Ditt obegränsade värde och Guds obegränsade kärlek
En kväll med äldste Patrick Kearon
Världsomfattande andakt för unga vuxna • 6 maj 2018 • Brigham Young University–Idaho Center
Jag tackar kören för den vackra sången till vår Skapares ära.
Det är en absolut glädje och förmån att få vara tillsammans med er under den här andakten. Vi njuter av alla möjligheter att få vara tillsammans med kyrkans unga vuxna. Vi älskar er! Det är så spännande att med er få delta aktivt i en så levande period i den fortgående återställelsen av Jesu Kristi evangelium.
Unga eller gamla tycker vi alla om en bra saga, särskilt om det är en kärlekssaga. Jag måste säga att vår kärlekssaga var en vacker och totalt oväntad saga. Jag växte upp i Kalifornien; min man i England och Saudiarabien. Jag är född och uppvuxen i kyrkan. Min man omvändes till kyrkan i 25-årsåldern. Vi fördes samman från två olika kontinenter i storstaden London. Han hade varit medlem i kyrkan i två år och gick i en församling för ensamstående unga vuxna i London när jag kom dit för att studera konsthistoria och engelsk litteratur i sex månader. Jag hade aldrig för avsikt, och förväntade mig inte att bli hals över huvud förälskad medan jag studerade i Storbritannien, men livet kan ta några mycket oväntade – och underbara – vändningar.
Jag är stå tacksam att Herren ledde oss till varandra. Vi gifte oss i Oaklands tempel i Kalifornien, och jag flyttade genast tillbaka till England där vi bodde de följande 19 åren, tills min man kallades som generalauktoritet 2010.
Vi har välsignats med fyra vackra barn. Vi förlorade vårt äldsta barn, en son, under en hjärtoperation när han var 19 dagar gammal. Hans hjärtfel upptäcktes under min graviditet, och vår tappra och innerliga kamp för hans korta liv lärde oss om underverk, Guds vilja och Jesu Kristi försonings och återuppståndelses personliga verklighet.
Vår ljuvliga son följdes av tre dyrbara döttrar som vi älskar, respekterar och lär oss av varje dag. De är vår skatt. Med ovanlig tro har de villigt flyttat – genom hela sin tonårstid – från sitt hem i England till Utah, till Tyskland, och nu tillbaka till Utah igen, allt eftersom deras far har fått uppdrag att tjäna i olika ämbeten i kyrkan.
Ditt obegränsade värde och Guds obegränsade kärlek
Finns det sådant ni verkligen inte tyckte om när ni var barn, som ni älskar som vuxna? Hur är det med sömn? Jag slår vad om att ni aldrig ville ta en tupplur när ni var barn. Det gjorde inte jag! Men nu är möjligheten att få lite extra sömn en lyx! Jag älskar tupplurar! Eller broccoli eller någon annan sorts mat ni bara inte tyckte om som barn? Tycker ni om det nu?
Vad man än tycker om tupplurar och broccoli finns det sådant man inte tyckte om som barn – massor – som man fortfarande tycker illa om som vuxen. Vi tyckte aldrig om att ramla och få skrapsår på knäna. Vi tyckte aldrig om att provspela för ett lag och inte komma med. Vi tyckte aldrig om att bli retade, gjorda till åtlöje, bli utfrysta eller att någon sårade oss med flit. Och det gör vi fortfarande inte.
Jag kommer ihåg att i grundskolan fungerade studierna ganska bra, men jag dansade, och jag var totalt misslyckad när det gällde idrott. Jag kunde göra en piruett, men jag kunde inte passa bollen – eller kasta, sparka, fånga eller slå bollen. En del barn kallade mig öknamn och gjorde narr av mina smala armar. Jag hade ju smala armar, men det gjorde ont ändå! Jag minns mycket väl att om vi fick välja lag för någon slags akademisk tävling var jag en av de första som blev vald. Men om vi valde lag för någon idrott var jag alltid den absolut sista som valdes. Det kändes hemskt!
Varför berättar jag nu det här för er flera decennier efteråt? Jo, för som ni ser så fastnar sådant hos oss. Vi kommer ihåg hur det kändes att bli avvisade, vara oönskade eller ogillas av våra jämnåriga och kanske, tragiskt nog, av vår egen familj. Och det förändras inte bara för att vi blir vuxna. Ni kanske kände såhär senast i går. Jämnåriga, föräldrar, syskon, äkta hälfter, lärare, kollegor, vänner – alla kan säga och göra saker som sårar oss djupt. Det är oftast oavsiktligt. Men ibland är det mycket avsiktligt. Och ibland slår vi tillbaka.
Det är absolut nödvändigt för vår livslånga känslomässiga och andliga hälsa att vi lär oss finna, känna och förstå vårt personliga värde oavsett vad andra tänker eller säger om oss. När vi låter andras ord, handlingar eller åsikter om oss bestämma vad vi tycker om oss själva blir vi sköra offer, och vi vet aldrig när någons accepterande av oss kan förvandlas till förakt.
På samma sätt garanterar vi att vi misslyckas och blir besvikna när vi inte håller måttet eller kommer först om vi baserar vårt värde bara på vad vi åstadkommer, hur väl vi gör det, eller våra synliga talanger.
