Pionjärer i varje land
Felipe hittar rätt väg
”Snälla, hjälp oss hitta rätt väg”, bad Felipe.
Felipe visste att det började bli sent. Fåglarna hade slutat kvittra och syrsorna gnisslade högt. Han och hans mamma hade gått i skogen i över två timmar. Men varje väg de tog såg likadan ut som den förra. De var helt vilse.
Felipe började bli väldigt rädd. Hur länge kunde de överleva i den här djungeln? Han var trots allt bara 10 år. Det var inte gammalt nog att slåss mot en orm eller ett vildsvin! Och vilka andra skrämmande varelser kunde vara på jakt efter solnedgången? Tanken gav honom kalla kårar.
Var modig, sa han till sig själv. Han visste att han behövde vara det.
Felipe önskade att hans pappa var där. Men han hade dött för sex månader sedan. Utan honom var det svårt för Felipe och hans mamma. De hade slut på pengar och mat.
Felipe hoppades att de snart skulle komma fram till hans systers hus på andra sidan berget. Hon kunde ge dem lite pengar att köpa ris för.
Han höll en bön i sitt hjärta. ”Fader i himlen, snälla hjälp oss att hitta rätt väg. Snälla.”
Då fick han en tanke: Titta efter kokospalmer. Felipe tittade upp. Där, en bit bort fanns det en dunge med kokospalmer. Han kunde se dem högt ovanför resten av djungeln. Deras palmblad vajade i vinden. För första gången på flera timmar kände Felipe hopp.
”Titta!” Han pekade på palmerna.
Mamma förstod. Kokospalmer innebar att det fanns en by i närheten. Gud hade besvarat Felipes bön. Felipe tog mammas hand. Tillsammans gick de mot en säker plats medan solen sjönk ner bakom träden.
Felipe mindes alltid hur Gud besvarade hans bön. Ibland önskade han att han kunde höra Guds röst bättre som han gjorde den där kvällen i djungeln.
Så en dag, åtta år senare, träffade Felipe några missionärer. De kom från Jesu Kristi Kyrka av Sista Dagars Heliga. De undervisade honom om levande profeter som talade Guds ord. Det var precis vad Felipe hade hoppats på!
Felipe såg fram emot att bli medlem i kyrkan. Han blev en av de första missionärerna från Filippinerna som spred evangeliet där. Återigen hade Gud visat Felipe vart han skulle gå – och Felipe visste att Gud alltid skulle göra det.