom studier, talar Herren till vårt förstånd i form av inspirerade tankar. Bland andra ord som finns där ”Studera” och ”Förstånd” möts kan vi tillägga följande ord som beskriver hur vi ska ge näring åt fröet:

Så fröet

Tankar
Intresse
Nyfikenhet
Utforska
Studera
Undersöka
Överväga
Frågor
Begrunda

Bild

Slide from a Powerpoint presentation given by Elder Lynn G. Robbins for May 3, 2015 CES Devotional.

Inspirerade frågor får oss att begrunda, och begrundan under Andens inverkan för oss till nästa nivå av lärande, där studier möter hjärtat.

Att förbinda lära genom studier med hjärtat

Fröet börjar snart gro och du börjar få känslor som inspireras av Anden. Det är hjärtat, eller inspirerade känslor, som utvecklar en tanke till en övertygelse.

Gror

Känslor
Övertygelse
Förstånd
Välbehagligt
Hjärtat blir djupt berört
Större tro och hopp
Inspirerad att handla

Bild

Slide from a Powerpoint presentation given by Elder Lynn G. Robbins for May 3, 2015 CES Devotional.

Alma uttrycker det så här: ”Om det är ett verkligt frö eller ett gott frö, och om ni inte kastar ut det genom er otro, så att ni motsätter er Herrens Ande, se, då skall det börja svälla i ert bröst. Och när ni kännerdessa svällningsrörelser skall ni börja säga inom er själva: Det måste så vara att detta är ett gott frö, eller att ordet är gott, ty det börjar utvidga min själ. Ja, det börjar upplysa mitt förstånd, ja, det börjar bli välbehagligt för mig” (Alma 32:28; kursivering tillagd).

Normalt associerar vi ju ordet förstå med sinnet, men flera skriftställen sammanför förståendet med hjärtat, till exempel ”och deras hjärtan var öppna, och de förstod i sina hjärtan orden i hans bön” (3 Ne. 19:33). På tal om Jakobs brev 1:5, sa den unge Joseph: ”Aldrig har något skriftställe gjort större intryck på en människas hjärta än vad detta den gången gjorde på mitt” (JS–H 1:12).

Med sådana känslor säger Alma: ”Och se, skulle inte detta få er tro att växa? Jag säger er: Jo. Men ändå har det inte vuxit till fullkomlig kunskap” (Alma 32:29; kursivering tillagd).

Det är ännu inte fullkomlig kunskap. Men när hjärtat berörts, inspireras vi att ta nästa steg på trons skala. Det inspirerade Joseph atthandla och ta till sig skriftens inbjudan att be. Han fick ingen förvissning förrän efter det att hans tro hade prövats (se Eth. 12:6).

Att förbinda lära genom tro med förståndet

Att lära genom att tro kräver att man handlar efter känslor och övertygelse.¹ Frälsaren gav just den inbjudan till att lära genom tro när han sa: ”Om någon vill göra hans vilja, skall han förstå om min lära är från Gud eller om jag talar av mig själv” (Joh. 7:17; kursivering tillagd). I den här versen lär oss Frälsaren att göra är den troshandling som förvandlar övertygelse till kunskap. Nejsägare förmanar han: ”Tro på gärningarna, om ni inte kan tro på mig. Då skall ni inse och förstå att Fadern är i mig och jag i Fadern” (Joh. 10:38; kursivering tillagd).

Om att veta, säger Alma:

”Och se, eftersom ni har gjort försöket och sått fröet, och det sväller och gror och börjar växa, måste ni veta att fröet är gott.

Och se, är nu er kunskap fullkomlig? Ja, er kunskap är fullkomlig i fråga om detta, och er tro ligger i dvala. Och detta beror på att ni vet, … ert förstånd börjar bli upplyst och ert sinne börjar utvidgas” (Alma 32:33–34, kursivering tillagd).

När ni handlade efter er tro gav det er kunskap.

