”Med Mars i sikte”, Vännen, april 2023, s. 40–41.
Med Mars i sikte
Michelle hade en mission. Och allt började med lärande.
Det här hände i USA.
Michelle lade några potatisar på tallriken. Hon tittade på sin familj runt bordet. Hon var yngst av tio syskon och några av dem gick på universitetet nu. Hon tyckte om att höra dem prata om vad de lärde sig.
”Vad vill du studera när du börjar på universitetet?” frågade hennes bror. Han studerade för att bli ingenjör.
”Jag vet inte riktigt”, sa Michelle.
”Du kan bli ingenjör också”, sa han till henne. ”Du är väldigt smart.”
Michelle tyckte om den idén. Hon älskade matte och vetenskap. Hon var bra på det också. Hon visste att Gud ville att hon skulle lära sig. Och hon visste att han skulle hjälpa henne.
När Michelle blev äldre började hon faktiskt studera på universitetet för att bli ingenjör. Hon arbetade hårt för att lära sig. En del lektioner var svåra. Men Michelle gav aldrig upp.
När hon studerade på universitetet berättade hon om evangeliet för sin klasskamrat John. Senare gifte de sig i templet. Michelle tog examen och tog sin magisterexamen. Hon blev mamma. Hon fick till och med jobba med det hon drömde om, raketuppskjutning för att utforska rymden! Hon var en ledare och organiserade projekt för sitt team.
En dag bad Michelles chef henne att arbeta på ett särskilt projekt. Hon skulle hjälpa till med att skapa en robot som kallas för rover som skulle skickas till Mars. Michelle var så glad! I flera månader skapade hon nya konstruktioner och utförde tester.
Men efter att Michelle hade arbetat med Marsrovern i nästan ett år fick hon och hennes man ett viktigt videosamtal. Det var med president Henry B. Eyring ”Vi vill kalla er till missionsledare”, sa president Eyring. ”Tackar ni ja till det här ämbetet?”
Michelle och John tittade på varandra. Att verka som missionär innebar att Michelle måste lämna sitt drömjobb. Hon skulle missa uppskjutningen av Marsrovern! Men hon visste att det var viktigare att tjäna Herren. När hon döptes hade hon lovat att göra vad han än bad henne om.
”Ja”, sa hon. Hennes man nickade. ”Vi gör det.”
Några veckor efter att Michelle och John hade påbörjat sin mission lyfte en raket som innehöll Marsrovern. Michelle fick inte se det. Hon gjorde andra viktiga saker. Hon berättade om evangeliet och hjälpte missionärerna i deras mission. Varje dag hade hon på sig en svart namnbricka där det stod ”Syster Amos”, med Frälsarens namn under.
Efter sju månader nådde raketen med rovern slutligen Mars – över 160 miljoner km bort. Syster Amos fick tillstånd att titta på landningen på nätet. Hon bjöd in deras missionärer att titta på den också.
Syster Amos var nervös. Hon och många andra hade arbetat så hårt på det här projektet! Skulle farkosten landa säkert?
Det gjorde den! Alla missionärerna jublade. Sedan bar syster Amos sitt vittnesbörd. ”Jesus Kristus skapade världar utan ände”, sa hon. ”Han skapade stjärnorna, planeterna och hela universum. Han vill att vi ska lära, växa och använda våra talanger till det som är gott.”
Hon log. Hon var tacksam för hur Gud ledde henne under hennes liv. Och hon var tacksam över att få vara missionär och dela med sig av hans fantastiska kärlek.
Illustrationer: Alyssa Tallent