Den speciella boken
”Det är din tur att läsa, Papa”, sa Bernice. Hon öppnade skrifterna. Maman och Papa (mamma och pappa på franska) satt bredvid henne på soffan.
Papa läste första skriftstället. ”Jag vet att han älskar sina barn.”
”Jag vet att han älskar sina barn”, upprepade Bernice.
”Men”, sa Papa, ”jag vet inte vad allting betyder.”*
Det var många ord. Bernice kunde inte läsa än och hon visste inte vad alla orden betydde. Men hon tyckte om att upprepa orden när hennes familj läste skrifterna tillsammans.
Nästa dag när det var dags för skrifterna hade Papa en överraskning. ”Jag har något speciellt till dig”, sa han. Han gav Bernice en bok. Den hade en bild av människor och en båt på framsidan.
”Är den här till mig?” frågade Bernice. Hon höll den stora boken i famnen.
”Till dig”, sa Papa. ”Titta inuti den.”
Bernice öppnade boken. Hon spärrade upp ögonen. Det fanns så många färgglada bilder.
”Vad heter den?” frågade Bernice.
Papa pekade på orden på omslaget. ”Berättelser ur Mormons bok”, sa han.
Bernice följde konturerna av orden på omslaget. ”Berättelser ur Mormons bok”, sa hon.
”Den har samma berättelser som vi läser om i skrifterna”, sa Maman.
Bernice pekade på en av bilderna. ”Vem är det?” frågade hon.
”Hmm. Ser du pilbågen och pilarna?” frågade Maman.
Bernice nickade.
”Minns du att vi har läst om någon som hade en trasig pilbåge?” frågade Papa.
”Nephi?” sa Bernice.
”Ja, det är Nephi”, sa Papa.
Bernice log. ”Tack, Papa. Tack, Maman. Jag älskar den här boken.”
Varje kväll läste Bernice i sin skriftbok tillsammans med Maman och Papa. Hon pekade på bilderna. Hon lärde sig att säga några svåra ord. Och hon lärde sig läsa några enkla ord på egen hand!
Att läsa skrifterna gjorde henne glad. Hon var glad att hon kunde läsa dem med Maman och Papa!
Illustration: Adam Record