Bland andra ord vi kan associera med att lära genom tro och förstånd, kan vi tillägga följande:

Växer

Göra
Kunskap (fullkomlig i fråga om detta)
Be
Omvändelse
Ändra beteende
Lyda
Upplevelser
Smaka

Bild

Slide from a Powerpoint presentation given by Elder Lynn G. Robbins for May 3, 2015 CES Devotional.

Alma använder verbet smaka på ett ovanligt sätt, när han talar om att smaka ljuset. Hör här:

”O, är då detta inte verkligt? Jag säger till er: Jo, eftersom det är ljus, och allt som är ljus är gott, eftersom det kan urskiljas, och därför måste ni veta att det är gott. Och se, är er kunskap fullkomlig när ni har smakatdetta ljus?

Se, jag säger till er: Nej. Inte heller bör ni lägga er tro åt sidan, ty ni har bara utövat er tro till att så fröet, så att ni kan göra försöket att få veta om fröet var gott” (se Alma 32:35–36, kursivering tillagd).

Det är när ni smakade och erfor ljuset som ni fick fullkomlig kunskap i fråga om detta, eller fick veta att fröet är gott. Ljuset inbjuder er att komma till Kristus, och Guds kraft gör underverk i er och omvänder er till Herren (se Alma 23:6).

Att förbinda lära genom tro med hjärtat

Alma fortsätter: ”Och se, när trädet börjar växa säger ni: Låt oss vårda det med stor omsorg … och med stor flit och med tålamod, och ser framåt mot dess frukt …

då skall ni snart få plocka [eller smaka] frukten därav som är högst dyrbar” (Alma 32:37, 41–42, kursivering tillagd).

Ge näring och smaka

Omvändelse
Bli
Mäktig förändring i hjärtat
Dop
Den Helige Anden
Välsignelser
Glädje och lycka
Önskan att dela med sig
Bli som Jesus Kristus

Bild

Slide from a Powerpoint presentation given by Elder Lynn G. Robbins for May 3, 2015 CES Devotional.

Att smaka av frukten leder oss fram dit att lära genom tro och av hjärtat möts. Här upptäcker vi själva att frukten verkligen är söt och dyrbar. Att följa Jesus Kristus och göra hans vilja låter oss smaka av hans försoning och evangeliet på många sätt. Tidigare i processen blev våra hjärtan djupt berörda. Nu äger ”en mäktig förändring rum i hjärtat”, så som Alma beskriver (se Alma 5:12), och Anden omsätter vår upplevelse och kunskap till omvändelse.

När vi är ”omvända till Herren” (se Alma 23:8), följer vi Frälsaren genom att bli döpta och ta emot den Helige Andens gåva. När vi smakar evangeliets frukter upplever vi välsignelser och sådan glädje och lycka att vi vill dela det med andra, så som Lehi gjorde: ”Och då jag åt av dess frukt fyllde den min själ med mycket stor glädje. Därför började jag önska att även min familj skulle äta därav, ty jag visste att den var mer begärlig än all annan frukt” (1 Ne. 8:12).

Att bli ”omvänd till Herren” är bokstavligen den mäktiga förändring och förvandling till att bli lik Jesus Kristus genom att ”ge efter för den Helige Andens maningar och lägga av den naturliga människan och bli en helig genom Herren Kristi försoning” (se Mosiah 3:19). I ordet djupare mening är vår omvändelse inte fullständig förrän vi vuxit andligen och ”blir helt uppfyllda av Kristus” (Ef. 4:13). Det blir en livslång strävan och resa av tro på honom samt med hans gudomliga nåd och hjälp (se 2 Ne. 25:23).

Denna livslånga omvändelse kräver helt klart fortsatt vård från vår sida så att vi undviker att det vissnar bort, som Alma beskriver: ”Men om ni försummar trädet och inte ser till att det får näring, se, då kan det inte slå rot. Och när solens hetta kommer och bränner det vissnar det bort” (Alma 32:38).

”Därför måste ni sträva framåt med ståndaktighet i Kristus, med fullkomligt klart hopp och kärlek till Gud och till alla människor. Om ni alltså strävar framåt, mättar er med Kristi ord och håller ut intill änden, se, så säger Fadern: Ni skall få evigt liv” (2 Ne. 31:20; kursivering tillagd).

