Budbärare av goda nyheter
S&I:s årliga utsändning 2023
Fredagen den 27 januari 2023
Broder Chad H Webb: I forna tider ansågs det vara en oerhörd ära att bli utvald till budbärare av goda nyheter, särskilt att vara budbäraren när ett slag hade vunnits. År 490 f.Kr. utvaldes en ung man vid namn Feidippides till äran att få föra nyheten till oroliga invånare i Grekland att deras arméer hade räddat deras nation genom att besegra de persiska inkräktarna. Enligt legenden sprang Feidippides hela vägen från Marathon till Aten för att förkunna den goda nyheten. Mer än 2 500 år senare firar människor med mycket bättre kondition än jag minnet av detta lopp genom att själva springa maraton.
Jesaja talade om att vara budbärare med goda nyheter med orden:
”Och dessa är de som har förkunnat frid, som har bringat glädjebud om det som är gott, som har förkunnat frälsning och sagt till Sion: ’Din Gud regerar!’
Och o, hur ljuvliga var inte deras fötter på bergen!
Och … hur ljuvliga är inte deras fötter på bergen, vilka ännu förkunnar frid?”1
Dessa verser i skrifterna förändrade allt för mig när jag var en ung, missmodig missionär med hemlängtan. Anden i dessa verser öppnade mitt hjärta och sinne för det faktum att jag hade fått förtroendet att vara budbärare av de bästa nyheter världen någonsin kunde höra. Förtvivlan och självömkan ersattes med hopp och tacksamhet, och jag har aldrig glömt den morgonen då jag först förstod genom den Helige Anden att jag skulle representera Frälsaren genom att framföra dessa goda nyheter om hans ojämförliga kärlek, hans försonande offer och hans seger över synd och död.
Varje dag ni går in i ett klassrum är ni budbärare om den stora glädjen i Jesu Kristi evangelium. Tack för att ni förkunnar frid i en värld av splittring och oenighet och kommer med ljus och sanning i en värld som kan kännas mörk och full av förvirring. Detta är Jesu Kristi sanna kyrka. Ni har förberetts och utvalts till att vara fridens budbärare till ungdomarna och de unga vuxna i Herrens kyrka. Vilken ära det är att få representera Jesus Kristus, att undervisa om hans evangelium och att sträva efter att undervisa om det på hans sätt.
Förra året fick vi möjligheten att undervisas av äldste Dieter F. Uchtdorf i det att han introducerade den nya handboken Undervisa på Frälsarens sätt. Jag älskar att den här nya handboken fokuserar på Jesu Kristi exempel som Läromästaren. Som äldste Uchtdorf sa: ”Det bästa sättet att bli en bättre lärare är att bli en bättre efterföljare till Jesus Kristus.”2
Nu när Undervisa på Frälsarens sätt finns tillgänglig kommer vi att avveckla handboken Studera och undervisa om evangeliet. Undervisa på Frälsarens sätt är inte avsedd att vara en utbildningsresurs; dess syfte är att ge definitioner och förklaringar av effektivt lärande och effektiv undervisning. Utbildningsresurser har och kommer att fortsätta produceras för att hjälpa er tillämpa principerna som lärs ut i Undervisa på Frälsarens sätt. Dessa resurser innefattar några delar från handboken Studera och undervisa om evangeliet som har hjälpt elever i flera år.
Jag vet att många av er redan har ägnat ansenlig tid åt att studera Undervisa på Frälsarens sätt och begrunda frågorna i den personliga utvärderingen. Tack för allt ni gör för att vara kristuslika lärare i det återställda evangeliet.
För att ytterligare förbättra vårt utbildningsmaterial skulle jag även vilja tillkännage en justering av seminariets och institutets officiella målsättning. Innan jag berättar om den nya formuleringen av vår målsättning vill jag ge er lite bakgrund till den. De senaste två åren har vi fokuserat på att tillhandahålla elevupplevelser som leder till omvändelse, relevans och samhörighet och att göra dessa upplevelser tillgängliga för fler ungdomar och unga vuxna. Det är av yttersta vikt att vi inser att dessa principer inte är likvärdiga. Det yttersta syftet är att tillhandahålla upplevelser som inbjuder våra elever att lära sig evangeliet och fördjupa sin omvändelse till Jesus Kristus.
Relevans och samhörighet är viktigt, men de är indirekta resultat. De är medlen till ett ändamål som, när de används effektivt, kan leda till vårt direkta mål, vilket är omvändelse. Relevans som leder till omvändelse handlar om mer än att bara prata om intressanta saker med våra elever. Ingenting är mer relevant för vår eviga utveckling och lycka än Jesus Kristus och hans återställda evangelium. Frälsningsplanen är Guds plan för alla sina barn. Den har omedelbar relevans och evig betydelse för varje barn till Gud.
