”Alltid och för evigt”, Vännen, april 2023, s. 12–13.
Alltid och för evigt
”Kommer jag att få träffa Rosie igen?” frågade James.
Det här hände i USA.
James satt ensam på sin säng. Huset kändes väldigt tyst. Han saknade sin lillasyster Rosie. Hon hade dött för inte så länge sedan. Hon var bara två veckor gammal.
James hittade mamma i hennes rum. Han tittade på Rosies tomma spjälsäng. Det gjorde honom ledsen.
”Mamma”, sa han mjukt, ”jag saknar verkligen Rosie.”
Mamma log, men hon såg också ledsen ut. Hon gav James en stor kram. ”Det gör jag också.”
”Kommer jag få träffa henne igen?” frågade James.
”Ja”, sa mamma. ”En dag kommer vi alla att få träffa Rosie igen.”
James försökte föreställa sig Rosie. Han tänkte på hennes fluffiga hår och små händer. Han älskade Rosie. Han var glad att han skulle träffa henne igen en dag. Men just nu var han ledsen för att hon var borta.
Några dagar senare var det dags för hemafton. Ibland höll mamma eller pappa en lektion. Andra gånger gjorde de något gott tillsammans. Men den här veckan sa pappa: ”Vi åker en sväng.”
Mamma tog med sig en stor bok och de satte sig i bilen. Snart såg James en trädgård med rosa, röda och gula tulpaner. Han såg en hög, vit byggnad med en staty av guld längst upp. Det var en speciell känsla på den här platsen.
”Vet du var vi är?” frågade pappa.
”Templet!” sa James.
”Det är rätt”, sa mamma. ”Det var här pappa och jag gifte oss.”
De klev ur bilen och satte sig på en bänk. Mamma öppnade boken. James såg en bild av templet. Mamma och pappa var också med på bilden. Mamma hade på sig en lång vit klänning.
”Du ser ut som en drottning”, sa James till mamma. ”Och templet ser ut som ett slott.”
Mamma log. ”Templet är mycket mer speciellt än ett slott. Tack vare templet kan vi vara tillsammans med vår familj för evigt.”
Mamma vände blad. James pekade på en bild av en liten baby. ”Är det där jag?” frågade han.
”Ja”, sa mamma. ”Du var en så fin baby. Jag är så glad att vi kan vara med dig för evigt.”
Mamma vände blad igen. Det var en bild av Rosie.
”Rosie också?” frågade James.
”Rosie också”, sa pappa. ”När det är dags för oss att komma till himlen kan vi vara tillsammans med Rosie igen.”
”För evigt?” frågade James.
”Alltid och för evigt”, sa mamma. Hon bläddrade till den sista sidan. James såg en bild av sig själv med pappa, mamma och Rosie.
James tittade upp på templet. Han saknade Rosie. Men han var glad att hans himmelske Fader hade gjort det möjligt för hans familj att vara tillsammans för evigt.
Illustrationer: Hollie Hibbert