”Vetenskapsprojektet”, Vännen, september 2024, s. 18–19.
Vetenskapsprojektet
”Vår himmelske Fader vill att vi ska fortsätta försöka.”
Det här hände i USA.
Bradley hällde ännu en mugg sand i hinken. Han skulle behöva mängder!
Det var snart dags för hans skolas vetenskapsutställning. Bradley gjorde en modell som visade hur tsunamis fungerade. Han lärde sig att en tsunami är en stor våg av vatten som orsakats av en jordbävning i havet. Han ville att projektet skulle vara perfekt. Kanske skulle han vinna ett pris!
När Bradleys hink var full samlade han ihop några pinnar. Sedan hittade han en plastbehållare och några små leksakshus i källaren.
Bradley hällde sanden i behållaren för att göra land. Han placerade försiktigt ut husen och träden. Sedan kom den spännande delen – vattnet! När han väl hade hällt i det kunde han trycka en bit kartong genom vattnet för att skapa vågen.
Men sedan gjorde han ett stort misstag. Han hällde i för mycket vatten! Husen blev översvämmade – och han hade inte ens gjort vågen än. Den våta sanden var en kladdig, lerig röra.
Bradley ropade till sin mamma i köket: ”Vad ska jag göra nu? Jag hade i för mycket vatten.”
”Det är okej. Du kan bara börja om”, sa mamma. ”Vi gör det tillsammans och mäter lite i taget.”
”Okej.” Bradley hängde med huvudet och gick ut för att hämta mer sand.
Den här gången mätte de noggrant rätt mängd vatten och hällde i det. Bradley flyttade kartongbiten och såg vågorna rasa mot sanden. Det fungerade!
Sedan arbetade Bradley och mamma på hans affisch. Han började skriva några roliga fakta om tsunamis. Men orden fick inte plats på sidan.
”Jag vill inte skriva om allt igen!” sa Bradley. Han började få ont i huvudet.
”Vi behöver inte skriva om allt”, sa mamma. ”Vi kan bara formulera om det så att det passar in på sidan.”
Bradley stönade. Hans affisch såg inte alls ut som han ville. ”Jag vill inte göra det. Det kommer att se dåligt ut om det inte passar in perfekt.”
”Det kan vara jobbigt att lära sig.” Mamma gav honom en kram. ”Ibland gör vi misstag. Men det viktiga är att vi inte ger upp. Vår himmelske Fader vill att vi ska fortsätta försöka. Så låt oss ta en paus och göra klart den i morgon.”
Morgonen därpå gjorde de färdigt hans affisch. Den var inte perfekt, men Bradley kände sig lite bättre till mods.
Äntligen var det dags för vetenskapsutställningen. Mamma släppte av Bradley vid skolan. ”Kom ihåg”, sa hon, ”att du arbetade hårt med ditt projekt och lärde dig mycket. Och det är det som betyder något.”
Bradley bar sitt projekt till den stora gymnastiksalen. Den var full av projekt och affischer. Alla fjärdeklassare satt ner och väntade på att de skulle få visa sitt projekt.
Det var snart Bradleys tur. Hans hjärta slog fort när han gick fram. Tänk om allt gick fel?
Bradley tryckte kartongbiten genom vattnet och visade domarna hur vågorna slog mot land.
”Vad orsakar de där stora vågorna i havet?” frågade en av domarna.
”De stora vågorna orsakas av …” Bradley blev alldeles tom i huvudet. ”Jag kommer inte ihåg. Men jag kan berätta några roliga fakta om tsunamis.” Han läste upp fakta på sin affisch för dem.
Efter skolan klev Bradley in i bilen med sitt projekt.
”Hur gick det?” frågade mamma.
”Inte precis som jag ville.” log Bradley. ”Men jag gjorde mitt bästa och fortsatte försöka.”
Illustrationer: Adam Koford