Bild

Slide from a Powerpoint presentation given by Elder Lynn G. Robbins for May 3, 2015 CES Devotional.

Den här mäktiga förändringen och omvändelsen innebär inte att vi inte fortfarande har frågor. Men när vi smakat ljuset bör frågorna inympa i oss en önskan att fortsätta lära snarare än orsaka tvivel som kan få vår växande tro att vissna. ”Och för var och en som tror på mitt namn utan att tvivla skall jag bekräfta alla mina ord” (Morm. 9:25).

Det är bra att ställa frågor. De får oss att begrunda, söka och be. Joseph Smith fortsatte att ha frågor under hela livet. Nästan varenda kapitel i Läran och förbunden uppenbarades till honom som resultat av en fråga som han tog till Herren i bön, rad på rad, bud på bud. På samma sätt lärde Frälsaren sig: ”Och han mottog inte fullheten från början, utan fortsatte från nåd till nåd tills han mottog en fullhet” (L&F 93:13).

Fullkomlig kunskap

Om vi återvänder till vår tros skala skrev vi längst upp ”fullkomlig kunskap om Jesus Kristus och hans evangelium”.

Bild

Slide from a Powerpoint presentation given by Elder Lynn G. Robbins for May 3, 2015 CES Devotional.

Låt os se på uttrycket ”fullkomlig kunskap”. När Alma talar om att smaka ljuset lär han att ”er kunskap är fullkomlig i fråga om detta” (Alma 32:34). Sök i följande vers hur profeten Mormon använder uttrycket ”fullkomlig visshet”, när han själv vittnar om samma ljus:

”Ty se, mina bröder, det är givet er att döma för att ni skall kunna skilja gott från ont. Och sättet att döma är så tydligt att ni kan veta det med fullkomlig visshet, liksom dagsljuset skiljer sig från den mörka natten.

Ty se, Kristi Ande ges åt varje människa för att hon skall kunna skilja gott från ont. Därför visar jag er hur ni bör döma, ty allt som inbjuder till att göra gott och som förmår människor att tro på Kristus kommer genom Kristi kraft och gåva, varför ni med fullkomlig visshet kan veta att det är av Gud. …

Och nu, mina bröder, eftersom jag vet att ni känner till ljuset enligt vilket ni kan döma, det ljus som är Kristi ljus: Se till att ni inte dömer orätt” (Moro. 7:15–16, 18, kursivering tillagd).

Båda profeterna vittnar om att det är Kristi ljus som ger oss fullkomlig kunskap om sanningen. Till och med världens människor erkänner att de har en inre känsla av rätt och fel. De erkänner Kristi ljus när de använder ordet samvete, på latin conscientia, eller ”medvetande inom en”².

Med det ljuset som vårt sanningsvittne fortsätter vi på trons skala rad på rad, bud på bud (se 2 Ne. 28:30; L&F 98:12; 128:21), ”och genom den Helige Andens kraft kan ni få veta sanningen om allting” (Moro. 10:5, kursivering tillagd).

Om en liten stund ska vi faktiskt pröva det som Alma sa, så att ni blir påminda om hur ljuset smakar och hur det ger er fullkomlig kunskap.

Motsatser uppenbarar sanningen

Innan vi går vidare med provet, är det viktigt att identifiera ännu ett ytterst viktigt element i processen. Vi lär i 2 Nephi 2 att det ”måste … finnas en motsats till allting” (2 Ne. 2:11). Människan ”smakar det bittra så att de kan värdesätta det goda” (Mose 6:55). Hälsa handlar till exempel primärt om studiet av dess motsats: sjukdomar. Frihet är studiet av förtryck och slaveri, lycka är studiet av sorg och så vidare. Och liksom eldflugors små underverk går ljuset obemärkt förbi utan en mörk bakgrund.

Motsatser är oundgängliga för vår utbildning och lycka. Utan motsatser förblir sanningen gömd fullt synlig, liksom man tar luften för given till det ögonblick när man kippar efter andan. Eftersom Kristi ljus är ständigt närvarande, märker många inte Anden i sina liv, liksom lamaniterna i 3 Nephi 9:20 som ”döptes med eld och med den Helige Anden, och de visste det inte”.

