Du kan göra det nu!
Så länge vi är villiga att ställa oss upp och fortsätta på vägen kan vi lära av misstagen och bli bättre och gladare.
När jag var liten och ramlade så kom jag upp igen i en och samma rörelse. Men med åren har jag kommit till den tråkiga insikten att fysikens lagar har förändrats — och inte till min fördel.
För en liten tid sedan åkte jag skidor med mitt 12-åriga barnbarn. Vi hade roligt tillsammans när jag plötsligt stötte på en isfläck och det slutade med en fantastisk kraschlandning i den branta backen.
Jag försökte ta mig upp på alla sätt men det gick inte — jag hade ramlat och kunde inte komma upp.
Jag mådde bra fysiskt sett, men min självkänsla hade fått sig en törn. Därför kontrollerade jag att hjälm och glasögon satt på plats, för jag ville inte att andra skidåkare skulle känna igen mig. Jag föreställde mig hur jag satt där hjälplös när de elegant svepte förbi och glatt ropade: ”Hej, broder Uchtdorf!”
Jag började undra vad som krävdes för att rädda mig. Då dök mitt barnbarn upp vid min sida. Jag berättade vad som hade hänt men han verkade inte intresserad av mina förklaringar om varför jag inte kunde komma upp. Han tittade mig i ögonen, tog min hand och sa bestämt: ”Opa, du kan göra det nu!”
Jag kom upp med en gång.
Jag skakar fortfarande på huvudet över det här. Det som känts omöjligt ögonblicket tidigare blev genast möjligt när en 12-årig pojke sträckte ut handen och sade: ”Du kan göra det nu!” För mig var det en injektion av självförtroende, entusiasm och styrka.
Bröder, det kan komma tider i våra liv när det känns omöjligt att resa sig och gå vidare. Den där dagen i den snötäckta backen lärde jag mig något. Fast vi inte tror att vi kan ta oss upp, finns det ändå hopp. Och ibland behöver vi bara någon som ser oss i ögonen, tar oss i handen och säger: ”Du kan göra det nu!”
En illusion om tuffhet
Vi kanske tror att det är troligare att kvinnor känner sig otillräckliga och besvikna — att det händer dem oftare än oss. Jag är inte säker på att det är så. Män upplever skuldkänslor, depression och misslyckande. Vi kan låtsas att sådana känslor inte påverkar oss, men det gör de. Vi kan vara så nertyngda av misslyckanden och tillkortakommanden att vi börjar tro att vi aldrig kan lyckas. Vi kan till och med tro att eftersom vi har fallit förut, så är det vårt öde att falla. Som en författare uttryckte det: ”Vi kämpar på som båtar mot strömmen, men dras oupphörligen tillbaks till det förflutna.”1
Jag har sett män fulla av potential och värdighet sluta engagera sig i utmaningen att bygga Guds rike därför att de misslyckats en eller annan gång. Det var lovande män som kunde ha blivit utmärkta prästadömsbärare och Guds tjänare. Men eftersom de snavade och blev missmodiga drog de sig tillbaka från sina prästadömsplikter och ägnade sig åt lättare men mindre hedervärda sysslor.
Så fortsätter de och lever en skugga av det liv de kunde ha levat, utan att någonsin uppnå den potential som är deras födslorätt. Enligt en poets klagan är dessa bland de olyckliga själar som ”dör med det mesta av sin musik kvar inom sig”.2
Ingen tycker om att misslyckas. Och vi tycker i synnerhet inte om det när andra — särskilt de vi älskar — ser oss misslyckas. Vi vill alla bli respekterade och uppskattade. Vi vill segra. Men vi dödliga varelser segrar inte utan ansträngning och disciplin, eller utan att göra misstag.
Bröder, vår bestämmelse avgörs inte av hur många gånger vi snubblar utan av hur många gånger vi ställer oss upp, borstar av oss dammet och fortsätter framåt.
Sorg efter Guds vilja
Vi vet att jordelivet är ett prov. Men eftersom vår himmelske Fader älskar oss med fullkomlig kärlek visar han oss var vi kan finna svaren. Han har gett oss kartan som hjälper oss utforska den okända terräng och de oväntade prövningar vi alla möter. Profeternas ord är en del av den kartan.
När vi förirrar oss — när vi ramlar eller viker av från vår himmelske Faders väg — talar profeternas ord om för oss hur vi tar oss upp igen och tillbaka på vägen.
Av alla principer som profeterna har undervisat om under århundradena är det en som har betonats om och om igen, och det är det hoppfulla och värmande budskapet att man kan omvända sig, ändra kurs och återvända till lärjungeskapets sanna väg.
Det betyder inte att vi ska känna oss nöjda med våra svagheter, misstag eller synder. Men det finns en viktig skillnad mellan sorgen över synd som leder till omvändelse och den sorg som leder till förtvivlan.
Aposteln Paulus lärde att ”en sorg efter Guds vilja för med sig en ånger … som leder till frälsning. Men världens sorg leder till död.”3 Sorg efter Guds vilja inspirerar till förändring och hopp genom Jesu Kristi försoning. Världens sorg bryter ner oss, släcker hoppet och övertalar oss att ge efter för ytterligare frestelser.
Sorg efter Guds vilja leder till omvändelse4 och ett förändrat hjärta5. Den får oss att hata synden och älska det goda.6 Den uppmuntrar oss till att ställa oss upp och vandra i Kristi kärleks ljus. Sann omvändelse handlar om förändring, inte plågor eller kval. Ja, uppriktig ånger och sann sorg över olydnad är ofta mycket smärtsamma och viktiga steg i omvändelsens heliga process. Men när skuldkänslorna leder till självförakt eller hindrar oss från att resa oss upp igen, så hämmar de oss i stället för att främja omvändelsen.