Relevans som leder till omvändelse förankras när den Helige Anden hjälper eleverna förstå Guds plan, Jesu centrala roll i den planen och evangeliets betydelse i våra dagliga liv. Relevans som leder till omvändelse hjälper eleverna förstå hur skrifterna och nutida profeters lärdomar förhåller sig till deras omständigheter och behov. Det hjälper dem förstå hur evangeliet besvarar deras djupaste frågor. Det sker när de känner sig inspirerade att handla i tro på Jesus Kristus och upplever att vår himmelske Faders utlovade välsignelser uppfylls. Det är relevans som leder till omvändelse.
Det är också så att samhörighet i sig inte är slutmålet. Faktum är att eftersom ordet samhörighet används på så många sätt, kan det ibland missförstås vad vi menar med samhörighet i evangeliesammanhang. Många av oss har känt samhörighet i flera olika sammanhang. Under min uppväxt kände jag det i idrottslag. Mina lagkamrater var mina närmaste vänner och jag engagerade mig definitivt för att vi skulle få framgång. Samhörighet av detta slag är sunt och rentav viktigt. Men samhörighet som leder till omvändelse är så mycket mer.
Äldste D. Todd Christofferson lärde på den senaste generalkonferensen att läran om samhörighet har tre delar: insamlingen av Herrens förbundsfolk, tjänande och uppoffring och Jesu Kristi centrala roll för samhörighet.3 Dessa koncept utgör kärnan i det vi menar när vi säger att samhörighet leder till omvändelse. Samhörighet inbegriper visserligen att älska och respektera varandra. Det inbegriper också principer som för oss till Frälsaren och engagerar oss i hans sak i det att vi hjälper varandra att vandra på förbundsstigen tillbaka till honom.
Välsignelserna av äkta evangeliecentrerad samhörighet inbegriper även förbundsband. Samhörighet, såsom det definieras i ljuset av det återställda evangeliet, hjälper oss att inse vår sanna identitet och vår eviga relation med vår Fader i himlen. Våra förbund blir tillgängliga tack vare hans kärlek till oss och förenar oss med honom, med våra familjer och med en gemenskap av troende som har lovat att bära varandras bördor. Den här sortens samhörighet leder till omvändelse till Jesus Kristus och hans återställda evangelium.
Låt mig nu återgå till ändringen av vår målsättning, som har godkänts av kyrkans utbildningsråd. För att kunna göra omvändelse till det direkta målet för all vår undervisning och alla lärandeupplevelser kommer vår målsättning nu att lyda: ”Vårt mål är att hjälpa ungdomar och unga vuxna att fördjupa sin omvändelse till Jesus Kristus och hans återställda evangelium, kvalificera sig för templets välsignelser och förbereda sig själva, sina familjer och andra för evigt liv tillsammans med sin Fader i himlen.” Den här ändringen hjälper oss att organisera vår utbildning och våra ansträngningar att skapa lärandeupplevelser i hopp om att kunna hjälpa eleverna vara livslånga lärjungar till Jesus Kristus. Lärarens identifierade roller i Undervisa på Frälsarens sätt förblir desamma för att hjälpa oss bättre förstå lärarens roll i att hjälpa elever fördjupa sin omvändelse. Vi har även uppdaterat styckena Följa, Undervisa och Administrera i samband med vår målsättning som ni hittar på S&I:s webbplats.
Vad som än kan tänkas förändras eller komma att betonas i våra ansträngningar att effektivt undervisa om evangeliet, är det som aldrig förändras att vi sätter Kristus och eleven i centrum och utgår från skrifterna. Och vi kommer alltid att försöka ingjuta den Helige Andens inspiration och vittne i vår undervisning och i våra lärandeupplevelser. Allt vi gör bör fördjupa vår omvändelse till Jesus Kristus och hans återställda evangelium eftersom han är svaret på deras utmaningar och frågor. Han är deras räddnings och återlösnings Gud.
Jag skulle nu vilja göra ännu ett tillkännagivande om ännu ett godkännande av kyrkans utbildningsråd. Återigen vill jag ge lite bakgrund till det här tillkännagivandet, den här gången med hjälp av en princip som Frälsaren undervisade om. Nyligen lade jag märke till att i liknelsen om såningsmannen sa Jesus att vissa frön bar frukt hundrafalt, vissa sextiofalt och vissa trettiofalt. Det som intresserade mig när jag läste detta var att allt detta växte i det Frälsaren sa var god jord. Det var inte vid vägen, på stenig mark eller fröet som föll bland tistlar; det här var god jord.
Det fick mig att undra om vårt nuvarande sätt att ställa krav för kurspoäng kan liknas vid att bara erkänna dem som gav skörd hundrafalt och att vi misslyckas med att erkänna och vara tacksamma för de elevers ansträngningar och bidrag som ger frukt sextiofalt och trettiofalt. Eleverna har olika nivåer av stöd från familjen, kunskap om evangeliet och personligt engagemang. Vi bör naturligtvis ha höga förväntningar, men vi bör också vara försiktiga så att vi inte får dem som gör sitt bästa i sina omständigheter att tappa modet.
