Budskap vid andakt för unga vuxna
Världsomfattande andakt för unga vuxna
Söndagen den 3 november 2024
Vilken ynnest att få vara tillbaka på BYU–Idaho, en plats som vi känner väl och älskar så mycket. När äldste Bednar verkade som rektor för BYU–Idaho var våra egna barn unga vuxna. I kväll är vi här med några av våra unga vuxna barnbarn! Jag ber att den Helige Anden är med mig och med er när jag delger några tankar och känslor som kommit till mitt hjärta och sinne.
För flera år sedan var äldste Bednar och jag med på en frågestund med en stor grupp unga vuxna. Nyligen gick jag igenom de hundratals frågor som skickats in och överväldigades av alla frågor som bottnade i rädsla, brist på självförtroende och tillit, och lite självtvivel. Jag bestämde mig för att tala om några av de här frågorna och delge insikter från skrifterna och personliga upplevelser som jag hoppas ska vara till hjälp på ert livs resa – nu och i framtiden.
Ni kanske kan relatera när ni hör de här frågorna:
-
Hur kan jag ersätta rädsla med kristuslik kärlek och tro?
-
Hur kan jag hålla mig stark när jag känner mig så svag?
-
Hur kan jag lära mig att lita på Gud?
Jag är säker på att vi alla har haft dessa frågor.
Skriftstället jag vill använda som grund för mitt tal i kväll är Jesaja 41:10:
”Var inte rädd, för jag är med dig, se dig inte ängsligt om, för jag är din Gud. Jag styrker dig, jag hjälper dig, jag stöder dig med min rättfärdighets högra hand.”
Förhoppningsvis, när vi tillsammans studerar det här skriftstället i några minuter, kan ni få intryck som hjälper er att ersätta rädsla med kristuslik kärlek och tro, få en djupare övertygelse om att ni kan hålla er starka när ni känner er så svaga, och få starkare självförtroende när ni lär er att lita på Gud.
Vi börjar med att begrunda den första delen av Jesaja 41:10:
”Var inte rädd, för jag är med dig, se dig inte ängsligt om.”
Tänk på berättelsen i Lukas 24 där två av Jesu efterföljare på dagen för hans uppståndelse går från Jerusalem till byn Emmaus.
På vägen dit kommer en främling fram och frågar varför de är ledsna. De förvånas över att mannen inte vet något om vad som har hänt i Jerusalem och berättar för honom vad som hänt de senaste tre dagarna. De berättar om hur Jesus blev falskt anklagad och dömd till döden, korsfästes och sedan mirakulöst uppstod. De här männen vet inte förrän efter att de har avslutat sin långa resa att de har vandrat tillsammans med den uppståndne Herren själv.
Varför är den här berättelsen viktig? Därför att jag tror att Jesus vandrar med er och mig på vår resa genom livet, mer än vi någonsin inser. Han är med oss. Hur kan vi ersätta rädsla med kristuslik kärlek och tro? Kom ihåg Jesajas ord:
”Var inte rädd, för jag är med dig, se dig inte ängsligt om.”
Vi ska nu titta på den andra delen av skriftstället:
”För jag är din Gud. Jag styrker dig, jag hjälper dig.”
När vi bodde här i Rexburg för många år sedan körde jag till Salt Lake City för att vara med min kusin dagen efter att hennes man genomgått en hjärtoperation. Det var en osäker tid, och efter att ha träffat hennes make insåg jag varför hon var så orolig. Han återhämtade sig inte så bra och läkarna beslutade att han behövde en transfusion.
Jag hade aldrig sett en blodtransfusion och blev förvånad när blodet kom droppe för droppe, långsamt genom ett smalt rör in i hans ven. Medan jag såg på tänkte jag på vår Frälsare och undrade hur många droppar blod han hade utgjutit för mig. På bara några timmar bevittnade jag det nya liv, den energi och den styrka som transfusionen gav.
På något sätt som jag inte helt förstår eller begriper, ger Jesu Kristi försoningsoffer oss styrka och hjälp att göra svåra saker. Vi får hjälp att göra sådant som vi inte tror att vi kan göra. Hur kan vi hålla oss starka när vi känner oss så svaga? Kom ihåg Jesajas ord:
”För jag är din Gud. Jag styrker dig, jag hjälper dig.”
Låt mig delge några tankar om de sista orden i Jesaja 41:10:
”Jag stöder dig med min rättfärdighets högra hand.”
Den högra handen kallas ofta för förbundshanden. Tack vare vår förbundsförbindelse med Kristus kan vi lita på att vår Frälsare upprätthåller, bevarar och stöder oss.
Det får mig att tänka på berättelsen i Matteus 14 där Jesu lärjungar är i en båt mitt ute på sjön och kastas hit och dit av vinden och vågorna. Petrus ser Jesus gå på vattnet och ber Jesus att be honom komma till sig. Jesus tillmötesgår hans begäran och Petrus börjar gå på vattnet mot honom. Han klarar sig så länge han fokuserar på Jesus. Men när Petrus märker hur starka vindarna är börjar han sjunka och ropar att Jesus ska rädda honom. ”Genast räckte Jesus ut handen och grep tag i honom.” Och jag tror verkligen att han fångar oss också.
Hur kan vi lära oss att lita på Gud? Kom ihåg Jesajas ord:
”Jag stöder dig med min rättfärdighets högra hand.”
Jag vittnar om att vår himmelske Fader känner oss och älskar oss. Jag vittnar om att Jesus Kristus är vår Frälsare och Återlösare. Han går med oss, han stärker oss och han hjälper oss. Och vi kan lita på att han upprätthåller, bevarar och stöder oss när vi minns vår förbundsförbindelse med honom. Jag vet att den Helige Anden är en uppenbarare som för tankar till vårt förstånd och känslor till vårt hjärta. Jag vet att äldste Bednar har kallats av Gud ”genom profetia och genom handpåläggning”. Han är en Herren Jesu Kristi apostel.
I Jesu Kristi namn, amen.