Jeremias klagovisor: Undvik fångenskap
Vår utmaning är att undvika alla slags fångenskap, hjälpa Herren att samla sina utvalda och göra uppoffringar för det uppväxande släktet.
Tidigt i äktenskapet bestämde min hustru Mary och jag att vi så mycket som möjligt skulle välja aktiviteter som vi kunde göra tillsammans. Vi ville också vara återhållsamma med vår budget. Mary älskar musik och var säkert orolig för att jag kanske skulle överbetona idrottsevenemang. Därför förhandlade hon fram att vi skulle gå på två musikaler, operor eller kulturaktiviteter per betald match.
I början var jag inte så glad åt operainslaget, men med tiden ändrade jag åsikt. Jag lärde mig särskilt att uppskatta operorna av Giuseppe Verdi.1 Den här veckan firar vi 200-årsdagen av hans födelse.
I sin ungdom var Verdi fascinerad av profeten Jeremia och 1842, vid 28 års ålder, blev han känd för operan Nabucco, en italiensk kortform av namnet Nebukadnessar, kungen av Babylon. Operan innehåller olika teman från böckerna Jeremia, Klagovisorna och Psaltaren i Gamla testamentet. Operan skildrar Jerusalems erövring och judarnas fångenskap och slaveri. Psaltaren 137 inspirerade till Verdis rörande och inspirerande stycke, ”Fångarnas kör”. Överskriften till psalmen i King James bibel är mycket dramatisk: ”Under fångenskapen grät judarna vid Babels floder — på grund av sorg uthärdade de inte att sjunga Sions sånger.”
Min avsikt är att ta upp olika former av fångenskap och underkastelse. Jag ska jämföra några av dagens omständigheter med dem som förekom på Jeremias tid, före Jerusalems fall. När jag nu höjer en varnande röst är jag tacksam att de flesta av kyrkans medlemmar rättfärdigt undviker ett handlingssätt som var så stötande för Herren på Jeremias tid.
Jeremias profetior och klagovisor är viktiga för sista dagars heliga. Jeremia och den tidens Jerusalem utgör bakgrunden till de första kapitlen i Mormons bok. Jeremia var samtida med profeten Lehi.2 Herren berättade för Jeremia om hans förutordination på ett dramatiskt sätt: ”Innan jag formade dig i moderlivet utvalde jag dig, och innan du kom fram ur modersskötet helgade jag dig. Jag satte dig till en profet för folken.”3
Lehi fick en annan kallelse, mission och uppgift av Herren. Han kallades inte som ung utan som vuxen. Först höjde Lehi en varnande röst, men när han trofast förkunnat samma budskap som Jeremia, befallde Herren att han skulle ta sin familj och bege sig ut i vildmarken.4 När Lehi gjorde det, välsignade han inte bara sin familj utan alla människor.
Under åren före Jerusalems förstörelse,5 gav Herren oförglömliga budskap till Jeremia. Han sade:
”Mitt folk har bytt bort sin härlighet mot en avgud som inte kan hjälpa …
De har övergivit mig, källan med det levande vattnet, och gjort sig usla brunnar som inte håller vatten.”6
Herren sörjde över de stora olyckor som skulle drabba Jerusalems invånare och sade: ”[För dem är] skördetiden … förbi, sommaren är över, men [de] har inte blivit räddade.”7
Guds avsikt är att män och kvinnor skulle vara fria att välja mellan gott och ont. När orättfärdiga val dominerar i en kultur eller nation så blir det allvarliga följder, både i det här livet och i nästa. Människor kan förslavas eller försätta sig själva i fångenskap, inte bara under skadliga, vanebildande ämnen utan också under skadliga, vanebildande filosofier som avleder dem från ett rättfärdigt liv.
Om vi slutar tillbe den sanne och levande Guden och i stället dyrkar falska gudar som välstånd och berömmelse och hänger oss åt omoraliska och orättfärdiga handlingar, så resulterar detta i fångenskap med alla dess lömska manifestationer. Det inbegriper andlig, fysisk och intellektuell fångenskap och leder ibland till undergång. Jeremia och Lehi lärde också att de som är rättfärdiga måste hjälpa Herren etablera sin kyrka och sitt rike och samla det skingrade Israel.8
De här budskapen har genljudit och predikats under århundradena i alla tidsutdelningar. De utgör kärnan i återställelsen av Jesu Kristi evangelium i denna, den sista tidsutdelningen.