Motsatser inte bara uppenbarar eller avslöjar sanningen, utan lyfter också fram dess inre kraft, glädje och sötma. Det krävdes till exempel en smak av det bittra livet för den förlorade sonen innan han insåg vilket ljuvligt liv han hade övergett hemma och hade tagit för givet i sin ungdom.

Det är först genom smärta och sjukdom som vi lär oss uppskatta vår hälsa. Faller vi offer för oärlighet uppskattar vi redbarhet. När vi upplever orättvisa eller grymhet värdesätter vi kärlek och godhet – allt med ”fullkomlig kunskap” eftersom vi smakat bådas frukt genom ljuset inom oss. Fullkomlig kunskap kommer frukt efter frukt, genom motsatser till allting. Lydnad mot Guds bud lovar slutlig lycka, tillväxt och utveckling genom att vi upplever motsatser, inte undviker dem. ”Stilla hav skapar inga skickliga sjömän.”³

Betänk dessa insiktsfulla ord av profeten Joseph Smith: ”Genom att bevisa motsatser, klargörs sanningen.”⁴

Och de här från Brigham Young: ”Alla fakta bevisas och klargörs genom sina motsatser.”⁵

Trons prov

Nu ska vi låta er delta i provet genom att låta er betrakta några ”att vara”-bud, eller kristliga dygder, var och en ställd mot sin motsats. När ni betraktar vart och ett, bör Kristi ljus inom er bekräfta för sinne och hjärta att den kristliga dygden är ljuv och dess motsats bitter:

Kärlek kontra hat, fientlighet, motstånd.
Ärlighet kontra lögn, bedrägeri, stöld.
Förlåtelse kontra hämnd, agg, bitterhet.
Vänlig kontra elak, arg, ovänlig.
Tålmodig kontra lättstött, hetlevrad, intolerant.
Ödmjuk kontra stolt, oläraktig, arrogant.
Fridsstiftande kontra stridslysten, söndrande, provocerande.
Hängiven kontra tröttna, ge upp, motspänstig.

Det här är bara en handfull kristuslika dygder, men de räcker för att tydligt visa effekten av att pröva fröet.

När ni tänkte igenom den här listan insåg ni att ni har känt kraften, sanningen och sötman i varje dygd, en och en, genom tusentals bekräftande upplevelser. God frukt bevisar och bekräftar sig själv – genom sin smak. Beviset ligger i ätandet, frukt efter frukt, rad på rad, vardera med ”fullkomlig kunskap”. Det var kanske detta aposteln Paulus menade när han sa: ”Pröva allt, behåll det goda” (1 Tess. 5:21, kursivering tillagd). Om du har integrerat de här och andra dygder i ditt liv, har du troligen kommit mycket längre på trons skala än du trodde.

Men det här är bara vad jag kallar ett terrestrialt vittnesbörd, eller ett som liknar månens härlighet. En god gudfruktig människa i varje religion har samma vittnesbörd, för också de har det Kristi ljus som Mormon talade om, och har tagit till sig en del av hans evangelium.

Trons prov – nästa nivå

Ett celestialt vittnesbörd, som liknar solens härlighet, kommer när man söker ”Faderns fullhet” (se L&F 76:75–78; 93:19). När någon är döpt och värdig den Helige Andens gåva tar han eller hon emot en större del av Kristi ljus, så som beskrivs i den här versen ur Mormons bok: ”Om detta är ert hjärtas önskan, vad har ni då emot att döpas i Herrens namn … så att han än rikligare kan utgjuta sin Ande över er?” (Mosiah 18:10, kursivering tillagd).

President Dieter F. Uchtdorf lärde oss att ”ju mer vi vänder vårt hjärta och sinne till Gud, desto mer himmelskt ljus faller över vår själ”.⁶

”Den som tar emot ljus och förblir i Gud får mer ljus, och detta ljus växer sig klarare och klarare fram till den fullkomliga dagen” (L&F 50:24).

