”Tillsammans för alltid”, Vännen, dec. 2023, s. 40–41.
Tillsammans för alltid
Amir var glad att få beseglas till sin familj i templet.
Det här hände i Italien.
Amir höll mamma i handen när de gick genom flygplatsen i Rom i Italien. De hade precis flugit från sitt hem i Grekland. De skulle till templet för att beseglas som familj! Hans äldre syster hade till och med kommit långt ifrån så att hon kunde beseglas till dem.
”Var är mormor?” frågade Amir och tittade sig omkring. Han studsade lite på tårna. Han var så förväntansfull!
”Vi hittar henne”, sa mamma.
”Mormor” var egentligen inte Amirs mormor, men han tyckte om att tänka på henne på det viset. Hon var som hans missionärsängel! Hon hade hjälpt hans familj att lära sig om evangeliet. Och nu hjälpte hon dem att besöka templet för första gången!
”Där är hon!” ropade Amir. ”Hej mormor!”
Amir vinkade. Syster Bush vinkade tillbaka med ett stort leende. Hon gick fram och gav Amir en kram. ”Är du redo?”
”Ja!” sa Amir.
Syster Bush ringde en taxi för att köra dem till templet. Amir klättrade in bredvid sin syster. Snart körde taxin runt ett hörn och Amir kunde se templet. Det var så stort och underbart.
”Det ser ännu bättre ut än på bilderna!” sa Amir.
Amir och hans familj gick runt tempelområdet och tog några foton. De hade drömt om den här dagen så länge.
När det var dags att gå in kände Amir att han gick in till himlen. Insidan var ren och ljus. Tempeltjänarna var så snälla. Amir kände att hans himmelske Fader vakade över honom. Han kände sig trygg.
Amir väntade medan hans föräldrar och syster gick in i en annan del av templet. Två vänliga tempeltjänare väntade med honom och gav honom vita kläder att ha på sig. De visade honom en video om Jesus Kristus. Han kände frid.
När det var dags följde tempeltjänarna honom till övervåningen. Amir letade efter Jesus i målningarna. Det gjorde honom glad att veta att han var i Guds hus.
Rummet de gick in i var vackert. En stor, gnistrande lampa hängde i taket. Två stora speglar fanns mitt emot varandra på väggarna. Hans familj var redan där och väntade.
Mamma och pappa knäböjde vid ett altare täckt av mjukt tyg och höll varandra i händerna. En tempeltjänare bad Amir och hans syster att knäböja vid altaret tillsammans med dem. Det kändes som att de förenades tillsammans efter att ha varit ifrån varandra länge.
Amir grät glädjetårar. Hans familj såg också glad ut. Han visste att den varma känsla han kände var den Helige Anden. Han var glad att de alla kunde vara där tillsammans.
När det var dags att åka tillbaka till Grekland kramade Amir sin äldre syster hej då. Han var ledsen att de behövde åka därifrån. Men han visste att tack vare templet skulle de en dag vara tillsammans för alltid.
Illustrationer: Toby Newsome