Judarnas fångenskap och skingrandet av Israels stammar, däribland de tio stammarna, är framträdande läror i evangeliets återställelse. Israels tio förlorade stammar utgjorde Israels norra rike och fördes bort i fångenskap till Assyrien 721 f.Kr. De begav sig till länderna i norr.9 Vår tionde trosartikel lyder: ”Vi tror på Israels bokstavliga insamling och på de tio stammarnas återställelse.”10 Vi tror också att enligt förbundet som Herren ingick med Abraham, skulle inte bara Abrahams släktlinje välsignas utan alla människor på jorden. Som äldste Russell M. Nelson har sagt är inte insamlingen ”beroende av var vi är, utan av vår personliga hängivenhet. Människor kan ’bringas till kunskapen om Herren’ (3 Nephi 20:13) utan att lämna sitt hemland.”11
Vår lära är tydlig: ”Herren skingrade och hemsökte Israels tolv stammar på grund av deras orättfärdighet och upproriskhet. Men Herren använde också denna förskingring av sitt utvalda folk bland nationerna till att välsigna dessa nationer.”12
Vi kan hämta värdefulla lärdomar från den här tragiska perioden. Vi bör göra allt vi kan för att undvika den synd och upproriskhet som leder till fångenskap.13 Vi inser också att rättfärdighet är en förutsättning för att man ska kunna hjälpa Herren samla sina utvalda och bidra till Israels bokstavliga insamling.
Fångenskap, underkuvande, missbruk och träldom har många skepnader. Det kan vara bokstavligt fysiskt slaveri, men kan också vara en avsaknad av eller minskning av handlingsfrihet som hämmar vår utveckling. Jeremia är tydlig om att orättfärdighet och upproriskhet var huvudorsakerna till Jerusalems förstörelse och fångenskapen i Babylon.14
Det finns andra slags fångenskap som är lika nedbrytande för människans själ. Handlingsfriheten kan missbrukas på många sätt.15 Jag ska nämna fyra som är särskilt skadliga i vår tids kultur.
För det första: Missbruk som hämmar handlingsfriheten, går emot moraliska uppfattningar och förstör hälsan leder till fångenskap. Inverkan av droger och alkohol, omoral, pornografi, hasardspel, ekonomiskt slaveri och andra plågor för dem som fångats av dem och på samhället är en så stor börda att den nästan är omöjligt att beräkna.
För det andra: Andra missbruk eller sådant vi har förkärlek till kan, även om det inte är ont i sig, ta upp alltför mycket av tid som kunde ha använts till att uppnå goda mål. Det kan vara överdriven användning av sociala media, video- och dataspel, sport, nöjen och mycket annat.16
Hur vi avsätter tid åt familjen är en av de viktigaste frågorna vi ställs inför i de flesta kulturer. På den tiden när jag var den enda medlemmen i kyrkan i vår advokatfirma, berättade en kvinnlig jurist för mig att hon alltid kände sig som en jonglör som försökte hålla tre bollar i luften samtidigt. En boll var hennes arbete, en var hennes äktenskap och en var hennes barn. Hon hade nästan gett upp när det gällde tid åt sig själv. Hon bekymrade sig mycket över att en av bollarna alltid låg på marken. Jag föreslog att vi skulle träffas som grupp och samtala om våra prioriteringar. Vi fastslog att huvudorsaken till att vi arbetade var att vi behövde försörja våra familjer. Vi enades om att pengar inte var tillnärmelsevis lika viktiga som våra familjer, men insåg samtidigt att det var viktigt att vi servade våra kunder efter bästa förmåga. Samtalet övergick sedan till vad vi gjorde på jobbet som inte var nödvändigt och som hindrade oss att lämna tid åt familjen. Upplevde vi en press att tillbringa tid på arbetsplatsen som vi inte behövde?17 Vi beslutade att vårt mål skulle vara en familjevänlig miljö för både kvinnor och män. Låt oss stå i förgrunden när det gäller att främja tid åt familjen.
För det tredje: Den mest omfattande underkastelsen i vår tid, liksom genom historien, är ideologiska eller politiska uppfattningar som strider mot Jesu Kristi evangelium. Om vi ersätter evangeliets sanningar med människofilosofier kan vi ledas bort från enkelheten i Frälsarens budskap. När aposteln Paulus besökte Aten försökte han undervisa om Jesu Kristi uppståndelse. Om hans arbete kan vi läsa i Apostlagärningarna: ”Athenarna liksom främlingarna där ägnade … all sin tid åt att tala om och lyssna till senaste nytt för dagen.”18 När mängden insåg den enkla religiösa karaktären i Paulus budskap, som inte var nytt, förkastade de det.
