Frid och primärsånger
Max föreställde sig den familj han skulle ha en dag.
”Och Guds ande är oss ständigt när då kärleken råder här” (Barnens sångbok, s. 102–103).
Max gungade fram och tillbaka på sin stol. Hans favoritstund i Primär skulle precis börja.
”Välkomna till sångstunden”, sa syster Rose. Pianot började spela. Max sjöng med.
Max älskade sångstunden. Men hans familj var inte riktigt som de glada familjer han sjöng om i Primär. Det var jobbigt hemma.
Det var därför Max älskade Primär så mycket. Han kände sig alltid älskad och trygg när han var där. Han kände frid i Primär.
”Under nästa sång har jag en liten utmaning åt er”, sa syster Rose. ”Medan vi sjunger vill jag att ni tänker på hur det kommer att vara när ni är vuxna och har en egen familj.”
Pianomusiken började spela igen. Tonerna var mjuka och fridfulla. Max såg sig om i rummet. Han kunde se bilder av Jesus och templet på väggen.
De andra barnen började sjunga. Max började också sjunga. Mina föräldrar grunden lagt i hemmet med prästadömets makt.
Max blundade och föreställde sig att han var en pappa. Han tänkte på att be med sin framtida familj. Han föreställde sig att han sjöng sånger med dem, lekte lekar tillsammans med dem och hade hemafton.
När Max sjöng de sista orden hade han ett stort leende på läpparna. Och Guds ande är oss ständigt när då kärleken råder här.
En dag skulle Max kunna få en sådan familj. En dag skulle han kunna få ett hem där han kände sig fridfull, som han gjorde i Primär. Max blev varm i hela kroppen av att tänka på det.
Han räckte upp handen. ”Syster Rose”, sa Max, ”jag tycker att den sången är som ett recept. Ett recept på en lycklig familj.”
”Du har rätt”, sa syster Rose. ”Ingen familj är perfekt. Men när vi försöker vara som Jesus så kan vi hjälpa våra familjer. Vi kan göra så att våra hem blir fridfulla platser.”
Max tittade på bilden av templet på väggen. Han visste att han kunde hjälpa sin familj nu genom att vara som Jesus. Och trots att det var långt borta så kände han förväntan över att få en egen familj. Och det gjorde honom glad att veta att han kunde få vara med dem för evigt.
Illustration: Matt Smith