Böner för Tessa
Författaren bor i Colorado, USA.
”Ingen vill ha mig i sitt lag”, sa Tessa.
”Vem kämpar Herrens kamp? Nu visa det med mod!” (Sånger, nr 136).
Tessa stirrade ner på sina skor. Det var dags för idrott. Barnen valde lag för att spela kickball. Hon visste att hon skulle bli vald sist. Det blev hon alltid.
Snart var det ingen kvar förutom Tessa. ”Det ser ut som att vi är fast med henne igen”, viskade lagkaptenen till sin vän. Båda två hånskrattade.
Tessa låtsades som att hon inte hörde.
Några minuter in i spelet sparkade en flicka i motsatta laget bollen. Den kom rätt mot Tessa!
Jag ska visa dem att jag kan spela! tänkte Tessa. Hon kastade sig framåt för att fånga bollen. Men den hamnade på hennes armar och studsade till marken.
”Kan du inte göra någonting rätt?” sa lagkaptenen.
Tessa vände sig snabbt mot honom. ”Okej, då! Du behöver inte vara fast med mig längre!” Hon stampade bort till bollen och sparkade den hårt.
Tessas bästa vän Shondra sprang efter henne. ”Du, det är okej”, sa Shondra. ”Alla kan tappa en boll.”
”Jaså? Så varför vill ingen ha mig i sitt lag?” sa Tessa.
”Kanske det är för att du blir så arg”, sa Shondra. Hon gick tillbaka till de andra barnen som väntade.
Tessa satt på en bänk i hörnet av lekplatsen. Hennes ögon sved av tårar. Hon ville inte att skolan skulle ringa hennes föräldrar igen. De hade redan ringt förut. Rektorn sa att Tessa hade svårt att komma överens med andra barn.
Tessa visste inte varför hon betedde sig som hon gjorde. Hon ville inte orsaka problem. Hon blev bara så arg och ledsen ibland, och det var svårt att hålla det inombords.
Tessa suckade. ”Jag kommer aldrig att passa in”, sa hon till sig själv.
När skolan var slut skyndade sig Tessa ut. Mamma var där för att hämta henne. Hon lyssnade när Tessa berättade om sin dag.
”De väljer aldrig mig till sitt lag”, sa Tessa. ”Det känns som att det aldrig är någon på min sida.”
”Jag är ledsen, gumman”, sa mamma. ”Ibland är människor ovänliga. Men din himmelske Fader är alltid på din sida. Och det är din familj också.” Hon gav Tessa en kram. ”Nu går vi hem. Jag har en överraskning åt dig.”
När de kom hem var mormor där! Tessa älskade alltid mormors besök.
”Jag vill veta allt som händer i ditt liv”, sa mormor. ”Hur är det i skolan?”
Tessa tittade ner. ”Inte så bra.”
”Din mamma sa att det är jobbigt för dig”, sa mormor. ”Du vet att hon och din pappa ber för dig, eller hur?”
”Ja.”
”Och du vet att morfar och jag ber för dig, eller hur?”
Tessa nickade.
”Och nu har du en hel del andra människor som ber för dig, också!”
”Vad menar du?” frågade Tessa.
”Jag satte upp ditt namn på bönelistan i templet”, sa mormor. ”På det sättet ber många människor för dig – även de som inte känner dig.”
”Så det är ungefär som att de är i samma lag som mig? sa Tessa.
”Visst, så kan du se på det”, sa mormor. ”Din himmelske Fader hejar alltid på dig! Och nu gör alla dessa människor som ber för dig det också.”
”Tack, mormor!” Tessa gav mormor en stor kram.
Nästa gång Tessa kände sig upprörd i skolan så blundade hon och tog ett djupt andetag. Hon mindes alla de människor som bad för henne. Det hjälpte henne att må lite bättre. Sedan böjde hon huvudet och bad en egen bön.
Tack, käre himmelske Fader, bad hon. Tack för att du hejar på mig.
Illustrationer: Rayanne Vieira