Bröder, det finns ett bättre sätt. Låt oss resa oss upp och bli Guds män. Vi har en mästare, en Frälsare, som vandrade i dödsskuggans dal för vår skull. Han gav sig själv som lösen för våra synder. Ingen har haft större kärlek än detta — Jesus Kristus, det felfria Lammet, som villigt lade sig på offeraltaret och betalade priset för våra synder ”till sista öret”.7 Han tog på sig vårt lidande. Han tog våra bördor, vår skuld på sina axlar. Mina kära vänner, när vi bestämmer oss för att komma till honom, när vi tar på oss hans namn och modigt går lärjungeskapets väg, får vi genom försoningen inte bara löfte om glädje och ”frid i den här världen” utan också ”evigt liv i den kommande världen”.8
När vi gör misstag, när vi syndar och faller, låt oss då tänka på vad det innebär att verkligen omvända sig. Det innebär att vi vänder hjärta och vilja till Gud och avstår från synd. Sann, uppriktig omvändelse för med sig den himmelska förvissningen att ”vi kan göra det nu”.
Vem är du?
En av motståndarens metoder för att hindra vår utveckling är att göra oss förvirrade om vilka vi egentligen är och vad vi egentligen vill.
Vi vill ha tid med våra barn, men vi vill också ägna oss åt våra manliga favoritintressen. Vi vill gå ner i vikt, men vi vill också njuta av den mat vi är sugna på. Vi vill bli kristuslika, men vi vill också säga ett sanningens ord till den som hindrar oss i trafiken.
Satans mål är att fresta oss att byta ut de ovärderliga pärlorna av sann lycka och eviga värderingar mot ett konstgjort plastsmycke som bara är en illusion och förfalskning av lycka och glädje.
En annan metod som motståndaren använder för att hindra oss från att resa oss upp är att få oss att se buden som något som har tvingats på oss. Det ligger väl i människans natur att motsätta sig allt som inte är hennes egen idé till att börja med.
Om vi ser sund mat och motion som något bara vår läkare förväntar sig av oss så misslyckas vi troligen. Om vi ser de här valen som den vi är och som den vi vill bli så har vi större chans att hålla kursen och lyckas.
Om vi bara ser hemundervisningen som stavspresidentens mål kanske vi sätter mindre värde på att göra den. Om vi ser den som vårt mål — något vi vill göra för att bli mer kristuslika och för att hjälpa andra — gör vi inte bara vår plikt utan gör den på ett sådant sätt att det verkligen välsignar familjerna vi besöker, och vår egen.
Ofta är det vi som får hjälp upp av släkt och vänner. Men om vi ser oss omkring med seende ögon och ett omtänksamt hjärta så känner vi igen möjligheterna som Herren lägger framför oss att hjälpa andra att resa sig och fortsätta mot sin sanna potential. Skriften föreslår: ”Vad ni än gör, gör det av hjärtat, så som ni tjänar Herren och inte människor.”9
Det är en stor källa till andlig kraft att leva redbart och rättfärdigt och hålla blicken fäst vid den plats där vi vill vara i evigheterna i sikte. Om vi så bara kan se den gudomliga destinationen med trons öga, så hjälper det oss att hålla kursen.
När vår uppmärksamhet främst är riktad mot våra dagliga framsteg eller misslyckanden kan vi komma ur kurs, gå vilse eller falla. Genom att ha siktet riktat mot högre mål kan vi bli bättre söner och bröder, vänligare fäder och mer kärleksfulla makar.
Också de vars hjärtan är hängivna eviga mål kan snubbla ibland, men de blir inte besegrade. De tror och litar på Guds löften. De reser sig upp igen tack vare det klara hoppet om en rättfärdig Gud och den inspirerande visionen av en härlig framtid. De vet att de kan göra det nu.
Du kan göra det nu
Alla människor, unga som gamla, har egen erfarenhet av att falla. Falla är det vi dödliga gör. Men så länge vi är villiga att ställa oss upp igen och fortsätta på vägen mot de andliga mål som Gud gett oss, kan vi lära av misstagen och bli bättre och lyckligare därigenom.
Mina kära bröder, mina kära vänner, ibland kommer ni att tro att ni inte kan fortsätta. Lita på Frälsaren och hans kärlek. Med tro på Herren Jesus Kristus och på det återställda evangeliets kraft och hopp kan ni gå rakryggade och fortsätta.
Bröder, vi älskar er. Vi ber för er. Om ni bara kunde höra president Monson be för er. Oavsett om du är en ung far, en äldre prästadömsbärare eller en nyordinerad diakon så tänker vi på dig. Herren bryr sig alltid om dig!
Vi inser att din väg blir svår emellanåt. Men jag ger dig det här löftet i Herrens namn: Res dig upp och gå i vår Återlösares och Frälsares fotspår. Då kommer du en dag att se tillbaka och fyllas av evig tacksamhet för att du valde att lita på försoningen och dess kraft att lyfta dig och ge dig styrka.
Mina kära vänner och bröder, oavsett hur många gånger ni har snubblat eller fallit: Res er upp! Er bestämmelse är fantastisk! Stå rak och vandra i ljuset av Jesu Kristi återställda evangelium! Ni är starkare än ni tror. Ni klarar av mer än ni kan föreställa er. Ni kan göra det nu! Det vittnar jag om i vår Mästares och Återlösares heliga namn, ja i Jesu Kristi namn, amen.