”Hönan och kycklingarna”, Vännen, mars 2024, s. 4–5.
Hönan och kycklingarna
”Jesus Kristus talade om det här i skrifterna”, sa pappa.
Det här hände i USA.
Fem fluffiga gula kycklingar stirrade upp på Clara. Pip, pip, pip!
Varje vår köpte Claras familj små kycklingar att ta hand om. I dag fick hon hjälpa pappa att ta hem dem där de skulle bo med deras andra hönor.
Vägen de körde på var gropig. Men Clara höll lådan med kycklingarna stadigt i knät. Hon klappade försiktigt en av dem med fingertoppen. Den var så mjuk!
När Clara och pappa kom hem gick de till hönshuset i trädgården. Hönshuset var ett litet skjul där alla hönor bodde och hade sina bon.
”Vilken höna ska kycklingarna få vara med?” frågade pappa.
Clara såg sig omkring. En höna drog ihop halm till en hög. Halmen skulle kunna bli ett mysigt bo för nya kycklingar. Hon kanske skulle bli en bra kycklingmamma.
”Den här”, sa Clara och pekade på hönan.
Pappa lyfte försiktigt upp en kyckling ur lådan och lade den bredvid hönan. Hönan tittade på kycklingen. Hon lyfte sin vinge och plötsligt försvann kycklingen!
”Vart tog den vägen? Är kycklingen okej?” frågade Clara.
Pappa nickade. ”Titta.”
Kycklingen kikade fram under hönans fjädrar.
”Varför gjorde hönan så där?” frågade Clara.
”För att skydda kycklingen”, sa pappa. ”Hon håller den trygg och varm under sina vingar.”
Clara hjälpte pappa att sätta ner kycklingarna hos sin nya mamma. Hönan lyfte sina vingar för att samla ihop alla.
”Vet du, Jesus Kristus talade om det här i skrifterna”, sa pappa.
”Verkligen?” frågade Clara. ”Vad sa han?”
”Jag ska visa dig.”
Clara och pappa gick in i huset. Pappa tog fram sina skrifter. Sedan började han läsa.
”Hur ofta ska jag inte samla er såsom en höna samlar sina kycklingar under sina vingar, om ni omvänder er och återvänder till mig med helhjärtat uppsåt.”*
Clara tänkte på var och en av kycklingarna under hönans fjädrar. ”Så Jesus samlar oss på samma sätt som en höna samlar kycklingarna under sina vingar?” frågade Clara.
”Ja, det stämmer”, sa pappa. ”Han skyddar oss, precis som hönorna skyddar sina kycklingar. Men han skyddar oss från mycket mer än kylan. Han vet när vi är sårade, sjuka eller ledsna. Han ger oss frid och tröst. Han tar hand om oss.”
Morgonen därpå matade Clara hönan och hennes nya kycklingar. Det fick henne att tänka på skriftstället som pappa läste. Hon log när hon tänkte på Jesus. Hon visste att han älskade henne och tog hand om henne, som hönorna tog hand om kycklingarna.
Illustration: Assia Ieradi