Jag behöver inte säga till er att ett klarare ljus förbättrar er sikt – det vet ni. Profeten Joseph Smith sa: ”Ju närmare människan kommer fullkomligheten, desto klarare blir hennes syn och större hennes glädje.”⁷

Med bättre ljus att se vid kan vi ta experimentet till celestial nivå och ställa några av de lärosatser som är unika för Jesu Kristi Kyrka av Sista Dagars Heliga mot dem som finns på andra platser med svagare ljus men vanligtvis med rena avsikter:

Gud är vår Fader och vi är skapade i hans avbild – kontra – Han är inte bokstavligen vår Fader, han är obegriplig, ovetbar.
Hans gudomliga organisation med profeter och apostlar – kontra – Övergivandet av hans etablerade mönster.
Herren är en ordningens Gud som styr dem som bär prästadömets nycklar – kontra – Förvirring, oförenliga röster, ”falska andar” (L&F 50:2).
Prästadömets myndighet och kallad av Gud – kontra – En examen i teologi, vald, anställd eller självutnämnd.
Förrättningar och förbund – kontra – Att bara leva ett gott liv.
Barn är oskyldiga – kontra – Barndop.
Mormons bok, ett andra vittne – kontra – Bibeln, ett enda vittne.
Tempeltjänst för de döda – kontra – Tänd ett ljus och be för de döda.
Evigt äktenskap och familjer – kontra – Tills döden skiljer oss åt.

Det är belysande att ställa sanning mot dess motsats. Det hjälper till att avslöja det uppenbara, det som är gömt fullt synligt. Vi inser att vi vet mycket mer än vi trodde. Det bör inspirera oss att fortsätta att ”söka flitigt i Kristi ljus … och … hålla fast vid allt som är gott” (se Moro. 7:19).

”Saliga är de som tror, fastän de inte ser” (Joh. 20:29)

Låt oss nu undersöka en annan intressant aspekt av tro och vittnesbörd.

I Handledning för skriftstudier står det att ”[sann tro] måste ha Kristus i centrum för att leda till frälsning. …

[Den] innebär hopp och visshet om det vi inte kan se men ändå är verkligt [Hebr. 11:1].”⁸

Visst är det intressant att sann tro på Jesus Kristus är att ”tro utan att se”, medan världen tror motsatsen, att ”se är att tro”.

Den naturliga människan upptäcker världen genom de fem sinnena och kräver tecken som bevis. Men skrifterna är fulla av exempel på människor som fick manifestationer av Guds närvaro och makt genom de fem sinnena utan att uppnå varaktig omvändelse:

Laman och Lemuel såg en ängel (se 1 Ne. 3:29). De hörde Herrens röst som ”tuktade dem allvarligt” (1 Ne. 16:39). De kände Guds makt när Nephi räckte ut sin hand och ”Herren skakade om dem” (1 Ne. 17:54). De smakade och luktade: ”Jag skall göra er föda välsmakande så att ni inte behöver tillaga den” (1 Ne. 17:12). Trots många manifestationer genom alla fem sinnena gjorde Laman och Lemuel uppror. Stämde att se är att tro in på dem?
När Mose ledde Israels barn ut ur Egypten bevittnade de plågorna, eldstoden, Röda havet delades, de smakade manna – upplevelser med alla fem sinnena. ”Och trots att de leddes av Herren sin Gud och sin Återlösare som gick framför dem och ledde dem om dagen och gav dem ljus om natten och gjorde allt för dem som var lämpligt för människan att få, förhärdade de sina hjärtan och förblindade sina sinnen och smädade Mose och den sanne och levande Guden” (1 Ne. 17:30). Att se var för dem sannerligen inte att tro!
Det finns många andra liknande exempel i skrifterna, men det mest förbluffande exemplet av alla är de andligt oförmögna som förkastade Frälsaren, trots att han var ibland dem. ”Fastän han hade gjort så många tecken inför dem, trodde de inte på honom” (Joh. 12:37; se även L&F 138:26).