Ni vet ju det här, men de av er som kämpar med det behöver få höra det ofta och försäkras om ert obegränsade värde, som är helt och hållet separat från vad ni åstadkommer men helt och hållet en del av er relation till Gud. Vad betyder ordet obegränsad? Gränslös, oändlig, utan slut. Var och en av er är av obegränsat, gränslöst, oändligt värde. För vem? För den person som kallar dig öknamn på lekplatsen? Nej. Du är av oändligt, gränslöst värde utan slut för din Fader i himlen, den som känner dig allra bäst, oavsett vad någon annan tänker eller säger om dig. Låt skönheten och stillheten i den sanningen vila i din själ en stund. Du är ”dyrbar i hans ögon”.1
När någon sårar dig, eller när du upplever något slags misslyckande, så gå dit du aldrig blir avvisad eller gjord narr av. Din Fader i himlen älskar dig, vem du än är eller vad du än har svårt med. Du är bra nog. Du är bra nog. Han älskar dig precis som du är, just nu, i kväll, i all din underbara rörighet. Men han älskar dig också tillräckligt för att inte låta dig fortsätta vara som du är just här, just nu. Han har mycket större planer för dig! Vi är ”Guds arvingar och Kristi medarvingar”,2 så vi måste fortsätta hålla buden, göra fel, växa, kämpa och förändras, tills vi når vår gudomliga potential, förfinade och renade – och en dag fullkomliggjorda – genom Kristi nåd.3
Om vi fick forma våra liv själva skulle vi troligen planera ett liv med lycka, framgång och relativ bekvämlighet, kanske med några milda svårigheter som vi kunde övervinna utan särskild ansträngning. Vem vill uppleva misslyckande, svårigheter eller något slags förlust eller lidande? Vem vill göra svåra saker? Om vi levde det liv vi skulle vilja leva skulle vi alltid komma in på vårt förstahandsval för universitetsstudier, få vårt drömjobb och gifta oss med vår perfekta själsfrände som vi aldrig skulle gräla med. Vi skulle aldrig behöva ha svårt med ett ämbete i kyrkan, alla vi älskar skulle fortsätta vara omvända till Jesu Kristi evangelium i själ och hjärta, och alla vi berättade om vår tro för skulle döpas inom en vecka. Våra mammor skulle inte få cancer, våra pappor skulle inte överge oss och våra syskon skulle inte dö unga i tragiska olyckor. Vi skulle inte förlora bebisar vid hjärtoperationer och vi skulle aldrig behöva vänta på Herrens tidtabell. Ni fattar. Men vi skulle inte heller utveckla tålamod, medkänsla, ödmjukhet, långmodighet, kärleksfullhet, uthållighet, osjälviskhet eller hopp, tro och kärlek i någon meningsfull utsträckning. Vi skulle komma tillbaka till vår himmelske Fader i ungefär samma skick som när vi lämnade hans närhet, eftersom vi inte skulle ha upplevt något som krävde att vi förändrades, växte eller helt och hållet litade på Gud.
Men vi lever inte egenkonstruerade lätta liv. Vi lever de liv Gud har planerat för vår maximala lycka och utveckling. Så ni kan vara säkra på att Guds obegränsade och milda kärlek kommer att uppmana till förändringar i livet genom de upplevelser ni får, både bittra och ljuvliga. Men han inbjuder er alltid att förändras på ett kärleksfullt, uppmuntrande sätt. Lyssna inte på rösterna i huvudet – som kan han funnits där sedan barndomen – som säger att du inte kan förändras, att du inte är värd något, och att du kommer att misslyckas igen. Lyssna bara till den Helige Andens viskningar och ”Guds behagliga ord … som helar den sårade själen”4 och som bekräftar ditt obegränsade värde och Guds försäkran att du kan.
När livet gör dig utmattad och du inte kan se något gott komma av alla dina ansträngningar att leva rättfärdigt, ge inte upp. Kompromissa inte med dina drömmar och mål. Stärk din tro på att det alltid är värt att vänta på Herrens tidpunkt.
Och när hemska, smärtsamma, tragiska saker händer i livet och du verkligen inte vet hur du ska klara av vägen genom ditt personliga Getsemane, kom då ihåg att Kristus, den Smorde, redan har burit din sorg och din smärta.5 Han blev genomborrad för våra brott, slagen för våra synder … och genom hans sår är vi helade.6 Han känner djupt och personligt till den smärta du bär på. Han är Faderns förstfödde, och han har först burit ditt lidande i dess helhet, vare sig det är mentalt, fysiskt, känslomässigt eller andligt. Tvivla aldrig på hans löften om hopp och läkedom. Du har skapats för att ha en glädjefylld och överflödande tillvaro. Ditt värde är obegränsat, och det är Guds kärlek också.
Sammanfattning
Jag är så glad att ni ska få höra från min man. Jag vill att ni ska veta –– och det är ju relevant för er ålder och ert stadium i livet – att den här mannen jag älskar djupt alltid har varit vänlig mot mig under vårt 27 år långa äktenskap. Han har aldrig, inte en enda gång, fått mig att känna mig liten eller oälskad, och han har aldrig skämtat på min bekostnad. Jag hoppas ni kan lära av detta.
Jag vill uttrycka min levande tro på den levande Kristus, som i sanning ”är världens ljus, liv och hopp. Hans väg är den stig som leder till lycka i detta liv och evigt liv i den kommande världen.”7 Detta är hans kyrka som leds av hans profet.
I Jesu Kristi heliga, frälsande namn, amen.
© 2018 Intellectual Reserve, Inc. All rights reserved. Engelskt original godkänt: 2/18. Godkänt för översättning: 2/18. Originalets titel: ”Your Infinite Worth and God’s Infinite Love”. Swedish. PD60005945 180