Det är likadant i vår tid, när evangeliets sanningar ofta förkastas eller förvrids så att de blir mer intellektuellt tilltalande eller anpassade till aktuella kulturella trender och intellektuella filosofier. Om vi inte är försiktiga kan vi fångas in av de här trenderna och försätta oss själva i intellektuell fångenskap. Det finns många böcker och artiklar just nu som talar om för kvinnor hur de ska leva.19 De motsäger ofta varandra. Särskilt bekymmersamma är sådana filosofier som kritiserar eller försvagar respekten för kvinnor som väljer att göra de uppoffringar som är nödvändiga för att kunna vara mödrar, lärare, vårdare eller vänner till barn.
För några månader sedan fick vi besök av våra två yngsta sondöttrar, en den ena veckan och sen den andra. Jag var hemma och öppnade dörren när det ringde. Min hustru Mary var i ett annat rum. I båda fallen sade de nästan samma sak när de hade gett mig en kram. De såg sig om och sade: ”Jag tycker om att vara hemma hos farmor. Var är farmor?” Jag sade det inte, men jag tänkte: ”Är ni inte hemma hos farfar också?” Men jag insåg att när jag var pojke så åkte min familj också hem till farmor. Jag kom att tänka på orden till en välkänd sång: ”Rakt över floden och genom en skog, till farmors hus vi gå.”
Låt mig nu säga i tydliga ordalag att jag är glad över de utbildningsmöjligheter och andra möjligheter som kvinnor har tillgång till. Jag gläds åt det faktum att det hårda arbete och slit i hushållet som krävts av kvinnorna har minskat i stora delar av världen tack vare moderna bekvämligheter, och att kvinnor bidrar på ett så fantastiskt sätt inom alla områden. Men om vi tillåter att vår kultur förringar den speciella relation som barn har till sin mor, sina far- och mormödrar och andra som vårdar dem, kommer vi att få ångra det.
För det fjärde: Krafter som inkräktar på viktiga religiösa principer kan leda till fångenskap. Något av det mest stötande är när rättfärdiga personer som känner sig ansvariga inför Gud för sina handlingar tvingas göra sådant som strider mot deras samvete, till exempel när hälsovårdare tvingas välja mellan att hjälpa till med aborter som strider mot deras samvete eller förlora jobbet.
Kyrkan är en relativt liten minoritet, också när den samarbetar med personer som tänker likadant. Det blir svårt att förändra samhället i stort, men vi måste arbeta på att förbättra den moraliska kultur som omger oss. Sista dagars heliga i varje land bör vara goda medborgare, engagera sig i samhällsfrågor, informera sig om aktuella frågor och rösta.
Men vår främsta betoning bör alltid ligga på att göra de uppoffringar som krävs för att skydda vår familj och det uppväxande släktet.20 De flesta av dem är ännu inte förslavade av allvarliga missbruk eller falska ideologier. Vi måste skydda dem från en värld som låter mycket som det Jerusalem som Lehi och Jeremia upplevde. Dessutom behöver vi förbereda dem för att ingå och hålla heliga förbund och på att bli Herrens främsta sändebud som hjälper honom etablera sin kyrka och samla det skingrade Israel och Herrens utvalda överallt.21 Som det står så vackert i Läran och förbunden: ”De rättfärdiga skall samlas från alla nationer och komma till Sion sjungande den eviga glädjens sånger.”22
Vår utmaning är att undvika alla slags fångenskap, hjälpa Herren att samla sina utvalda och göra uppoffringar för det uppväxande släktet. Vi måste alltid komma ihåg att vi inte frälser oss själva. Vi befrias genom Frälsarens kärlek, nåd och försoningsoffer. När Lehis familj flydde leddes de av Herrens ljus. Om vi är sanna mot hans ljus, lyder hans bud och litar på hans förtjänster så undviker vi andlig, fysisk och intellektuell fångenskap såväl som klagovisan under vår egen vandring i vildmarken, ty han är mäktig att frälsa.
Låt oss undvika missmodet och sorgen hos dem som hamnar i fångenskap och inte längre uthärdar att sjunga Sions sånger. I Jesu Kristi namn, amen.