Det finns alltför många exempel på motsatsen för att hävda att se är att tro. De som hoppas på att få en imponerande händelse som hjälp att definiera sina vittnesbörd inser inte att det större vittnesbördet och Andens bekräftelse kommer till oss dagligen på många små sätt, såsom när du senast strök under i skrifterna. Tänk på det. Orsaken till att du strök under i skrifterna var att du fick ett intryck, en insikt, en ”aha-upplevelse”. Ett inspirerat intryck är en uppenbarelse.

Ett annat exempel på uppenbarelse är när man manas att göra en god gärning, för ”allt som inbjuder till att göra gott … kommer genom Kristi kraft och gåva” (Moro. 7:16). Kristi ljus finns överallt! Du smakar det varje dag. Och av de här viskningarna, ”av det ringa[,] kommer det som är stort” (L&F 64:33).

”Genom den Helige Andens kraft kan ni få veta sanningen om allting” (Moro. 10:5)

Kan ni komma på någon i Mormons bok som såg en ängel och trodde? Ni tänker nog på Alma den yngre. En ängel hade visat sig för honom och Mosiahs söner. Han ”nedsteg liksom i ett moln, och han talade så som med åskans röst” (Mosiah 27:11). Ni känner till resten av berättelsen – Almas omvändelse och det tjänande som följde.

Var se detsamma som att tro för Alma? Nej! Varför? Därför att Alma inte ännu hade utövat sin handlingsfrihet till att lära genom studier och tro, och hade ännu inte bett för att få veta sanningen. Att se är ingen genväg till tro eller vittnesbörd, vilket visas av exemplen jag precis nämnde. Alma beskriver själv hur han fick sitt vittnesbörd, och han tillskriver det inte en ängels besök. Faktum är att han inte ens nämner ängeln i sitt vittnesbörd:

”Och detta är inte allt. Tror ni inte att jag själv känner till detta? Se, jag vittnar för er att jag vet att detta som jag har talat om är sant. Och hur tror ni jag vet att det är sant?

Se, jag säger er att det har tillkännagivits för mig genom Guds Helige Ande. [Ljuset.] Se, jag har fastat och bett i många dagar för att jag själv skulle kunna få vetskap om detta. Och nu vet jag själv att det är sant, ty Herren Gud har uppenbarat det för mig genom sin Helige Ande, och detta är uppenbarelsens ande som är i mig” (Alma 5:45–46, kursivering tillagd).

En ”tankeställare” eller en kortsiktig förändring i beteende kan fås genom påverkan utifrån och in genom de fem sinnena, men de är alltid kortlivade, som för Laman och Lemuel. Ett bestående vittnesbörd kan bara komma inifrån och ut, när man lär genom studier och tro, medan den Helige Anden planterar evangeliet ”i deras inre och skriver det i deras hjärtan” (se Jer. 31:33). Det var därför som nephiterna, som trots att de hade sett, hört och känt Frälsaren när han besökte dem, och hade smakat och luktat på brödet och vinet som han genom ett under gett dem (se 3 Ne. 20:3–9), ändå ”bad om det som de önskade mest. Och de önskade att den Helige Anden skulle ges till dem” (3 Ne. 19:9).

För några år sedan återgav en äldre missionär följande händelse för mig. Det hände honom när han var en ung man på 60-talet och illustrerar också att det bara är genom studier och bön som den Helige Anden vittnar för oss om sanningen. Han sa:

”Jag bodde ensam i Provo, Utah i en liten lägenhet nära centrum. Jag arbetade som säljare i en liten möbelaffär i Provo, och det var under långhelgen kring nyår som det här inträffade.

Vi hade långledigt över helgen. Det var torsdagen den 31 december, nyårsafton. Vi hade fått ledigt från torsdag till måndag och jag var i min lägenhet utan planer på att fira nyår. Jag lagade middag, väntade på att den skulle bli klar och ville ha något att läsa. Jag hade ingenting hemma, så jag gick till grannen för att fråga några unga män som bodde där (elever vid BYU) om de hade något – jag hoppades på ett nummer av Field & Stream, [en friluftstidning] eller något sådant. De sa att de inte hade några tidningar, men de hade en bok som jag kanske ville läsa. De gav mig en Mormons bok.