Dessa verser fick oss att undra om det var möjligt att bibehålla höga normer och hitta sätt att personanpassa vårt förhållningssätt. Kunde vi hitta sätt att uppmuntra och erkänna utveckling och tillväxt på varje nivå längs förbundsstigen och hjälpa alla våra elever att få framgång? Kunde vi stötta dem i deras ansträngningar att studera skrifterna och lära sig evangeliet med mer intuitivt motiverade mål, så att de kunde utveckla vanor och mönster som de behåller långt efter lektionernas slut?
Med det i åtanke skulle jag vilja tillkännage följande för seminariet: Kunskapsutvärderingen går från att vara en individuell utvärdering till en grupputvärdering som ska tillse att eleverna har lärt sig det presenterade innehållet. De som har bemästrat innehållet kan hjälpa andra så att alla får möjligheten att fördjupa sin förståelse. De delar av utvärderingen som handlar om tro och tillämpning kommer fortfarande att vara en individuell övning som är ämnad att skapa ett tillfälle till självreflektion. Kraven för läsuppgifter förändras också och kommer inte längre att kräva 75% av dagarna under en termin.
Vidare, för att kunna få kurspoäng för examen förväntas seminarieeleverna läsa utvalda stycken i skriftboken för varje termin. Under den första terminen av Läran och förbunden – Kyrkans historia kommer eleverna exempelvis att läsa Joseph Smith – Historien. De ombeds sedan att sätta ytterligare ett personligt motiverande mål för sin läsning med höga förväntningar på tillväxt. Dessa personliga mål bör reflektera elevens förmågor och ge erkännande åt individuell ansträngning och utveckling.
Lärarna kommer även att uppmuntra eleverna att följa utvecklingen av sina individuella mål och uppmuntra dem att uppnå dem. De kommer att uppmuntra eleverna att läsa de stycken som de tilldelas genom Kom och följ mig under seminarieveckan, antingen själva eller med sina familjer. De uppmuntrar också eleverna att ständigt studera Mormons bok, själva eller med sina familjer. Ytterligare information kommer att skickas till er inom en snar framtid gällande båda dessa förändringar, med avseende på genomförande och scheman, och vad detta kan innebära för tidigare terminer när kraven inte uppfylldes.
Jag vill berätta något som president Henry B. Eyring sa när den här förändringen diskuterades. Han sa: ”För att kunna göra det här på ett bra sätt krävs mer personlig, individuell uppmärksamhet från läraren. Det ökar bördan, men det är en börda som läraren bör vara glad att bära eftersom hans eller hennes personliga tjänande är lika betydelsefullt som undervisningen i klassrummet. Om någon klarar det så är det era lärare. De är underbara.”
Jag håller med president Eyring; ni är underbara. Jag inser också att när vi rör oss bort från fasta normer till personliga mål, så krävs det mer tid och uppmärksamhet från er. Men vad skulle vi kunna göra som är till större nytta och glädje för våra elever än att hjälpa dem skapa en personlig, daglig och rätt motiverad vana att studera skrifterna?
Avslutningsvis: Kravet för närvaro förblir detsamma. Vi ber er hjälpa eleverna förstå att de upplevelser de får på lektionerna ökar deras förståelse av evangeliet och fördjupar deras tro. Det är därför de vill närvara, inte bara för att få kurspoäng. En elev som förstår det vill vara där 100% av tiden.
I institutet fortsätter vi med samma krav för kurspoäng, men vi betonar personliga inre motiv för närvaro och engagemang i lärandeprocessen. Syften såsom fördjupad tro, att komma närmare Frälsaren och att få kunskap om hans lära. Hjälp eleverna förstå ”varför”, hjälp dem sätta mål som för dem närmare honom och uppmuntra dem att hållas ansvariga inför honom.
Många av våra elever har bara påbörjat sin resa och uppmanas, kanske för första gången, att skapa utrymme för trons frö i sina liv. I stället för att bekymra oss för att de ännu inte har upplevt allt det som en mer mogen elev har upplevt bör vi vara tacksamma för deras önskan att tro. Och när de ser att frukten är god bör vi glädjas med dem och fira den gåvan från vår Fader i himlen. Och sedan kan vi tillsammans tålmodigt vänta på dagen då fröet blir ett träd som skjuter upp till evigt liv.
Jag uppmanar er att noggrant studera Undervisa på Frälsarens sätt och fundera på vad mer Herren vill lära er om omvändelse, relevans och samhörighet. Jag ber er även att noggrant begrunda principerna bakom ändringarna av vår målsättning och våra kurskrav. Tillämpa dessa förändringar med eftertänksamhet, på sätt som inspirerar och är till välsignelse för alla era elever.
Till sist vill jag uppmana er att fortsätta fokusera på Jesus Kristus i allt ni gör. Begrunda under bön hur ni kan lära er av honom, lära er följa hans exempel som Mästerläraren, och lära er att förlita er mer på hans nåd och kärlek i er strävan att välsigna dem ni älskar. Jag vittnar om att han är vägen. I Jesu Kristi namn, amen.