Jag hade ju hört talas om mormonkyrkan (vem i Utah har inte det?), men jag kände inte till boken. Jag tackade dem och tog in den till mig. Under middagen bläddrade jag igenom den och började läsa. Jag medger att jag skummade igenom några delar och försökte komma på handlingen. Där fanns namn och platser jag aldrig hört talas om, men den fångade inte mitt intresse. Så efter middagen tog jag med mig boken och lämnade tillbaks den med orden: ”Nej, tack.”

’Bad du om saken’, frågade en ung man. ’Bad om saken?’ svarade jag. ’Jag ville bara ha något att läsa, inte något att be om.’ Det här var inledningen till ett mycket intressant samtal om Mormons boks innehåll. De berättade att det var en helig skrift, en bok som jag borde be om och sedan läsa med verklig önskan att få veta om den var sann eller inte, att Gud skulle uppenbara sanningen för mig genom den Helige Andens kraft.

Jag hade vuxit upp som katolik, och fastän jag inte var aktiv just då, höll jag fast vid mitt medlemskap i den katolska kyrkan med ett fast grepp eftersom det var allt jag kände till. De enda böner jag bett var Fader vår, Ave Maria och läsning i min bönbok – något jag inte gjort på länge, länge. Och nu bad några unga män mig att be till en Gud jag inte kände riktigt och fråga honom om boken var sann eller inte. Men vadårå, jag hade inget annat att göra och jag hade en lång, lång helg framför mig. Jag tog hem boken, öppnade en flaska öl, tände en cigarrett och gick ner på knä och bad Gud berätta för mig om den här boken var sann. Så började jag läsa: ’Då jag, Nephi, är född av goda föräldrar …’

Namnen och platserna var desamma som de jag läst bara några timmar tidigare. Den enda skillnaden var ett ”uppskov i min misstro” som magiskt hade kommit över mig. Jag var bokstavligen i boken! Jag såg Nephi. Jag såg hans bröder och jag blev arg när de behandlade honom illa. Jag tyckte om Nephi! Jag hejade på de goda och tyckte synd om de onda. Jag läste i timmar, och jag kunde inte lägga undan boken. När jag så småningom tittade på klockan, var den nästan fem på morgonen. Jag önskade mig själv Gott Nytt År och gick och lade mig.

Jag vaknade omkring halv nio och sträckte mig instinktivt efter boken. Och så var det hela det veckoslutet. Liksom för broder Parley P. Pratt var tanken på mat till besvär, jag ville inte bli störd av någonting. Jag lyfte luren av klykan och läste hela dagen, med bara ett snabbt mellanmål då och då. Liksom första natten insåg jag till sist att det var tidig morgon, jag sov några timmar, tog upp boken och fortsatte med mitt självpåtagna maraton. Slutligen, klockan fem måndag morgon, hade jag läst hela boken och somnade – utpumpad.

Strax före jul det året hade jag sålt en stor mattinläggning i området American Fork. Det var en särskild sorts matta och min chef ville att jag skulle ha tillsyn över mattläggarna. Min chef var före detta biskop i Provo-området och hade pratat med mig om kyrkan flera gånger, men jag hade inte varit intresserad. Han var en bra chef, men man ville inte reta honom för han hade ett häftigt humör. Det var den här måndagsmorgonen klockan åtta som jag skulle övervaka mattinläggningen. Den utsatta tiden kom, men jag kom inte. Klockan blev nio och sedan tio.

Till slut omkring halv elva kom min chef, arg som ett bi, till min lägenhet, steg in genom dörren redo att ge mig en avhyvling. Han såg mig ligga på soffan med en Mormons bok på bröstet och ändrade sig. Han stängde tyst dörren och gick tillbaks till butiken, säker på att han själv kunde få igång mattläggarna. Strax före halv tolv vaknade jag (utan att veta om chefens besök), såg på klockan och bad en bön igen, för andra gången på kort tid. Jag klädde mig snabbt (jag trodde att när jag kom fram skulle jag troligen inte ha jobbet kvar), steg in i bilen och skyndade mig till arbetsplatsen.

Jag såg chefen där och gick fram till honom för att be om ursäkt. Han vände sig om, log brett och frågade: ’Vad tyckte du om boken?’ Jag insåg vad som måste ha hänt. I minnet gick jag tillbaks över det gångna veckoslutet, och genom tårfyllda ögon sa jag det enda jag kunde säga: ’Boken är sann. Mormons bok är Guds ord.’ Så började jag gråta och han kom fram och lade armarna om mig och höll om mig. Jag döptes som medlem i Jesu Kristi Kyrka av Sista Dagars Heliga den 22 januari 1965.”

Jag mötte den här gode brodern några årtionden efter hans omvändelse när han och hans hustru verkade som missionärer på San Diego Mormon Battalions besökscenter. Jag tycker om den här berättelsen på grund av kontrasten mellan hans två försök att läsa Mormons bok. Första gången han började läsa var det utan ärligt uppsåt och utan bön. Vid det andra försöket, med önskan och bön, var det en helt annan upplevelse.

Det finns bara ett sätt att få veta om Mormons bok och evangeliet är sant, och det krävs mer än nyfikenhet och mer än de fem sinnena. Det krävs uppriktig användning av den fria viljan och att handla efter en önskan att få veta:

”Och jag uppmanar er att ni, när ni får dessa uppteckningar, frågar Gud, den evige Fadern, i Kristi namn, om inte dessa uppteckningar är sanna. Och om ni frågar med ett uppriktigt hjärta, med ärligt uppsåt och med tro på Kristus, skall han uppenbara sanningen om dem för er genom den Helige Andens kraft.

Och genom den Helige Andens kraft kan ni få veta sanningen om allting” (Moro. 10:4–5).

Det löftet innehåller inget ”han kanske” eller ”kanhända” eller ”möjligen”. Löfte lyder: ”Han skall uppenbara sanningen om dem för er genom den Helige Andens kraft.”

En annan viktig princip som vi upptäcker i den här berättelsen är att man inte behöver läsa hela Mormons bok innan vittnesbördet kommer. Mannen i den här berättelsen smakade ljuset på första sidan. Han behövde inte äta hela pizzan innan han visste att den var god. För andra är det mer något man får smak på efterhand som ljuset blir godare. Det tycks vara det Alma menar med det han säger i den här versen: ”Ja, det börjar upplysa mitt förstånd, ja, det börjar bli välbehagligt för mig” (Alma 32:28).

Ditt vittnesbörd är starkare än du tror

När vi började bad jag dig poängsätta ditt vittnesbörd på trons skala. Jag hoppas du har upptäckt att ditt vittnesbörd är mycket mer utvecklat än du trodde. Med den Helige Anden som lärare har du fått fullkomlig kunskap om många av evangeliets frukter, och frukt efter frukt, rad på rad, har ditt vittnesbörd blivit starkare dag för dag.

Bild

Slide from a Powerpoint presentation given by Elder Lynn G. Robbins for May 3, 2015 CES Devotional.

Ju mer man lär sig om och lever efter evangeliet, desto mer ljus får man och desto tydligare ser man att Faderns plan är det sunda förnuftets evangelium. Vi lär av egen erfarenhet att frukten från livets träd verkligen är dyrbar och ”sötare än allt annat [vi] någonsin tidigare smakat” och att den fyller själen ”med mycket stor glädje” (1 Ne. 8:11–12). Vi börjar älska den tack vare de välsignelser, den glädje och den kontroll det ger över positiva utfall i livet, och för hoppet om ändlös lycka i eviga familjer.

Jag vittnar om att jag vet, och jag vet att jag vet, genom den Helige Anden, att Mormons bok är sann. Den är Guds ord. Den är ljuvlig och dyrbar att smaka. Jag älskar och njuter av smaken. Jag vittnar om att Jesus Kristus är Guds Son och att han korsfästes och led för världens synder. Han är vår Frälsare och fortsätter leda och styra sin kyrka och sitt rike här på jorden genom levande profeter och apostlar. Jag vittnar om hans namn och om dessa heliga sanningar i Jesu Kristi namn, amen.